Vart jag än vänder mig ser jag löpsedlar om Prinsessans förlovning. Det verkar vara sjukt många som bryr sig.
Varför?
Kan någon ge mig ett vettigt realistiskt svar?

Sitter på ett fik och pimplar bryggkaffe med en vän. Vi börjar prata om internationella kvinnodagen, den 8 mars.

"En speciell kvinnodag? Sverige är ju typ jämställt", säger min kompis.
"Nä...men", svarar jag snabbt.

Hör mig själv börja rabbla de vanliga argumenten: Löneskillnaderna, misshandeln, det obetalda hemarbetet.

Men jag hejdar mig.

"Skit i statistiken", säger jag. Börjar berätta om allt det där andra istället. Det som händer hela tiden.

Som igår:

07:30 Morgonrusning i tuben. Plötsligt känner jag hur någon trycker sig mot mig. Vänder mig om. En man i 30-års åldern tittar bort. Sen händer det igen. Hans hand på min höft. Jag ber honom ta bort den. Juckmannen mumlar nåt om trängsel. Ingen säger något.

12:00 Lunchjoggar på löpbandet. Lägger märke till gymmets ljud: En massa gutturala "oooufh", "argh" och krystläten. Men det är bara männen låter. Vi kvinnor pressar under tystnad. Som på statsvetarkursen. Det är flest tjejer men killarna som hörs.

17:00 Träffar en gammal jobbkompis. Hans hoj har blivit snodd. Eftersom jag nyss köpt en ny erbjuder jag honom min gamla. Han avböjer.
"Nej, jag kan inte ta emot den".
"Jo, jag lovar. Du får den, insisterar jag.

Han blir stram, och vrider lite på sig. Sen säger han, på fullt allvar:
"Nej, alltså jag tror faktiskt inte jag kan cykla runt på en damcykel."

19:10 Äter middag på stan. Drabbar samman med en man som glufsat blängsylta. Han granskar mig grundligt. Uppifrån och ner. En ryckning i överläppen, som Viggo Strieber i Rederiet.
 21:30 Promenerar hemåt i mörkret. Hör steg bakom mig, kastar ett getöga över axeln. Grabbar tag i min nyckelknippa - för säkerhetsskull. "Ta dig samman", tänker jag. "Nästan alla våldtäkter sker ju inomhus".

Tillbaka på kaféet. Jag fyller på med mer kaffe. Min kompis påpekar att alla har skitdagar.
"Det här var en bra dag", säger jag, och fortsätter:
"Varannan kvinna i Sverige har utsatts för våld av någon man efter 15-årsdagen. Av de som sjukskrivs för stress är majoriteten kvinnor. Klart att vi ska ha en dag som uppmärksammar halva befolkningens orättvisor.""

För det första är jag emot enskilda dagar i största allmänhet. Kom med argument om det behövs, men själv tror jag inte att en dag om året gör någon förbättring på kvinnofronten och jämnstäldhet. Ungefär som Pride. Nu är ju Pride under en vecka har jag för mig. Men att vänta homofober under just den veckan har jag svårt att se.
För mig handlar det mer om att visa att "vi kan också, vi bögar". Där bögarna hjälper sig själva in i ett fack och längre bort från dom "normala". Om det nu är så att dom vill vara en del av dom normala.
På samma sätt har kvinnodagen bara fuckat upp dom analkande rättvisorna mellan könen. Det är alltid något stolpskott som ska yttra saker som "Alla män är potentiella våldtäktsmän." Och vips, så drar denne ner sig hela kvinnosläktet ner i skiten.
För det är ju jävligt viktigt att dela in människor i fack, det vet ni väl redan. Kvinnor, Män, Hetro, Homo, Blonda, Brunetter, Rödhåriga, Negrer, Turkar, Svenskar... Ja, ni fattar vinken. Aldrig blir defenitionen människa.

Hur som. Nu ska jag kommentera kolumnen bit för bit, och varför jag anser den vara hycklande.

