Helgsvåld.

Som så många andra kan jag skriva överlyckligt om hur härlig min helg har varit. Jag kan låtsas som att omvärlden bryr sig om hur full jag var i lördags, vilka skor jag har köpt till mig själv, för att jag ska bli snäppet lyckligare i min plastvärld, osv.
Men jag låter bli.
Helgen har varit bra, men jag ser inget intressant att berätta det för er. Visserligen att mina vänner kanske finner det smått roligt att höra om vad som hände, alla spyor, den redlösa fyllan och alla uteblivna smockor som ständigt hänger i luften när man umgås med "fel" folk, eller när man helt enkelt själv kanske är en av "fel" folk.
Med alkohol i kroppen blir det ju helt plötsligt hur lätt som helst att leka allan, inte minst för en själv, utan allt som oftast för "tunga" killar, och tjejer också för den delen.
Tyvärr är det inte ofta människor inser att deras idiotiska handlingar ibland faktiskt kan leda till obehagliga konsekvenser, inte minst bland andra fulla människor, tillfälligt fyllda med övermod.
Det är dock annorlunda nu för tiden. I samband med att man blir äldre försvinner hela tiden en större procentenhet av dom som är ute efter att hävda sig på fyllan, eller bara tycker att det är kul att slå folk på käften. Dessutom har jag i princip fått min beskärda del av hävdningsvåld och den eufori det ger att smiska på någon kaxig snubbe/snubbar som stunden innan tyckte att det var hur briljant som helst att reagera med agressivitet och ilska när det enda man gjorde var att stöta in i hans bira, för att man faktiskt dansar, aspackad, med 200 andra människor.
Som ni alla vet tar dock grottmänniskan över hos dom flesta när kvällen är inne på sin 7:e bira och sin 4:e jägermeister.
När jag var yngre tyckte jag att en utekväll kryddades, och allt som oftast var en lyckad utekväll om det blev lite handgemäng. Idag tycker jag mer att det är helt onödigt. Fjädrar blir oftast till hönor, och människor som i vanliga fall helst undviker bråk moppsar upp sig och tror att dom är störst och starkast i världen.
Jag har lärt mig att garva åt det, bjuda på några klunkar bira och en vänlig klapp på axeln. Oftast blir effekten positiv. Den tidigare uppmoppsade killen kollar förvånat på en, stammar fram några konstiga ord, tar 2 klunkar bira, ger någon halvtafflig bortförklaring och går sen vidare.
Oftast har den här killen ögonen på en resten av kvällen, men hela tiden cirkulerar det i hans lilla grottmänniskohjärna att jag faktiskt var snäll och trevlig, även om jag "kollar snett" och hade ut lite av hans bira i min hetsigt, glada, okontrollerade "dans".
Så sker i 9 av 10 fall.
Ibland funkar inte en klapp på axeln. Ibland blir svaret av en klapp på axeln en smäll på käften. Men det tar man oftast som det kommer.
I värsta fall får man näsan spräckt och blir utslängd, aspackad, utan jacka, i regnet och med en arg flickvän/ragg skrikandes på en för att man är en jävla idiot.
Som dom flesta vet går det mesta över. Och ja, det kommer alltid att vara värt det, hur korkat det än låter.

