Putsa det rent.


The act is the beauty.


E.

På min arbetsplats får vi en gång i månaden en tidning som heter Fri Köpenskap.
Syftet med tidningen är att informera alla inom handels om vad som händer inom just handels, på dom flesta fronter.
Efter att ha suttit och gnuggat mig i ögonen i 10 minuter, gäspat och surplat i mig halva blask-kaffet läser jag en artikel om att ett företag i Sverige har släppt en serie med olika korvar utan E-nummer, alltså kemiska tillsatser.
"Kunderna älskar det", säger en av representanterna på företaget, som menar på att försäljningen går jättebra, redan vid lanseringen av korvarna.
Ingen människa vill ju ha kemiska tillsatser i sin mat, då kan man ju får cancer.

Vi 80-talister måste vara dom människorna som har fått i oss flest kemiska tillsatser någonsin. Och vad jag vet är det inget större fel på oss. Ja, förutom att vi är lata, klagar på dom äldre och vill ha pengar utan att jobba. Men att det skulle ha med dom kemiska tillsatserna i mat tvivlar jag på.
Skulle det visa sig fel, och det faktiskt är därför vi är lata, så skulle ju det nästan vara ännu bekvämare. Då har vi ju något att skylla på.

Hur som helst lägger tillverkaren fram argumentet att "kemiska tillsatser är ju endast en följd av att man vill ha billigare mat...".
Så, om jag vill ha dyr mat, vilket jag gärna skippar (jag tror liksom inte på det där med att priset på maten sätter smaken på maten, kolla Lidl-reklamen), så ska jag köpa livsmedel med naturliga tillsatser. Inte för att det egentligen är nyttigare för oss, eller får maten att smaka bättre, utan för att det känns mer naturligt så.
Att det faktiskt skulle vara mer hälsosamt att äta mat med naturliga tillsatser istället för kemiska låter ju faktiskt inte helt otroligt. Men är förändringen verkligen en effekt av studierna och rönen om att kemiska tillsatser är farliga?
Eller har det snarare att göra med att vi har blivigt inpumpade information från diverse medier om att "livet är farligt, hur du än gör så kommer du inte undan, men följ våra hälsotips, så känns det bättre för stunden"?
Jag tippar på det sista.

Men vad gör man inte för att tjäna lite pengar? För det är ju trotsallt det företaget med dom "naturliga" korvarna vill göra. Naturliga tillsatser, och så höjer vi priset. Tack!

Klotter.

Nu har det blivigt lite av en disskution mellan mig och Felko. Det här kanske är något som inte berör er läsare. Men eftersom jag sällan får debattera med en vettig människa efter ett inlägg på min blogg så känns det viktigt att få debatten dokumenterad. I allra högsta grad tycker jag också att det är viktigt att förmedla åsikter som jag själv delvis delar.
Dessutom, är den här debatten i allra högsta grad brännhet efter artiklarna om NUG i pressen, därav har jag en till anledning att publicera vad som skriv mellan oss. Om ni gillar det får ni gärna hänga på med era åsikter.

Felkos svar på mitt förra inlägg löd:

"This i LIKE! :) Jag läser vad du skriver, håller med, men inser att även du bara återspeglar din sida utav det hela. Vad jag och du tycker om massan, media och eg alla påhitt i kontrollens och ordningens namn vet vi väl ganska väl redan. Hursom så står jag fast vid min åsikt då jag vet att även Lasses Liv's i Tumba (som drivs utav Lasse, enbart Lasse) även blir ommålat. Konstnären här tar sig friheten att ändra på något som Lasse personligen skapat. Visst, dörren var säkert målad grå när han köpte den, men han fick iaf välja själv. Oron vet jag inte vad jag ska säga om, har aldrig upplevt någon oro och även spenderat 98% utav min vakna tid med dessa konstnärer i många år. Individen här inskränker en annan individs åsikt och tycke helt oberättigat. Därför föreslår jag att vi ger dessa konstnärer en plats där de kan utöva och utvekla sin begåvning. Min vän, kostnaderna blir inte så höga per skalle, det stämmer, och vi kan gärna prata om andra absurda saker mina skattepengar går till, men när vi ändå är här så är min krona min krona, och i den mån det går vill jag inte förvalta mina pengar i saneringsprojekt utav staten, vilket jag nu tvingas till."

