Återgång till det möjligtvis uttjatade ämnet, men ack så hett!
Idag kom julen på tal. Jag nämnde ingenting från början om mitt egna julfirande. Beslutet att det här är min sista "riktiga" jul står jag fast vid, hur tragiskt det än må låta. Men det lyckades ju komma upp i snacket om hur olika skulle fira osv.
Min första respons var något i stil med "Ja, det här blir ju min sista jul."
-"På ett tag eller?"
-"Nej, förmodligen förevigt.."
Mina kollegor satt helt förstummade.
-"Så du ska inte låta dina barn fira jul?"
-"Nej, jag tror inte det, det är ju helt befängt att hitta på en sak för att få dricka nubbe, ge bort saker till varandra och klä ut både träd och gamla farfar till utspökade ufon."
-"Vadå? Så du ska låta dina barn bli dom där mobbade barnen i sin skola. Dom som är helt tvärtom resten av skolan och som får en båt täljd i bark av sin far?"

AHA! Så nu är det sådant det handlar om? Inte längre om tradition och sed utan snarare om att inte gå mot strömmen? Att inte vara som alla andra? Och om mitt julfirande existerar eller ej så är det min familj det är fel på om barnen blir mobbade, och inte mobbarna?
Ok, ok, jag ska inte spela dum heller. En förälder behöver ju nodväntigtvis inte medvetet göra idiotiska saker som dom vet kommer påverka barnens sociala liv. Om nu beslutet att inte fira jul är idiotiskt är väl upp till var och en. Men dom flesta verkar ha reagerat med taggarna utåt. Som att jag är dum i huvudet för att jag inte firar jesus födelsedag. För att jag inte byter pengar med mina släktingar. För att Alladin-chocklad inte är något mer än godis.
Och då är det här fortfarande vuxna människor vi snackar om som säger dom här sakerna till mig.
Om jag går in benhårt från början att lära mina barn att man är den man är? Att det inte finns något öde, och inte heller någon gud? Att det defenitivt inte finns någon tomte, och att man ska älska varandra för det man är, året runt? Skulle inte det funka? Skulle det vara dumt att göra så?
Att mina barn svarar sin dagisfröken med "Men jultomten finns ju inte!" Är det att begå ett misstag?
För man ska väl lura sina barn? Det verkar väl vettigt?
Lika bra att lära sina barn att man kan ljuga lite då och då, speciellt för att göra andra människor glada. För man vill ju inte ha blåögda barn som växer upp och litar på alla onda människor i världen.

Nja.. jag står nog kvar vid min teori, OCH mitt beslut. Ingen jul i framtiden. Men så många presenter mina barn ska få, för att jag älskar dom!