Men det var inte vad jag tänkte skriva om. Det som störde mig den här helgen var hemfärden, från den annars extremt lyckade lördagen.
Det har sjungits, dansats, skrikits, hånglats, avstyrts bråk, druckits, garvat, kramats... ja, allt. Jag träffade till och med en kille som hade slagit mig på käften för något år sedan. En helt bizarr händelse där jag fick en smäll av ovanstående, jag svarade snabbt med samma mynt, och var självfallet beredd på en kortare brottningsmatch på ett ölkladdigt golv i takt till hårt pumpande industritechno. Men det slutade efter mitt slag. Killen gick bara iväg. Och igår träffade jag honom igen. Han kände igen mig sa han. Och jag svarade detsamma. Inte för att det är det man ska säga när man träffar fulla människor som känner igen en, utan för att jag gjorde det.
Det visade sig att vi kände igen varandra för att vi hade slagit varandra på käften ett år tidigare. Vi kunde inte annat än att garva åt det.
Hur som helst, på tunnelbanan gjorde jag och mina vänner det som många icke-festande personer, eller.. nyktra kan vi väl nöja oss med att säga, hatar. Ni vet, fyllegormande och skratt och disskutioner om ingenting, och speciellt sånt som är helt ointressant för människor i våran omgivning.
Ju fler stationer stålmasken arbetade av dessto färre blev mina vänner, men humöret var på topp, så idiot-glädje-euforin fortsatte. Till slut var det bara jag och min flickvän.
I den varma vagnen är det helt plötsligt en kille som kräks. Alla tittar motbjudande på honom, utan att säga något dock, i sann Svensson-anda. Själv börjar jag sjunga nidvisor om denne, får ett "Tyst!" av min tjej, samtidigt som vi skrattar för att sedan börja snacka om något helt annat.
4:an där killen satt gapar tom. Folk står ju hellre än att sitta ner bredvid en spya, trots att det är en helt egen 4:a! Men i övrigt är det alltid viktigt att vara först in på tunnebanan, för att slippa "tränga" sig ner bredvid någon annan.
Stationen efter kliver 2 tjejer på. Och går med sina raska jag-ska-dit-först-steg mot den lediga 4:an. I samband med att den ena kliver rätt i pizzan på golvet ropar min dam att dom ska akta sig för spyan.
Svaret blir ett "fuck you" och lite munhugg mot dom. Varför vet jag inte riktigt, men dom ville väl sig visa sig på styva linan.
Efter en stunds tjaffs om ingenting får jag nog när dom börjar hugga mot min flickas klädsel, som dom anser vara för inbjudande, med egna ord. Dom liksom häver ur sig det. På helt fel sätt.
Nästa stund står jag och tittar ner på den mest drivande i "disskutionen", 10 centimeter från henne.
Jag minns inte riktigt, men både det ena och det andra flög ur min mun. Dock erinras jag att jag hela tiden valde mina ord väl. Jag var väldigt välartikulerad, eller ja.. så välartikulerad man kan vara en lördagnatt kl 04:23. Och jag skrek.
Helt plötsligt kände sig dom 2, tidigare stenhårda och kaxiga förortsbrudarna sig väldigt små.
"Vad gör du?"
"Säg åt din pojkvän, han får inte göra såhär!"
"Ska du slå en tjej?"

Vardagshjältarna omkring mig börjar reagera, och så småningom agera. Jag blir undanmatad av två killar i 30-årsåldern.

-"Slår du en tjej?"
-"NEJ FÖR I HELVETE! Jag slår ingen jävla tjej!"


Men nog förtjänade dom det. Tyvärr blev det en ganska lätt verklighetsflykt för dessa två tjejer. Och allt för ofta blir resultatet detsamma. Tjejer kan uppenbarligen bete sig hur som helst och utan problem komma undan med det. För tjejer kan man inte slå, dom är ju tjejer. Dom kan inte heller ta hand om sig själva om dom hamnar i en situation dom själva har satt sig i. Alltid ska "stora, starka" män ge sig in i bilden och lösa, på ett eller annat sätt, stöket som är.

Det slutar med att jag säger åt tjejen som agerat värst att om har några problem, och om hon ska vara kaxig som hon är får hon ta konsekvenserna och kliva ut ur tunnelbanan och ta konflikten där. Med facklande blick och ett tyst litet "nej" stängs dörrarna om henne.
Tjejen som förtjänade en smäll satt i sitt hörn i tunnelbanan och lät förmodligen en hel del tankar fara genom hennes huvud.
Räddsla över att bli konfronterad med sån kraft och envishet var väl minst sagt oväntad hos den här lilla förortstjejen.
Hat över att jag agerade som jag gjorde. Jag menar, hur kunde en kille ge sig på en tjej? Vet jag inte bättre?
Men förmodligen mest lycka över att ingen kunde röra henne, för överallt finns det riddare i skinande rustningar som mer än gärna hjälper en söt, tight liten tonårstjej som är nära i att hamna i trubbel, på eget bevåg.