Och mitt svar på det lyder:

Nu tar vi det alltså till nästa nivå. Frågan är ju egentligen hur mycket färgen på Lasses dörr egentligen påverkar Lasse eller kvalitén på hans affär.
Men vi skiter i Lasse en stund och koncentrerar oss på din krona. Som egentligen inte är din krona.
Jag tar det kanske lite långt. Men eftersom du är under statens vingar och indirekt är staten som betalar ut din lön är det faktiskt i grund och botten statens krona. Du lånar den, och får ha den så länge du utför det jobb du har tilldelats. Såvida du inte lever på bidrag, alltså andras kronor, som egentligen också är statens.
Allt detta istället för att du med dina kunskaper och färdigheter skulle kunna hjälpa någon annan, eller bidra med dina tjänster i utbyte mot andras. För att göra det lätt för dig gör du ditt jobb, du får din krona och kan sen helt enkelt föra den vidare till nästa person som du behöver tjänster ifrån. Allt till förmån av staten såklart, som taxar allt vi betalar för. Så, staten lånar ut pengar, som dom sen tar ränta på.
Och nu kommer vi tillbaka till Lasse.
Lasse köper in varor till sin livsbutik (med kronor då såklart), för att inte hamna i större skuld till staten än vad han har råd med så behöver han kunder. Kunderna handlar mat och diverse förnödenheter hos Lasse, eftersom man helst inte i ett civiliserat samhälle jagar och tillagar sin egna mat, utan betalar för den tjänsten (med kronor såklart). Mitt i allt det hela kommer det någon och klottrar på Lasses dörr. Givetvis sanerar Lasse sin dörr. Om han gör det för att han tycker att det är fult, för att han vill ha sin dörr i färgen den kom i eller om det är för att klotter ses som ett brott och bör bekämpas till varje pris låter vi vara osagt, men han sanerar i alla fall.
Självklart inte ensam, han behöver ju någon som kan tillgodose honom med den tjänsten. Som har utbildning för det osv.
Så han betalar några jeppar att göra jobbet åt honom (även i det här fallet med kronor).
Jepparna som sanerar Lasses butik behöver ju självklart mat på bordet, och andra förnödenheter. Så, dom handlar med statens kronor på Lasses Livs.
Jag kan ju egentligen ta det här hur långt som helst, men.. jaa.. you get my point.
Nu handlar det väl inte om konst längre, men det spelar inte så stor roll.
Både du och jag vet nog mycket väl att många klottrare knappast utövar sin konst för konstens skull. Eller, i alla fall inte enbart för konstens skull. Lasse kanske skulle slippa betala sanerarna om det uppfördes lagliga väggar eller utrymmen för konstformen, men å andra sidan skulle han behöva betala för den lagliga väggen ändå, genom skattesedeln såklart.
Oavsett vart det förekommer är det Lasse som betalar för det. Den enda skillnade blir att Lasse slipper klottret på sin dörr. Förutsatt att alla klottrare blir lagliga konsnärer. Och då är frågan om det fortfarande kan kallas klotter?
Måste säga att det glädjer mig att jag har någon att disskutera med! Inte varje dag man stöter ihop med vett hos andra.

Felko.