Första stycket, på fiket. Självklart är det dåligt att ge kvinnor sämre lön för lika arbete. Där har jag inte mycket att säga. Misshandeln? Vi kan ju jämföra hur ofta snubbar bli misshandlade jämfört med kvinnor. Problemet är väl att det allt som oftast en man, eller män som står bakom misshandlandet. Ett kognetivt beteende hos män? Men skulle det vara värre att misshandla en kvinna än en man? Syftet och resultatet är väl detsamma? Att man vill skada en annan människa. Hurvida personen som blir misshandlad kan försvara sig eller ej har väl knappast med kön att göra? Men när tillfälle ges är det helt plötsligt lätt att skylla på det. "Men jag är ju tjej, jag är det svagare könet."
Och glöm inte bort att även kvinnor är med att uppfostra tjejer till Barbies och killar till G.I Joes.
Det obetalda hemarbetet? Kom igen. Jag vet att det är många Slitzfantaster som tror på att kvinnan hör hemma i köket osv, men att det inte förekommer delat arbete i hemmet nu för tiden har jag svårt att tro.
Och om det nu gör det undrar jag varför ni tjejer inte gör något åt saken? Ah! Just det, internationella kvinnodagen. Protestlistor! Det är så man slipper disken...

7:30 En man på tunnelbanan taffsar på Hanna. Hemskt såklart. Kan en tjej inte få åka på tunnelbanan ifred på väg till jobbet utan att få en hand i skrevet? Men att det skulle hända varje dag, hela tiden, som Hanna formulerar det har jag svårt att tro.
Men att tro räcker ju självfallet inte, så jag frågade runt lite bland tjejer jag känner. Inte en enda kunde minnas när en främmande man tafsade på dom i offentliga miljöer utan deras medtycke. Så visst, det förekommer såklart, men varje dag på väg till jobbet? Hanna kanske är offer för en stalker?

12:00 På gymmet. Jag vet inte riktigt vad Hanna vill säga med det här stycket. Att killar pustar och frustar på gymmet och inte tjejer. Att killarna tar upp all plats och uppmärksamhet trots att det är fler tjejer på gymmet än killar? Så varför stönar du inte när du gymmar Hanna? Rädd att bli sexualiserad? Slopa tajtsen och sport-toppen nästa gång du går till gymmet. Och tro mig, man behöver inte vara sminkad när man vill ha muskler. Stöna om du behöver. Men då blir väl svaret från dom flesta tjejer att "Neee, alla skulle kolla på en, det skulle kännas helt fel."
Protestlistor då? Ett enskillt rum för enbart tjejer att träna rumpmuskler och lår i? För det är bra för jämnställdheten. Mer fack att dela in varandra i.

17:00 Damcykeln? Jag tror att alla mina killkompisar cyklar på damcyklar. Man slipper offra pungen när man tvärnitar. Vad din manliga kollega har emot det vette fan. Men att det skulle ha något med Internationella Kvinnodagen att göra slopar jag direkt.

19:10 En man trånar efter dig. Och du tycker att det är att sexualisera och trycka ner en kvinna? Vad menar du? Ska man fråga om lov innan man spanar? Det är ju liksom lite så det fungerar i livet. Tjejer trånar efter män och tvärtom. Ibland trånar vissa män efter killar osv, du fattar poängen. Att sen avgöra vad som är anständigt och moraliskt i hur långt man får gå i att sukta efter en annan människa har väl knappast med kategoriseringen Man-Kvinna att göra?
Att tjejer därimot sminkar sig så fort dom ska visa sig offentligt, att dom har på sig korta kjolar och leggings mitt i vintern, så man ser alla former och sexuellt laddade kroppsdelar är ju såklart männens fel. Men inte ska vi få sukta efter er. Pröva med att slopa vecko-revyn och alla andra jävla ytlighetstidningar som propagerar för att tjejer skulle vara sexobjekt och som hela tiden menar på nya sätt att få männens uppmärksamhet.