Jag själv gick förbannad hem, slängde i mig lite skräpmat, uppdaterade min blogg och somnade snarkandes bredvid en lika arg, men ack så vacker flicka.

Jag hoppas bara att den här tjejen lärde sig att handlingar faktiskt föder konsekvenser, och att hennes svans stannar mellan hennes ben en längre tid framöver. Välkomen till verkligheten stumpan.

SMS-lån.

Inget att rekommendera, tro mig. Jag fastnade i det som medelsvensson kallar lurendrejeri. Självklart ingen bemytlig upplevelse, men ett misstag som jag defenitivt har lärt mig av. I mitt fall blev det ett sätt att släcka den materiella törst jag hade under en tid.
Lösningen medförde ju en del bieffekter, men sånt är livet.
Jag är ju tydligen inte ensam om att ha fastnat i träsket. Och det är väl lite av dom olika företagens affärsidé antar jag?
Den enes död, den andres levebröd.
Ni, som jag, vet nog att det har varit en del artiklar om sånt här i tidningar osv. Hur jobbigt det är och att allt fler ungdommar hamnar i dessa fällor, där lån blir till nya lån för att täcka upp kostnaderna för dom tidigare. Samtidigt som man vägrar dra ner på det man konsumerar, eller kanske strunta i SMS-lånen för att istället låna av någon vän eller familjemedlem.
Hur som helst slöbläddrade jag i Aftonbladet på lunchrasten. En förmån jag har, eftersom den säljs här, så slipper jag betala för smörjan. Eller... Förmodligen hade jag inte läst skiten varje dag om jag hade varit tvungen att betala för dess skitjournalistik.
I den, på jag tror det var sida nummer 3, hittade jag en artikel om just detta.

Läs artikeln här: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3864965.ab

Så, till saken. Dessa människor vill alltså förbjuda dom här företagen, som inte gör något olagligt. Dom erbjuder snabba pengar till ett ja, någorlunda billigt pris. Vissa människor faller för lockelsen att få fram pengar, för att kunna köpa något dom trånar efter, i största sannorlikhet. Tydligen var det inte fallet för dom här tre. Här handlade det om räkningar som inte kunde betalas osv. Vart SMS-lån kom in i bilden har jag faktiskt inte lyckats förstå, trots att jag själv har tagit dom här lånen under en tid tidigare i mitt liv.
Jag undrar vad som hände med det egna ansvaret? Att förbjuda något som kanske i en del fall inte är något positivt, bara för att man själv inte kan motstå frästelsen är för mig hyckleri.
Är det meningen att staten ska skydda oss från det som innebär en viss risk? Ska vi inte själva få välja vad vi vill uppnå i våra liv? Var det någon som tvingade dom här personerna att ta SMS-lån? Vad hade dom gjort utan SMS-lånen? Dom hittade ju inga andra lösningar på sina problem?
Jag har hört någon säga, i två olika filmer, att det i människans hjärta alltid kommer att finnas ett svart hål. Det här hålet kommer aldrig att fyllas upp. Människan kommer att erövra, köpa och ta, utan att hungern efter mer någonsin kommer att mättas.
Det verkar som att det stämmer. Och det är alltid lättast att vägra inse sitt egna misstag, och skylla dom på någon annan.

Sexförsäljning.

