Det sprakar till utifrån köket.
På väg dit känner jag den sötbeska doften av nybryggt kaffe. Det svarta guldets doft.
Det prolar när jag häller upp det i koppen, som i sin tur blir varm av dess nyfunna innehåll.
Jag går tillbaka till vardagsrummet, och den blåa soffan.
Bajshunden ligger och sover där.
När jag närmar mig känner jag den äckliga doften av hundbajs.
Falskt alarm den här gången. En hundfis bara.
Lika motbjudande som bajset. Ska vara glad att han inte bajsade i soffan.

Virveln smattrar varvat med basen från mina högtalare.
Liquicity gör sitt som vanligt. Hans musik får mig att må bra. Slappna av, trots att det höjer pulsen hos mig.
Ett melodiskt kaos, om du vill.

Det är mulet ute, och man kan nästan känna att regnet hänger i luften.
Dom kalla vindarna byts ut mot fuktigt värmande sol.
Men den kalla vinden letar sig in i vardagsrummet och tar sig in under min tröja, upp över ryggraden.
Rysningarna frambringar välbehag, av någon anledning.

Det är måndag imorgon. Jag hade glömt bort det, till det att Klintan påpekade det.
Han jobbar, och hatar det.
Jag kan bara njuta. Äntligen är skallen fri från åtaganden och arbetsmoral.
Soffan är mitt hem.