Jag tänkte först svara på Felkos kommentar genom att skriva en kommentar tillbaka, men det blev för långt, så jag svarar med ett inlägg istället.
Kommentaren var ett svar på inlägget om konst och löd såhär:

" Vet att just det här inte var syftet med inlägget men. Först och främst så måste en konstnär signera sitt verk, så länge han inte finner hela konsten i att inte signera.. Men å andra sidan så ska min dörr fanimej kvarstå stockholmsgrå om jag valt att måla den så och dessutom betalat pengar för det. O det är väl där det brister. Legalisera, ge dem plats att utöva sin konst på (för nu tar jag förgivet att det handlar om konst och inte en protest mot.. ja överallt där grafitti syns idag) där jag kan beskåda allt, och de som inte gillar det kan sitta kvar hemma eller gå till en annan ateljé."

Som du sa, det var ju inte det inlägget handlade om. Men eftersom du skrev nånting om det så ska jag svara så gott jag kan. Om det nu behövs?
DU, min vän, målar inte dörrarna stockholmsgråa. Det finns det anstälda åt staten som gör, på uppdrag av staten. "En neutral färg som alla kan trivas med". Nu är det väl sällan en graffitimålare målar på en dörr för att dom tycker att färgen är ful, utan snarare för att deras tag ska synas så att dom får "fame" i hos andra målare.
För att ta det steget längre så är det ju faktiskt inte tagen på dörren som kostar pengar (om du inte tänker på första gången den målades, vilket i det här sammanhanget blir en struntsumma ur din skattbetalarkassa), utan snarare ommålningen eller saneringen av dörren. Något som företaget eller kommunen väljer själva om dom vill göra.
Nu råkar det ju vara så att klotter och graffiti är ett fenomen som utövas av individer, därav är det upp till individen själv om eller var han ska måla. Eftersom det är olagligt och dessutom strider emot andra människors vilja blir ju ofta valet att ta bort "klottret". Att personer som målar sedan anväder ordvalet konst i debatter som argument är väl snarare för att förmildra aspekten på vad det egentligen är.

Som skattebetalare så ska du veta att dina pengar går till många fler onödiga saker än att måla om dörrar nere i tunnelbanan. Och om du inte använder pengar som argument utan snarare att du känner dig otrygg i ett nedklottrat samhälle så vet jag inte om det argumentet håller heller. Klotter är en färgaplikation på enn yta, inget annat. Det otrygga skapas inte av klottret utan snarare om det finns fientliga eller våldsamma personer inom ett område.
Men staten använder ju vilka metoder och argument som helst för att vända den stora massan mot fenomenet. Det är ju olagligt.

Som jag skrev tidigare, konst sitter i betraktarens ögon. Och hos gemene man är inte en tag konst, därimot en målning. För en initierad målare är innebörden den samma.

Skitsamma om det nu är konst eller ej. Måste det verkligen vara konst? Varför används det begreppet på allt man inte har en defenition på? "Vet du inte vad det är så är det förmodligen konst."
Det kanske bara är ren och skär skadegörelse? Det kanske är en sport? En hobby? Tidsfördriv? Eller är det vacker konst, på statens beskotnad?
Det går väl att debattera om i evigheter. Jag lägger nog ner mitt här och nu. Ses vi någon gång kan vi ju snacka mer om det då. Men var skönt att få skriva av sig lite.

Konst.

Konstfack har gjort det igen. Godkänt ett provokativt och i det här fallet olagligt examensarbete av en elev. I det här fallet NUG. En pijonär inom svensk graffitihistoria.
För er som inte läst om detta har ni några länkar här under.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4422598.ab
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2374&a=883922

Graffiti är ju som bekant ett känsligt ämne. Åtminstonde när media envisas med att ta upp det, för i övrigt verkar inte vanliga svensson bry sig om fenomenet.

Disskuterar man saken med andra människor får man ofta höra yttrandet "Graffiti är snyggt, men klotter tycker jag inte om."
För den inbitne hänger dessa 2 ihop. Klottar, kan ju som ord defineras på olika sätt. Att kluddra i en tidning under ett telefonsamtal, eller på sidorna längst bak i matteboken under lektionen kallas klotter. Klotter kallas det även när en person skriver sin signatur i syftet att synas på samhället. Just den här typen av klotter är också graffiti. Det var så allting började. En person skrev sin psedonym överallt där han hade tillgång och blev till slut en typ av kändis i dåtidens New York. Det var först efter att många fler tog efter och gjorde samma sak som fenomenet sågs som ett problem.
För det är tydligen precis vad det är. I den mån att det är fult. För det förstör inget annat än den tänkta färgen på underlaget som råder.