Metro skriver idag om att unga tjejer mellan 14-16 år betalar langare med sex när dom får sin sprit. Det är tydligen ett problem säger polisen och tycker att det är alldeles förfärligt.
Vilket det självfallet är. Det är ju en form av prostutition.
Men jag trodde det var allmänt kännt att tjejer, även i äldre ålder byter drinkar mot sex osv? Men det är tydligen ingenting som bekymrar polisen. Dom är ju vuxna, och dessutom går det väl inte att göra någon direkt koppling mellan själva drinken och det så otroligt vanliga sexet. Utbytet helt enkelt.
Tjejer i åldern 14-16 har väl ingen egen vilja, inget eget ansvar, och kan uppenbarligen inte se vad som är bäst för dom själva? Det är förmodligen så polisen ser problemet.
Men what the fuck? Jag trodde fylla och sex var någonting bra? Beror kanske på omständigheterna.
På lika villkor osv. Vad det är när en byxmyndig tjej har sex med en kille för att få sprit (som är för att dämpa ångesten att dom precis har haft sex med någon för alkohol?) vet jag inte vad det klassas som. Men det var väl knappast något tvång?
Det enda möjligen sjuka i hela situationen är väl att vi män pressar unga tjejer att ge ut sin kropp till massorna, istället för att behålla den för sig själva, och använda den i mer kärleksfullt syfte, när det verkligen behövs.
Kan det vara så att vi lockar unga människor med saker som vi vet att dom inte kan få, pga pengabrist eller att dom inte har åldern inne, bara för att kunna utnyttja det till vårat eget bästa?
Vad jag vet så är iaf 16-åringar inte speciellt bra i sängen, inte senast jag kollade iaf. Så vad äldre systemet-killar vill få ut av att ha sex med dom vet jag inte.
Bara att få stoppa in den i hålet är väl tillräckligt med bekräftelse för dessa patetiska människor.
Vi fostrar en generation av slampor, på gott och ont.

Svinkallt.

När man var yngre var vintern rolig. Nu är vintern bara kall. Möjligtvis mysig under julen. Men mest kall. Jag sitter hemma idag, trots att det är måndag. Jag har nämligen klarat mig undan att jobba på vad folk väljer att kalla "ångestmåndagen". Jag vet inte vad som känns bäst, att jobba efter en helg (som jag ändå jobbade under) eller att vara ledig en hutter-kall dag när alla andra jobbar? Jag har försökt mig på allt. Spela tv-spel, runka, diska, städa.. Inget fungerar för att stilla min rastlöshet. Jag hittade dock till slut en polare som också är ledig.. Arbetsfri, kan man också kalla det, för att få det att låta snyggt. Mitt sista hopp är på väg hit. Jag hoppas bara han inte är speciellt sugen på att runka tillsammans med mig.
Jag får säga till honom att det är lönlöst, att jag redan har försökt.
Jag försöker även finna någon barnslig glädje i att kanske gå ut och åka pulka. Men nej, jag ser fan inte fram emot någon pulkåkning.
Snöbollskrig? Om jag inte är full och glad kommer jag bara bli förbannad om någon kastar en kall snöboll på mig. Om det inte är Elin, då kommer jag bara njuta av att få mula henne.
Samtidigt som all den här rastlösheten lyser med sin närvaro sitter jag och pillar med tungan längst upp i hörnet av min mun. Jag har nämligen fått något form av sår, mellan tandraden och kinden. Det gör asont. Vårdguiden rekomenderade ett antiseptiskt(?) munskölj. Fungerade inte det inom 2 dagar skulle jag uppsöka vårdcentralen.
Men jag kan inte gå och köpa något munskölj, för jag är pank. Får vänta till imorn.
Om 9 timmar trillar belöningen för en månads arbete in på lönekonton. Förmodligen det enda roliga med den här dagen. Spänningen i att vänta på lönen.
Förmodligen blir man så lycklig när pengarna kommer så man spenderar allt på en gång. Inte nog med att det ska köpas julkla... vänta.. Igår kom jag fram till att jag faktiskt inte är kristen. Möjligtvis döpt och uppväxt i ett kristet land. Men hela religion-grejen får mig att bli tokig. Jag tror inte på gud, och jag vill inte fira jesus födelsedag.
"Men det är ju tradition!"
Vad i helvete?! Så nu ska jag göra något för att alla alltid har gjort det, och för att alla andra gör det?
Tanken på att samhället och marknaden för i princip använder sig av någonting religöst för att sälja sina produkter äcklar mig.
Så nu har jag bestämt mig för att inte köpa några julklappar. Jag ska köpa presenter. Och dom ska jag köpa till mina nära och kära för att jag älskar dom. Inte för att jesus föddes.
Det kommer bli svårt att vänja sig av med julfirandet, men jag ska fan stå på mig. Mina barn ska inte få fira något som är baserat på en lögn. Om dom inte väljer det själva förståss. Inget tvång här inte. Och det om något kommer bli svårt. Att motivera för mina/mitt barn varför alla andra får mysa hemma med tomtar, ljus och risgrynsgröt och inte dom. Men man får väl helt enkelt se till att ens barn får något med likvärdigt mys. Om man printar in det från dag ett så lär det inte bli några problem.

