Nedlagt.



http://Detregnariparadiset.blogg.se


En osäker comeback.

Efter veckor av tystnad väljer jag att bryta den.
Det finns ingen egentlig anledning till att skrivandet slutade, annat än att motivationen dog.
Finns ett löst samband till min semester med i bilden, men utöver det, inget speciellt.
Kanske fortsätter det imorgon, eller senare ikväll.

Jag är ensam.

Hunden sover.
Chefen är ute och festar.
Jag sitter i kallsonger och svettas av fukten utifrån.
Min öl är ljummen och ganska avslagen.
En prommenad?
Rastlösheten stiger mig över huvudet.
Och vad ska jag göra åt saken när jag inte kan sova?
Ingen som har lust att komma över och göra mig sällskap?

Gillar ansiktet.

En dag på medis och en kväll på grönan med Lady Gagface.
Har potentialen att bli istor, men skiftar helt enkelt för mycket mellan bra och dåligt.
Bra show dock.

På VIP-hyllan stod Måns Zelmerlöf och såg upptagen ut medan Carolina Gynning stod och låtsades vara superstjärna bakom ett par jättesolglasögon.
När vi hetsade Måns att vinka, som faktiskt har gjort något talangfullt och bra, var det några yngre killar som hetsade Carro att vinka.
Dom konfronterades självklart och frågade varför Carro skulle ha någon uppmärksamhet.
Sen ropade killarna på Måns.

Mission accomplished.



Lady Gaga gjorde som alla artister och sa att hon älskade Sverige. Sen skrek hon Stockholm en massa gånger. Sen tog hon sig på fittan, sen visade hon stjärten, sen tog hon sig på fittan, sen sa hon att hon gillar svenska pojkar.


Tillbaka.

Efter nästan en veckas semester, som har spenderats på annat håll än vid datorn så är jag tillbaka.
Väljer att starta mjukt med att slänga upp lite bilder på den nyinvigde familjemedlemen.


Väntan.

Åtta timmar kvar, sen är det en månads ledighet för min del. Oavsett hur bra jag trivs på mitt jobb så är ledigheten alltid skönast!


Slutskrivet.

I natt vaknade jag av ett underligt ljud.
Egentligen var det inte natt, utan tidig morgon. Alldeles för tidig för att jag ens skulle orka titta på klockan.
Ljudet skar genom mina öron. Ett starkt pipande, om du vill.
Med någon sekunds mellanrum för att sedan upprepa sig, gång på gång.
Det lät overkligt nära. Nästan som om det kom från bredvid min säng.
Vid nästa tanke lät det som att det kom från balkongen. I samband med ljudet hördes ett intensivt tassande på balkongräcket.
Elin vaknade också. Hon påpekade att det lät som att en mus höll på att dö.

Såklart! Alla djur utom vi människor lever på instinkt och vad som är bäst för deras egna överlevnad. Vi är för sentimentala.
Musen hade berättat att han tänkte skriva om just dethär på sin blogg. Men musen är död nu. Så det blir inget mer bloggande för honom.

Kanske tar jag upp det här senare på min egna blogg.
Så länge:
Musen, Rest in Peace!

Dystert.

Det är mörka moln över stockholm. Dom är lite mörkare över just mig.
Varje dag våndas jag, småproblem som hetsas upp till större.
Det får mig att gny varje gång jag svarar på någons tilltal. Det gör mig illamående och arg.
Jag vill kräkas det ur mig. Få bort det. Tänka på annat.
Men varje gång jag klämmer in något emellan, något som får mig att tänka på annat, så kommer det tillbaka.
Oftast i en liten, liten form, som växer sig stor. Likt en cancer-tumör.
Jag vill skära bort den. Men varje gång jag gör det växer det fram en ny.
Det här var problem som jag inte hade för 3 månader sen.
Av någon anledning har dom dykt upp på sistone.
Jag filtrerar bort det. Problem ska inte ha någon plats i mitt liv. Jag trivs bäst med kärlek, feelgoodmusik, alkohol och mina vänner.
Och det är vad som kommer att segra i slutändan. Då kommer allt att bli bra.

Hämnd.