Att folk tycker att klotter är fult kan jag förstå. Men att det är ett brott är det nog få som tycker. "Jo, jag tycker att det är ett brott." dimper kanske ner som kommentar nu. Men fråga dig själv hur ofta du tänker att "Usch, här har det begåtts ett brott."
Problemet är att ingen ställer sig frågan om det är moraliskt fel att klottra eller måla. Det behövs inte eftersom att det är olagligt. Och så länge något är olagligt behöver man inte moralisera över saken. Det är ju olagligt. Punkt.
Ungefär som hasch. Att det i praktiken sällan sker olyckor genom hasch, och att det faktiskt ALDRIG har dött någon pga hasch så är det ändå fel. För det är olagligt.
Men det är inte hasch jag ska skriva om.

Jag själv anser inte att filmen som gjordes till NUGs examenarbete är konst. "Konst ligger i ögonen på betraktaren", heter det. Och det är ingen konst att kladda ner insidan av ett tunnelbanetåg, inte heller att krossa en ruta och hoppa ut genom den. Det kan vilken människa som helst genomföra. Och enligt mig själv tycker jag att det ska kallas konst när det innebär en konst att kunna göra något som ytterst få, eller ingen annan kan. Själva klottrandet har jag dock inga problem med. Tåget blir fult innuti, men inget annat. Det är dock att förstöra när NUG krossar rutan. Inte att det förstör tågets utseende, utan snarare funktion.

Hur som helst är inte syftet med mitt inlägg att tala väl eller illa om klotter eller graffiti. Det som störde mig med hela nyheten är att media hela tiden används som statens verktyg i kampen mot något man har bestämt sig är ett hot eller ett brott mot den generella ordningen. Man vinklar allt inom graffiti som något negativt och skildrar sällan verkarens sida.
Uppenbarligen är graffiti ett fenomen som tilltalar flera människor, runt om i världen. Utöver utövarna finns det tro det eller ej åskådare som tycker om fenomenet eller "konstformen" är något bra eller häftigt. Vackert i viss mån. Men gemene man tillåts sällan att utveckla sin egna åsikt. Hela tiden trycker media in våra åsikter i huvudet på oss, och formar oss till det dom vill att vi ska tycka.


Graffiti symboliserar den fira individen och den fria viljan, speciellt eftersom att det är olagligt. Trots detta utövar personer denna extremsport. Med eller utan samhället medtycke. Ett fenomen utvecklat ur den dynamiska miljö och levande samhälle vi lever i.




Gatustrid.

Det är upplopp i Rosengård. Gatustrider rättare sagt. Jag har läst lite grand om det, men inte funnit det speciellt intressant. Som vanligt är det människor som känner sig lurade eller utnyttjade av svenska staten och tar ut det på poliser. Däribland hamnar det såklart då och då oskylldiga i korselden. Riktigt hur illa det är nere i Rosengård vet jag faktiskt inte. Men att det är skillnad på upplopp och upplopp råder ingen tvekan, speciellt inte efter att jag har kollat hur det stod till nere i Athen för ett par veckor sedan.

Rosengård:




Athen:




Konstigt vad vi i det trygga Sverige klassar som upplopp. Ett gäng ungdomar som springer så fort polisen kommer och som ängnar mer tid åt att bränna däck än att ställa till kaos. Löjligt om ni frågar mig. Ska det göras något ska det fanimej göras ordentligt!

Hemlös.