Men jo, julen är faktiskt mysig, och det är förjävligt att vi inte bara har hittat på den här sjuka grejen med att ta in ett träd i lägenheten, klä det med en massa glittrande krimskrams, äta korv och köttbullar, för det gjorde jesus, ge varandra paket och sjunga nubbevisor, utan att det ska ha med något regliöst att göra. Varför kunde vi inte bara göra det av ren kärlek till varandra?
Blä.. Nu spinner jag kanske iväg lite? Julen kanske behövs?
Men nej! Jag ska stå på mig.
I helgen ska jag bege mig ut och köpa presenter.
Det ska inte vara tomtar på omslagspappret.
Men det ska ligga kärlek bakom. Ren jävla kärlek.


Tråkmåns.

Har märkt att det har blivigt färre inlägg med saker som möjligtvis ni andra kanske finner intressant att läsa. Inte så mycket "viktiga" analyser och annat extraordinärt som jag brukade skriva om tidigare i min blogg. För alla som bloggar är ju speciella och har sin egna touch.
Det är ju därför man bloggar. För att man vill förmedla något man tror att man är själv om att förmedla. Och det här är helt uppenbart när jag har lämnat spår i folks gästböcker. Skriver man inget positivt om deras bloggar får man helt enkelt ett "man kan inte tycka om alla bloggar" tillbaka. Vissa tar mer illa upp än andra, för man är ju faktiskt speciell. Och om jag inte förstår det extraordinära i din blogg så är det ju bara mig det är fel på.
Det klassiska "det är ni som är konstiga och det är jag som är normal"-citatet kommer så väl till hands.
Alla vill helt enkelt vara sin egna Alex Schulman eller Blondin-Bella.
Och än en gång hamnar vi på det så uttjatade temat om att vi vanliga dödliga hela tiden vägrar att vara nöjda med det vi är och det vi har. Vi strävar hela tiden efter något annat. Bättre eller sämre. Bara man sticker ut. Man vill vara unik, på sitt egna sätt.
Jag är inte unik. Jag är precis som alla andra. Men med en touch av livet. Marinerad i nånting som gör att min blogg är lite intressantare än din. Eller... Försöker jag samla billiga, sliskiga poäng nu bara?
En annan ska till sitt 7-16-jobb nu. Precis som alla andra jävla wannabes.


Keep in Touch...

Konsumtionssamhälle.

Jag jobbar. Idag har jag ett av mina kortare pass, men också ett av mina tråkigare. Stängningspasset. Man får alla rester som dagspersonalen har lämnat kvar efter sig. Det spelar egentligen ingen roll vad man gör av dom, för ingen märker något imorn. Alla kommer hit för en sak. Cash.
Ibland kan det vara kul på jobbet. Högt tempo, mycket att göra, snygga till avdelningarna osv. Men det är aldrig kul att jobba. Tack och lov lägger jag inte ner någon större energi på att ha ångest över det, utan fortsätter med att jobba av precis samma anledning som alla andra. För pengarna, så jag kan köpa mer saker och leva ett lyckligare liv.
Eller? Hur var det nu? Jag kom precis på att jag inte har så mycket prylar. Men lycklig verkar jag vara ändå. Det här med att "konsumera mera" verkar inte riktigt ha fallit mig i smaken. Skönt hoppas jag på.

1,5 timmar kvar...


Slå klackarna i taket.

Det är ju tydligen väldigt många som inte klarar av att dricka alkohol. Alla ni osäkra människor, som älskar att göra grejer på fyllan, när ni vågar, men sen har ångest dan efter för att ni har gjort bort er, ge fan i att supa! Fixa lite självförtroende och självkänsla först, innan ni tar nästa sup.

