"Fölåt för att jag skrev "lämna mig ifred" över en McDonalds hamburgerreklamskylt."




"Förlåt för att vi monterar ihop egna Expressen och Aftonbladet-löpsedlar."




"Förlåt för att jag gör vad jag vill."

Jag undrar vem som är gladast över att jag har börjat skriva igen. Jag själv, eller du som läser?
Hur som helst är det helt underbart att se hur besökarsifforna har stigit igen, och att ni dessutom lämnar kommentarer är helt underbart.
Det är något jag saknade tidigare.
Bekräftelsens sötma har nuddat mina smaklökar.
Räkna med mer inlägg, oftare.

Full idag och full imorgon,
så ser livet ut för mig.
Alla andra har varandra,
jag ska aldrig gifta mig.

På min gravsten, på min gravsten
ska det ristas i latin:
Här är stoftet av ett äckel
ja, ett riktigt Bajensvin.

Till min vän Grappne. Jag vet att du har svårt för den här musiken, men jag ska pumpa den till det att du faller för den. Enjoy!

Jag är en trasig människa.
Fläskläppen, eller.. läpparna. Både undre och övre. Dom värker. Inte mycket, men sådär lagom påminnande varje gång jag gör något med munnen.
Skrapsåret på knät är inget jag känner av föränn jag ska göra något som inkluderar att sitta på knä. Även det lika lagom irriterande och äckligt påminnande om att det finns där.
På höger höftben har jag inget sår, men ett blåmärke stort som en knytnäve. Jag kan inte ligga på höger sida utan att känna det trycka smärtsamt.
På ena fotknölen har jag ett till sår. Ett lite mindre, men det är det såret som gör ondast. Varför vet jag inte. Men så fort jag tar på mig skorna och går ett enda steg så hugger det till. För att jävlas såklart. Och att påminna mig om att jag inte är odödlig.

Mitt hjärta därimot, det har aldrig varit mer helt. Fyllt av kärlek och stolthet. Mitt hjärta är gjort av titan. Ogenomträngbart.
Det får mig att glömma dom små såren. Det får mig att minnas vilka jag har bredvid mig, och bakom mig.
Älskar er!

Idag är dagen då allt vad moral heter läggs åt sidan.
Dagen då vi tar fram grottmänniskan i mig.
Det är bortamatch i göteborg. Sveriges framstjärt.

Det sprakar till utifrån köket.
På väg dit känner jag den sötbeska doften av nybryggt kaffe. Det svarta guldets doft.
Det prolar när jag häller upp det i koppen, som i sin tur blir varm av dess nyfunna innehåll.
Jag går tillbaka till vardagsrummet, och den blåa soffan.
Bajshunden ligger och sover där.
När jag närmar mig känner jag den äckliga doften av hundbajs.
Falskt alarm den här gången. En hundfis bara.
Lika motbjudande som bajset. Ska vara glad att han inte bajsade i soffan.

Virveln smattrar varvat med basen från mina högtalare.
Liquicity gör sitt som vanligt. Hans musik får mig att må bra. Slappna av, trots att det höjer pulsen hos mig.
Ett melodiskt kaos, om du vill.

Det är mulet ute, och man kan nästan känna att regnet hänger i luften.
Dom kalla vindarna byts ut mot fuktigt värmande sol.
Men den kalla vinden letar sig in i vardagsrummet och tar sig in under min tröja, upp över ryggraden.
Rysningarna frambringar välbehag, av någon anledning.

Det är måndag imorgon. Jag hade glömt bort det, till det att Klintan påpekade det.
Han jobbar, och hatar det.
Jag kan bara njuta. Äntligen är skallen fri från åtaganden och arbetsmoral.
Soffan är mitt hem.

Efter nästan en veckas semester, som har spenderats på annat håll än vid datorn så är jag tillbaka.
Väljer att starta mjukt med att slänga upp lite bilder på den nyinvigde familjemedlemen.

I natt vaknade jag av ett underligt ljud.
Egentligen var det inte natt, utan tidig morgon. Alldeles för tidig för att jag ens skulle orka titta på klockan.
Ljudet skar genom mina öron. Ett starkt pipande, om du vill.
Med någon sekunds mellanrum för att sedan upprepa sig, gång på gång.
Det lät overkligt nära. Nästan som om det kom från bredvid min säng.
Vid nästa tanke lät det som att det kom från balkongen. I samband med ljudet hördes ett intensivt tassande på balkongräcket.
Elin vaknade också. Hon påpekade att det lät som att en mus höll på att dö.