Efter en hård kryssning på Ålands Hav blev det en lugn hemmakväll igår, med film och mys, som sig bör helt enkelt. Innan filmen hade farsan ockuperat både tv-apparat och dator för att så snittsigt  som möjligt kunna planera hur hans v65-spelande skulle falla ut. Självklart hade arslet i princip vuxit fast när häst-tv väl var slut, så det fick bli att glutta lite på Insider.
Året till ära tog dom upp lite gamla grejer, men huvudinslaget handlade om hemlösa i stockholm. Aschberg och co. passade såklart på att använda husvagnsmänniskorna som det stått en del om i tidningarna på sistonde som typexempel. Dessa forslas runt i sina husvagnar härs om tvärs genom stockholmstrakterna. Till olika parkeringar. Dom blir stående en kortare tid, och matas sen bort därifrån, för att kringboende, betalande hyresgäster, inte vill ha dom där. "Dom utgör en brandfara" hette det så fint när metro (tror jag det var) frågade en person som bodde i anknytning till en parkeringsplats där dessa bodde en tid, om varför dom inte kan få bo där.
Föga troligt. Den osäkra medelsvensson anser snarare att "uteliggare" utgör ett hot mot den trygga värld som denne har byggt upp. Att behöva möta sociala problem personligen skapar rädsla och osäkerhet. Lättast är det att blunda, ringa polisen, eller skriva en insändare i metro.
Enligt mig själv handlar det snarare om att personerna som fick uppleva "hemlösa" personer på en parkering i närheten av där dom bor, kände rädsla över att dessa kanske skulle medföra droger till området. Det fick deras idyll att se stökig ut. Och vem vet, dessa personer kanske även skulle kunna vara våldsamma?

Troligtvis stämmer det mesta överens med vad svensson tror. Hemlöshet kan ju faktiskt bero på ett x antal saker, men det är inte alltför sällan som droger av någon typ har en stark inverkan i varför en person blir hemlös. Att drogerna i en "hemlös" persons husvagn skulle bringa skada till det annars intakta villasamhället i en av stockholms närförorter är ytterst tveksamt. Men finns risken vill man bli av med den, istället för att göra sina barn uppmärksammade på den "fara" som nu har infunnit sig i området. Som vanligt den lättaste utvägen för en människa. Lägga över problemet på någon annan och vägra se verkligheten för vad den är.

Att det skulle se stökigt ut i området råder ingen tvivlan om. "Hemlösa" personer tror jag knappast lägger större vikt vid att det ska vara ordning och reda och städat. Dom lägger nog mer energi på att överleva och skaffa mat, och andra nödvändigheter. Överlevnadsinstinkt kallas det, något dom flesta i vårat välfärdssamhälle inte har fått uppleva, eftersom vårat storebrorsamhälle alltid har oss under vingarna och det är ytterst sällan vi verkligen får kämpa för att få ha det bra.

Våld i dessa människors närhet? Defenitivt! Jag kan säga att om jag själv hade förlorat allt jag tidigare hade ägt, och någon visade nogra som helst tecken på att ta ifrån mig det lilla jag har kvar skulle jag nog med största sannorlikhet kunna bruka våld. Att Svensson som bor i området därimot skulle få uppleva det våldet är ytterst tveksamt. Men även där finns det en liten risk, och finns risken blir man av med den fortast möjligt. Bomullsvärlden får inte raseras.