IQ har gjort en reklamfilm om hur alkoholen får ett bröllop att spåra ur framåt småtimmarna. Och dom får det att framstå som någonting dåligt. Det är ju vad det här festande handlar om! Att spåra och göra puckade grejer. Det är det man garvar åt efteråt. Sitta med vännerna över ett glas vin? Aw come on! Gå ut och härja lite för fan, jävla medelsvenssons!


Limited Edition.

Ni vet ju hur det var förr? Män ska arbeta, slåss, kriga och mecka med bilar. Medan kvinnorna skulle hålla sig till syjuntor, föda barn, laga mat och städa.
2008 trodde jag vi var på väg att begrava dom gamla könsrollerna. Sen släppte Vileda, städmärket ni vet, en Limited Edition grej. Moppar och trasor i rosa. Enligt deras hemsida är det för att stödja bröstcancer. Som också är rosa, för rosa är ju en tjejfärg.
Jag fann det bara en smula ironiskt att just städmärket blev rosa.
Kan dom inte bara släppa en barbiedocka för att representera bröstcancer. Eller blir budskapet, eller ska vi kalla det fördomarna, lite väl tydliga då?


Glamour.

Tidningen Glamour skriver på sitt omslag "Det sexigaste Make-uptipset någonsin".
Ännu en självförtroendesänkande tidning för unga kvinnor, som skriver en massa bajs.
Min Flickvän är naturligt sexig.
Men till alla er andra icke-naturligt snygga eller sexiga tjejer, (dvs dom flesta, eftersom tidningen uppenbarligen har en målgrupp, som den dessutom säljer ganska bra med nummer till), nu har ni något att läsa om och ta till er. Men räkna inte med att livet blir bra för det. I nästa nummer kommer det fler tips om hur ni ska försköna er för att tillfredsställa oss män. Ni kommer aldrig att bli perfekta. MUAUAUAUAUAUAUAUAUA!

Ni gör bäst i att hålla er inomhus, ta bilder på er själva, retuschera alla skavanker i Photoshop och sen skicka in bilden till Slitz, Moore eller Café. Så vi män någonstans kan få drömma om att det faktiskt finns några vackra, snygga, sexiga och perfekta kvinnor, som låter oss leka med bilar, slåss och kolla på fotboll.

Fru Gårman.

Åh! Jag både älskar och hatar jämnstäldhetsdebatter. Man blir aldrig klok på dom. Och det är helt underbart att vara kritisk.

http://www.aftonbladet.se/wendela/article3421685.ab

Jag småskrattade mig igenom artikeln av ren frustration. På ett sätt tycker jag att det är jättebra att man inte sätter en bild på en tjej med stora lökar och kort kjol. Om det verkligen är så att tjejen på bilden från 1979 har ett sexigt och utmanande utseende, vilket jag är mycket skeptisk till.
Å andra sidan tycker jag att det är fruktansvärt löjligt att Fru Gårman ska vara en trist svenssonmamma med små bröst och "normala" former. För så ser väl inte heller kvinnor ut?
Neeeej, just det.. Det ska ju vara så neutralt som möjligt. Inte för stora tuttar. Men inte heller för små. Kjol, för det har ju kvinnor hela tiden. Men inte för kort. Man vill ju inte skicka ut fel signaler. Tänk om Herr Gårman skulle få för sig att den korta kjolen var en inbjudan till att knulla? Det håller ju i rätten. Och då skulle Herr Gårman släppas fri på gatorna igen.

Jag undrar verkligen om det är så extremt viktigt också att verkligen ha en kvinnlig övergångsställesskylt? Känner sig kvinnor förnedrade annars? Får dom en känsla över att dom inte är välkomna på stockholms gator?
Är det ett statement i jämnstäldhetsfrågan? Eller är det konst? Varför har aftonbladet en artikel som täcker en halv sida om detta i sin tidning?

Många frågor.. Några bra svar?
Jag sitter fortfarande och skakar på huvudet, småfnissandes.

Barn.

