Det är trendigt med nyårslöften har jag förstått.
Jag hatar nyårslöften. Och jag hatar trend.
Riktigt innebörden av det ordet har jag dock inte förstått. Men det har såklart en betydelse för mig.
Att vara trendig är att vara "medveten". Medveten om tex vilka kläder man ska ha på sig. Typ, vad som är årets svart. Kanske ha koll på vilka utestället man bör besöka. För att ta sig in på dom ska man såklart ha koll på vad som är årets svart. Allt går hand-i-hand.
Tillhör man inte dom trendiga är så tillhör man packet. Pöbeln. I alla fall sett från trendfolkets ögon. Det gäller att skillja dem fina från dom fula. Rika från fattiga. Svenskar från icke-svenskar. För vem vill inte känna sig bättre än någon annan? Oavsett om det är i ett parti schack, en fotbollsmatch, ett slagsmål, i rikedom eller skönhet, så vill alla människor ha något dom kan säga till andra att "jag är bättre än du."
Jag vill självklart också kunna säga det till folk. Jag gör det nog också i vissa fall. Ödmjukt. Och jag kände mig glad, men samtidigt smutsig när Tim yttrade orden "du kommer att bli en trendsättare" till mig.
Jag tillhör den trendiga pöbeln. Det smutsigt trendiga. Jag håller mig i ingenmansland.

Och mitt nyårslöfte blir att inte avge något nyårslöfte.