Vad jag därimot störde mig mest på, är att Aschberg och insider väljer att vinkla programet om hemlösa som att det vore synd om dessa människor. Missförstå mig inte, det är självklart hemskt att vissa personer ska behöva leva utan fast bostad. Vi är alla människor såklart, och bör behandlas därefter. Men vad Aschberg verkar glömma, eller medvetet lämna ute "debatten" är att dessa personer ofta har sig själv att skylla. Jag menar inte att alla "hemlösa" människor har gjort något dåligt eller hemskt i sina liv som gör att dom förtjänar hur dom har det nu, men jag tror nog att majoriteten av dessa har satt sig själva i den situation dom är i nu.
I programmet tas ju detta självklart inte ens upp. Det är bara synd om dessa människor, och staten och resten av deras omgivning väljer att titta åt ett annat håll. Visserligen hemskt, att andra medmänniskor envisas med att leva vidare i sina perfekta liv utan att vilja hjälpa andra. Men om man, som en av de medverkande i programmet, blev vräkt från sin lägenhet för att man inte hade betalat hyran på 5 månader, så känns det som att man har sig själv att skylla.
Mina tankar går ändå så att det kan ha varit pga jobbiga omständigheter som kvinnan ifråga inte kunde betala hyran. Typ att hon blev varslad eller fick sparken från sitt jobb, hon hade ingen a-kassa, och hade därför inte råd med någon hyra.
Sen berättar Aschberg att hennes vuxna son valde att flytta till en kompis, utan att hjälpa sin egna mamma på fötter igen.
Vad får en son att strunta i sin hemlösa mamma? Kan det möjligtvis ha varit så att hennes pengar, istället för att gå till hyra, gick till någon form av missbruk. Att det tragiska situationen helt plötsligt nådde en peak och att sonen tröttnade?
Det fick vi aldrig veta av att se på Insider i alla fall. Och det kanske dom även lämnar till oss att spekulera över. Men helt plötsligt är kvinnans bostadssituation statens fel. Det är staten som inte förser henne med ett boende, och det är staten som väljer att titta åt ett annat håll.

Aschberg säger att det finns ca 18000 "hemlösa" personer i Sverige. I denna benämning ingår fängelseinterner, ungdomar utan egen lägenhet, alltså andrahandsboende eller personer som är inneboende hos andra. Även personer som bor i husvagnar på parkeringar är hemlösa. Trotts att dom har en husvagn att bo i. Personer som faktiskt inte har tak över huvudet sjönk helt plötsligt till en betydligt betryggande siffra.
Personerna som medverkade i gårdagens program fick ett erbjudande om att bo i ett tillfälligt gruppboende, tillsammans med varandra. Det tackades det nej till. Motiveringen var att man inte kunde bo 10 personer på samma yta utan att det skulle uppstå komplikationer. Men välkomna till verkligheten, medmänniskor! Som att personerna ifråga har något val?
Jo, dom har ju det. Dom stod på sig och vägrade flytta in i ett riktigt boende. Som svar fick dom en varsin tillfällig lägenhet i stockholm. Efter en prövotid, som jag inte kommer ihåg exakt hur lång den var, skulle dom här personerna, om dom klarade prövotiden för lägenheten, och det jobb som dom även bara fick rakt upp-och-ner på köpet, få ett fast boende.

Man kanske helt enkelt ska skita i sina räkningar? Lägga all lön man tjänar in på knark och bira? Förlora allt en gång, men veta att det kommer sluta i nytt jobb och en egen lägenhet? För hur illa det än går verkar pappa Staten alltid finnas där för att fånga upp dom hopplösa fallen. Att det skulle vara något dåligt menar jag dock inte. Det kanske är ett bra wake-up-call för en del människor. Men om dom här personerna sumpar chans nr. 2? Vad händer då? Samma visa en gång till? När ska man ensam få ta konsekvenserna av sina egna puckade handlingar?

Mansideal.

Fördelen med att jobba i livsmedelsbutik är att man hela tiden kan garva åt alla idiotiska tidningar som säljs där.
I Damernas Värld får man en liten sminkprodukt. Man tror att den ska vara inriktad till damer, men målgruppen är nog mer yngre tjejer.
Här om dan kom det fram 2 flickor till mig, i 12-års åldern, och frågade efter just den tidningen, med motiveringen att man får smink om man köper den. En genial idé för dom som vill sälja sin tidning till yngre tjejer och printa in det sjuka ideal som redan växer sig fram hos unga tjejer.
Till och börja med får man lite smink, vilket säkert är huvudanledningen till att tjejerna köper tidningen. Smink, har jag förstått blir rätt dyrt i allmänhet, får man det "på köpet" i en tidning är det ju ett klipp?
Så, tjejerna köper sminket, med tillhörande tidning. Dom bläddrar igenom tidningen, förmodligen samtidigt som dom sminkar sig efter modellen på framsidan (nåja, nu är jag lite väl hatisk kanske?).
I den skriver dom "hur killar egentligen tycker om dina vänner" och "så har svenska par sex", samt "hitta din stil för att impa på dina väninnor".