Det är "debatt" nu i metro, på insändarsidorna om hurvida barn ska få ha godis i skolan. Med barn syftar jag på ungdommar i grundskolan.
Det hela inleddes med ett inlägg från ett sådant (barn alltså), där man kunde läsa hur trist det var i skolan utan godis. Att det var löjligt hur deras rektor hade beslutat att godis skulle förbjudas. Detta pga att man fick en tillfällig energikick som kort efter följdes av trötthet. Självklart besvarades "barnets" inlägg med ett drygt argt svar från en vuxen, som ni vet, alltid vet bäst.
Barn får ju faktiskt inte bestämma, då kan det bli helt fel. Det är ju därför vi har lagar om när man blir myndig så man kan ta eget ansvar, oavsett om man är mogen för det eller ej. Man kan inte tar ansvar nog att köpa alkohol förän man är 20, men man kan ta ansvar för allt annat man gör när man är 18. Det är roligt hur det fungerar. Eller.. Inte fungerar i vissa fall.

I samband med svaret på barnets inlägg läste jag en helt ny insändare, från ett annat barn, som tyckte att man borde flytta fram starten på skoldagarna till 9, helst 10. För det är vetenskapligt bevisat att ungdomar hellre är uppe längre på nätterna och sover längre på dagarna.
Jag vet inte riktigt vart det har bevisats, men enligt mig själv tycker jag ungdomar i högstadieålder borde kunna ta ansvar nog att gå upp i tid och ta sig tid att sova den tid dom behöver.
Det är inte så att jag inte vet hur svårt det är. Jag var ju likadan när jag var i den åldern. Men det handlar bara om egen vilja och motivation. Skiter man i att man börjar tidigt på dagarna så får man vara trött en hel skoldag, eller i mitt fall, arbetspass. Ibland är det värt det. Oftast inte.

Jag mår bra.

Låt mig leva på avbetalningar köpa min nya kyl o frys. Bränna mina liter milen tills alla får syrebrist. De e d jag jobbar för allt annat vore orättvist. Att våga hoppas på att vi undviker jordens kris. Jag tror väl inte det jag tror väl inte det, nä. Så det e väl lika bra att jag fortsätter leva så här? Jag menar vem e jag o stå emot ett marknadsmonster. Det e väl makthavarnas jobb, jag gör allt för konsten. Köper knark på Konsum, ryck rycker på axlarna. Jag e en bov men typ mycket kompaktare. Jag skiter ut det frakta det nån annanstans o dumpa allt. Det klart det funkar Calle Bildt sköter pumparna. Så jag kan slumra undan här i mitt underland. Slänga in sexan i SUVen och dundra fram. Inte ska väl jag behöva sänka min standard. Jag behöver bara upprepa det enklaste mantrat.

E du lessen min vän? Känner dig deprimerad? Gunga med till beaten så vänder vi på det hela! Trött på stramt prat, klart det blir trist. När man glider genom livet som en charterturist. Helt utan egen vilja aldrig tagit nån risk. Knaprar dagligen en hel jävla karta med pills. Det e dags o rycka upp dej dags att starta ditt shit. Glöm alla dom idioterna som hatar din vibb. Ta en vecka i Grekland som Hasse Backe Flyt i vattnet som skummet på en kaffe latte, shit. Alla lider vi av samma syndrom, Som om hela hemisfären har fått samma psykos Situation börjar kännas som att brännas på bål. Klockan tickar fem men det känns som ett år. E inte den som e den som ska bo i en cell. Jag borstar bara bort det för jag tror på det själv.

 Själv lever jag inte upp till ett enda Ideal eller några val att förändra. Talar med vänner nästan varenda dag om vår känsla som svagare mänska. Sagt det förut men jag säjer igen och igen ja. Det känns som nåt hemskt kommer hända. Det deppiga faktumet att allt e på väg o helvete. O det e klart att jag vill dämpa mitt samvete. De klart jag kastar saken när jag redan använt det. Det klart jag slänger upp händerna för ansiktet. Med fjärren i vänster, ölen i högran. En ficka med pengar och glöden i ögat.

Jag mår bra bra bra. Jag e frisk, jag e botad, det går fint, det gör det jo tack. Jag mår bra bra bra. Sticker huvudet i sanden med min fjärrkontroll i handen.

Nyare inlägg
RSS 2.0