Svartsjuka är som en parasit på en vacker blomma.
Så fort man plockar upp blomman kommer svartsjukan med den.
Jag vet inte, jag kanske förtjänar det. Förtroendet alltså.
Det är tydligen skillnad på vänner och vänner. Snarare killar och tjejer.
Ungefär som att man kramar en tjej, bara för att hon är tjej, så måste man självklart sticka kuken i henne också.
Jag har försökt låta bli att ständigt krama tjejer jag träffar.
Dom kollar på mig som om jag vore dum i huvudet när jag sträcker fram handen.
Jag kommer på mig själv. Klart jag vill känna deras bröst tryckta mot min bringa. Det är ju därför jag kramar dom.
Eller är det för att tjejer är mjuka, ömtåliga varelser som man ska visa kärlek till, även fast man inte vill?

Det är samma skillnad på att tjejer hånglar med sina tjejkompisar.
Är det därimot med en killkompis blir reaktionerna annorlunda. Speciellt om någon av dom har partner.
Men är inte en vän alltid en vän? Man gör det väl bara för att det är lite kul?
Den redan förbestämda reaktionen är ett faktum.

Vem ska få välja mina vänner, om inte jag själv? Och hur vet jag från början att en ny vän inte vill mig illa?
Förtjänar en man min vänskap mer än en kvinna? Och om killen är bög, hur kan jag veta att han inte är ute efter min kropp?
Det handlar inte om kille eller tjej, utan snarare om karisma och på vilken nivå jag attraheras av en person.
Tillit är något man skaffar sig på vägen. Tills dess litar jag på ingen.

Vi är alla oskulder i början.

Elin, glöm aldrig att du är mitt allt.