Till er som ringer mig kl 1 på nätterna för att ni kommer att tänka på mig i fyllan och villan, uppskattade ni lika mycket att jag ringde upp er kl 05:30 i morse?
Jag tänkte att ni hade något viktigt att säga, så jag ringde så fort jag vaknade.

Kärlek.


Förlåt.

Jag vet att jag inte har skrivit på sistonde.
Det kreativa i mig har lagt sig ned för att vila en stund.
Jag har lite jag tänker på. Funderingar.
Jag filosoferar mycket. Analyserar. Lite väl ibland kanske.

Förhoppningsvis får ni mer imorgon.

Wu.




Låter bra, kan bli intressant.

Tid.

För första gången känner jag att jag kan sitta inne utan att få dåligt samvete. Regnet fullkomligen öser ner.

"Här får ni, era svin, nu har jag gett er 3 veckors sol."

Trots det infinner sig ett otroligt välbehag.
Snackar med brorsan ca 2 gånger i veckan.
Jag saknar honom olidligt nu. Hur länge har han varit borta? Känns som ett år.

Kaffet börjar bli klart. Doften sprider sig i lägenheten.

Sexlusten är extrem nu. P-piller is a bitch.
Jag får lägga min energi på andra aktiviteter. Försöker ge mer tid åt mina vänner och sånt vi gör när vi gör något över huvud taget.

Pengar är en bristvara, och det ger mig ångest.
Pengar är skit.
När jag var ensam var det en sak. Då kunde jag lägga dom på precis vad jag ville. Av Spara & Slösa så var det jag som var slösa.
Men nu har jag en till jag måste tänka på. Och pengar blir i grunden viktigare än kärlek, av någon anledning.

Kollar igenom spotify. Är inne i en period där jag bara vill hitta ny musik. Klickar mig fram på artister jag inte har en aning om vilka det är. Skummar igenom. Hittar inte mycket bra.
Drar på en spellista med sånt jag diggar.

http://open.spotify.com/user/ziddish/playlist/4auUbCJgentEL19uwMaNnq


Regnet börjar avta.
Snart rullar den röda bilen jag väntar på in på parkeringen. Sen blir det annat att tänka på.
Skönt. Jag känner mig lugn i mina vänners närvaro.

Glatt.

Någon som defenitivt får knulla är ju Johan Palm.

Långsamt.

2 timmar kvar att beta av på jobbet. 30 grader ute. Det är lite segt just nu.

Drygt.

Bara för att det är sol behöver ni väl inte strunta i att läsa?
Med dagens teknologi kan man ju till och med wappa in på min blogg.

Det är ju för er jag skriver...

Snopet.

Lika överraskande att jag gnäller om det här, är det att tidningarna ältar Jacksons död.
Fjantigt att se människor gråta över en person dom inte känner i tidningar och på tv.
Michael var kung, för 10 år sedan. Han har varit död sen History.
Enbart det tragiska har levt vidare i hans kropp.
Det finns inget att sörja. Vi har redan sugit ut varenda positiv liten droppe vi har kunnat ur hans arma kropp.
Kom igen! Han blev ju till och med vit för våran skull.

Mirror.

Michael Jacksson är död. Länge leve Michael.





Kanske tog han inte ut någon semester?

Tidigt.

Jag tog inte ut någon semester förra året. Betyder det att jag kommer dö?
Fan, jag blir helt fylld med ångest! Det verkar ju som att man kommer dö hur man än gör.
Hela tiden skrivs det om att allt leder till döden. Hur undviker jag det där?

Arbetshelg.

Så, äntligen sista dagen innan helgen.
Det gynnar mig dock inte. Inte på annat sätt än att jag får OB när jag jobbar helg.
Men pengar är inte alltid det viktigaste. Dock bra att ha.

Citty sa till mig att man inte hade uppskattat ledigheten om man inte jobbade.
Jag höll med henne när hon sa det, men har i efterhand ångrat mig.
I grund och botten jobbar man för pengarna, även om man jobbar med något man tycker om.
Är jobbet man sysslar med sin hobby så har man självklart lyckats få det ultimata jobbet.
Men det handlar ändå bara om pengarna, tillslut.
Hade jag haft mycket pengar och inte behövt jobba, hade all min tid gått åt till min hobby.
Ledigheten hade ändå varit uppskattad.

Tidigare inlägg
RSS 2.0