21:30 Vad fan menar du? Att man blir våldtagen så fort det blir mörkt? Att om det går en man bakom dig i mörkret är det förmodligen en våldtäktsman? Ett uppenbart resultat av tidningarnas hype av våldtäktsfall. Misstolka mig inte, det är såklart hemskt som fan att våldtäkter ens existerar. Men att risken att bli våldtagen bara för att du går på en mörk parkväg med en man bakom dig är löjeväckande.
2008 anmäldes 5 379 i sverige. Det sägs att mörkertalet är stort, men det är den här siffran jag har att gå efter. Det är hemskt, det låter jättemycket. Sen får du skala av dom våltäkter som sker inom familj osv. Dom är såklart lika hemska, men det är inte dom det handlar om nu. Jag vet inte hur många vi får kvar, men räkna med under hälften i alla fall.
På det har Sverige en befolkning på 9 256 347- Hur många av dom som är män har jag ingen koll på, men räkna med ca hälften, även om det nog inte stämmer, eftersom män i allmänhet dör i andra samanhang än ålder. Typ militärtjänst osv. Yrken män ska utföra, eftersom det inte är lika hemskt att offra en man i ett krig som det är att offra en kvinna.
Så tänker du nu hur stor risken att du skulle bli våldtagen på väg hem en vardagskväll är.
Men det förekommer ju faktiskt, det står ju i tidningarna.

Och hur vi ska bekämpa det? En internationell kvinnodag så klart. Protestlistor, manifestationer, pris till kvinnor. "Bra jobbat, du har lyckats med något fantastiskt i en mansdominerande värld." och "Du är en bra tjej."

Självklart måste vi hjälpas åt med att åstadkomma jämnställdhet. Och bara det att ha en dag för kvinnor visar hur långt ifrån vi är från riktigt samarbete mellan könen. Det är en "vi-mot-dom" kamp. Man kategoriserar så gärna, för att visa vem som är bäst och vem som kan mest.
För det fungerar tydligen inte att vända sig om och klippa till män som tafsar på tunnelbanan. Man står hellre tyst och låtsas att man kände fel.
Att stöna på gymmet är fel, tjejer stönar väl bara i sängkammaren. Ni har väl sett porrfilmer? Tjejer ska vara tysta och söta och öppna munnen på tilltal.

Hyckleri.

Utrymme får man när man tar det. Survival of the fittest kallas det. Och så länge inte individen gör något åt sin förtryckta position kommer ingen förändring att ske.

Det var länge sedan nu, men äntligen händer det igen.
En anonym viktigpetter sitter och drygkommenterar mina inlägg i syftet att... Ja, jag vet faktiskt inte vad syftet är. Göra mig irriterad? Men vem kan jag bli irriterad på? För bakom yttranden och åsikter är det ingen som vågar stå.
Och vad kan jag bli irriterad på? Sarkastiska kommentarer om mina inlägg som innan betydde så mycket och gjorde sådan stor inverkan.
Oj, sarkasm smittar visst av sig.
Jag fick i alla fall ut det jag ville ur den anonyme. Denne lämnade avtryck hos mig. I min blogg. Denne läste och kände sig manad att skriva något. Härligt!
Dessutom gav dennes kommentarer mer tro på mig själv och mindre hopp hos människan. Men å andra sidan, det kan ju lika väl vara en gammal flamma som jag har dumpat och är sur på mig, eller en bitter vän från barnsben som hyser agg mot mig för gammalt groll. Eller bara en dyster person som inte har något vettigare för sig än att lämmna inkompletta, intetsägande kommentarer om mina inlägg.
Jo du, anonymitet är en välsignelse.

Snön ligger vit på taken, endast banditen är vaken.

Arne Höök tycker synd om sig själv.

Han tycker synd om sig själv i form av sarkasm. Det är så han vill förmedla om hur synd det är om honom som behöver leva i en miljö som är nedklottrad. Förslummad. För klotter och slum går hand i hand.
Det är jobbigt för honom att behöva förknippas med Bronx. Med människor som verkligen bor i slumen. För det gör ju inte han. Så fort kopplingen leder dit är det synd om Arne.
 
Lika väl som att målandet gör målaren glad och ger denne tillfredsställelse så gör den Arne arg. Han fullkomligen kokar av ilska. Hans garagelänga är ju inte i ikea-svartbrun som den var när han flyttade in. Så vart ska han nu kunna parkera bilen? Inte i garaget med klotter på hoppas jag? Klottret på garageporten är ju ett tecken på en otrygg miljö, så om Arne parkerar bilen där blir den väl förmodligen stulen.

Det är synd om Arne! Ge honom en tyst minut för att visa erat stöd. Annars han kanske går under. Totalt. Vaknar nedklottrad och våldtagen en dag. Vem vet?