Såklart! Alla djur utom vi människor lever på instinkt och vad som är bäst för deras egna överlevnad. Vi är för sentimentala.
Musen hade berättat att han tänkte skriva om just dethär på sin blogg. Men musen är död nu. Så det blir inget mer bloggande för honom.

Kanske tar jag upp det här senare på min egna blogg.
Så länge:
Musen, Rest in Peace!

Det är mörka moln över stockholm. Dom är lite mörkare över just mig.
Varje dag våndas jag, småproblem som hetsas upp till större.
Det får mig att gny varje gång jag svarar på någons tilltal. Det gör mig illamående och arg.
Jag vill kräkas det ur mig. Få bort det. Tänka på annat.
Men varje gång jag klämmer in något emellan, något som får mig att tänka på annat, så kommer det tillbaka.
Oftast i en liten, liten form, som växer sig stor. Likt en cancer-tumör.
Jag vill skära bort den. Men varje gång jag gör det växer det fram en ny.
Det här var problem som jag inte hade för 3 månader sen.
Av någon anledning har dom dykt upp på sistone.
Jag filtrerar bort det. Problem ska inte ha någon plats i mitt liv. Jag trivs bäst med kärlek, feelgoodmusik, alkohol och mina vänner.
Och det är vad som kommer att segra i slutändan. Då kommer allt att bli bra.

Till er som ringer mig kl 1 på nätterna för att ni kommer att tänka på mig i fyllan och villan, uppskattade ni lika mycket att jag ringde upp er kl 05:30 i morse?
Jag tänkte att ni hade något viktigt att säga, så jag ringde så fort jag vaknade.

Ni måste tycka att den här bloggen tappar i kvalité. Det skiter jag i just nu.
Jag ryser av musiken. Dedn får mig att må så bra. Och är det inte underbart att grundartisten är svensk?
Av någon dum jävla anledning har dom inaktiverat inbäddningsfunktionen på videon, men ni hittar den här.

http://www.youtube.com/watch?v=ZarTxBPDUb4

Line up:

High Contrast / London Elektricity / Logistics / Cyantific / Danny Byrd / Q-Project / Nu:Tone / B-Complex / Lianne Carrol / Diane Charlemagne / Dynamite MC / MC Wrec / SP:MC / MC Rage




Biljetten är redan inhandlad. 200 spänn. Fan, för dom pengarna kan man ju gå på Ambassadour...

Jag vet att jag inte har skrivit på sistonde.
Det kreativa i mig har lagt sig ned för att vila en stund.
Jag har lite jag tänker på. Funderingar.
Jag filosoferar mycket. Analyserar. Lite väl ibland kanske.

Förhoppningsvis får ni mer imorgon.

Låter bra, kan bli intressant.

För första gången känner jag att jag kan sitta inne utan att få dåligt samvete. Regnet fullkomligen öser ner.

"Här får ni, era svin, nu har jag gett er 3 veckors sol."

Trots det infinner sig ett otroligt välbehag.
Snackar med brorsan ca 2 gånger i veckan.
Jag saknar honom olidligt nu. Hur länge har han varit borta? Känns som ett år.

Kaffet börjar bli klart. Doften sprider sig i lägenheten.

Sexlusten är extrem nu. P-piller is a bitch.
Jag får lägga min energi på andra aktiviteter. Försöker ge mer tid åt mina vänner och sånt vi gör när vi gör något över huvud taget.

Pengar är en bristvara, och det ger mig ångest.
Pengar är skit.
När jag var ensam var det en sak. Då kunde jag lägga dom på precis vad jag ville. Av Spara & Slösa så var det jag som var slösa.
Men nu har jag en till jag måste tänka på. Och pengar blir i grunden viktigare än kärlek, av någon anledning.

Kollar igenom spotify. Är inne i en period där jag bara vill hitta ny musik. Klickar mig fram på artister jag inte har en aning om vilka det är. Skummar igenom. Hittar inte mycket bra.
Drar på en spellista med sånt jag diggar.

http://open.spotify.com/user/ziddish/playlist/4auUbCJgentEL19uwMaNnq

Regnet börjar avta.
Snart rullar den röda bilen jag väntar på in på parkeringen. Sen blir det annat att tänka på.
Skönt. Jag känner mig lugn i mina vänners närvaro.

Någon som defenitivt får knulla är ju Johan Palm.