Konstfack har gjort det igen. Godkänt ett provokativt och i det här fallet olagligt examensarbete av en elev. I det här fallet NUG. En pijonär inom svensk graffitihistoria.
För er som inte läst om detta har ni några länkar här under.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4422598.ab
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2374&a=883922

Graffiti är ju som bekant ett känsligt ämne. Åtminstonde när media envisas med att ta upp det, för i övrigt verkar inte vanliga svensson bry sig om fenomenet.

Disskuterar man saken med andra människor får man ofta höra yttrandet "Graffiti är snyggt, men klotter tycker jag inte om."
För den inbitne hänger dessa 2 ihop. Klottar, kan ju som ord defineras på olika sätt. Att kluddra i en tidning under ett telefonsamtal, eller på sidorna längst bak i matteboken under lektionen kallas klotter. Klotter kallas det även när en person skriver sin signatur i syftet att synas på samhället. Just den här typen av klotter är också graffiti. Det var så allting började. En person skrev sin psedonym överallt där han hade tillgång och blev till slut en typ av kändis i dåtidens New York. Det var först efter att många fler tog efter och gjorde samma sak som fenomenet sågs som ett problem.
För det är tydligen precis vad det är. I den mån att det är fult. För det förstör inget annat än den tänkta färgen på underlaget som råder.

Att folk tycker att klotter är fult kan jag förstå. Men att det är ett brott är det nog få som tycker. "Jo, jag tycker att det är ett brott." dimper kanske ner som kommentar nu. Men fråga dig själv hur ofta du tänker att "Usch, här har det begåtts ett brott."
Problemet är att ingen ställer sig frågan om det är moraliskt fel att klottra eller måla. Det behövs inte eftersom att det är olagligt. Och så länge något är olagligt behöver man inte moralisera över saken. Det är ju olagligt. Punkt.
Ungefär som hasch. Att det i praktiken sällan sker olyckor genom hasch, och att det faktiskt ALDRIG har dött någon pga hasch så är det ändå fel. För det är olagligt.
Men det är inte hasch jag ska skriva om.

Jag själv anser inte att filmen som gjordes till NUGs examenarbete är konst. "Konst ligger i ögonen på betraktaren", heter det. Och det är ingen konst att kladda ner insidan av ett tunnelbanetåg, inte heller att krossa en ruta och hoppa ut genom den. Det kan vilken människa som helst genomföra. Och enligt mig själv tycker jag att det ska kallas konst när det innebär en konst att kunna göra något som ytterst få, eller ingen annan kan. Själva klottrandet har jag dock inga problem med. Tåget blir fult innuti, men inget annat. Det är dock att förstöra när NUG krossar rutan. Inte att det förstör tågets utseende, utan snarare funktion.

Hur som helst är inte syftet med mitt inlägg att tala väl eller illa om klotter eller graffiti. Det som störde mig med hela nyheten är att media hela tiden används som statens verktyg i kampen mot något man har bestämt sig är ett hot eller ett brott mot den generella ordningen. Man vinklar allt inom graffiti som något negativt och skildrar sällan verkarens sida.
Uppenbarligen är graffiti ett fenomen som tilltalar flera människor, runt om i världen. Utöver utövarna finns det tro det eller ej åskådare som tycker om fenomenet eller "konstformen" är något bra eller häftigt. Vackert i viss mån. Men gemene man tillåts sällan att utveckla sin egna åsikt. Hela tiden trycker media in våra åsikter i huvudet på oss, och formar oss till det dom vill att vi ska tycka.

Graffiti symboliserar den fira individen och den fria viljan, speciellt eftersom att det är olagligt. Trots detta utövar personer denna extremsport. Med eller utan samhället medtycke. Ett fenomen utvecklat ur den dynamiska miljö och levande samhälle vi lever i.

Jag var nyss iväg en stund från jobbet och åt lunch, som sig bör. Vill ni veta vad jag åt? Vill ni se bild på vad jag åt? Det skulle väl vara kul? För jag har tagit bild på det. Jag tycker om att berätta för andra vad jag äter om dagarna.









Skoja.

Nooshi har fått 230 kommentarer på ett kort inlägg om en kamera som är rosa. Bara jag som fattar noll?