12-åriga tjejer är otroligt formbara, killar också för den delen, men nu skriver jag om tjejer. Tro mig, jag har jobbat med barn i den åldern.
Tidningar av den här varianten, tillsammans med alla annan media som framhäver hur en tjej ska vara, drar ner alla yngre tjejer rätt ner i skiten. Visst att det är mycket fler kvinnor som får plats i tv-rutan nu, det blir mer och mer jämnställt på yrkesmarknaden, lika lön, tjejer får vara tomtar i luciatåget osv. Men likt fan visar den mediala delen som riktar sig till yngre att man hela tiden ska sträva mot det perfekta, som inte finns, och att tjejer ska lära sig att vara ett smycke eller en passande tillgång till killar, när det behövs.

Jag har en 14-årig syster. Min flickvän har en 12-årig sådan. Båda tycker att dom är tjocka. Det är dom inte.
Jag frågar "vem har sagt det?"
"Ingen har sagt det, men jag är ju det!" blir svaret.
Jag predikar om hur samhället fungerar och att dom inte alls är tjocka, att dom är jättefina och ska vara stolta över hur dom ser ut.
Men det fungerar inte, för i nästa ögonblick står Rhianna i tv i underkläder och åmar sig mot en striptease-stolpe.
Jag som ensam kraft, och en typ av förebild, fungerar inte i kampet mot det äckliga mansidealet som tjejer lever efter dagligen.
Shit, min systers gamla kompisar har till och med lämnat henne för att hon fick en kille som ingen annan av dom fick.
Inte ens där ser min syster att hon är fin, utan blir istället utstött och hatad pga det hon är.
Bekräftelsen blir till förnedring.
Alla säger till henne att hon är dålig, ful och inte räcker till.
Allt är lögn.

Samtidigt som jag står och stör mig på Damernas Värld i tidningshyllan upptäcker jag Slitz.
Ni vet, tidningen som visar vad män egentligen tycker. Det är det som står i den här tidningen som vi killar gör. Det är såhär vi tänker och det är så som det står här som vi vill ha det. Inga frågor ställda.
I senaste numret står det högst upp i vänsrta hörnet något i stil med "Varför vi älskar silikon."
För det gör vi ju allihopa.
Det går inte att komma undan att killar gillar tuttar. Stora, små, runda, toppiga.. ja, det mesta. Kalla det för typiskt mansgrisar, men det är så det är. Ni tjejer kan påpeka det hur mycket ni vill, men det är ett faktum man inte kommer undan.
Men att vi skulle älska när det är silikon i tuttarna stämmer inte.
Visst, det finns såklart dom som gillar det. På porrfilm.
För jag tror jag talar för fler när jag säger att silikontuttar ger tankar på blonda, slampiga golddiggers? Att en tjej går för långt i sin strävan att få killars uppmärksamhet.
Jo, jag vet att tjejer också vill knulla lika mycket som killar, men tro mig, det här behövs inte för att ni ska få balle.
Hur som helst, det är ingen kille som vill ha en "slitz-brud" till annat än knulldocka.
Men det är inte dom signalerna som går ut.
"Vill du bli en knulldocka, gör såhär mot dig själv så ska du se att alla vill sticka kuken i dig."
Hade det stått så på tidningens framsida hade jag varit nöjd.
Men nu står det att vi killar älskar silikon. Och i tjejernas tidnigar står det hur dom ska göra för att vi ska älska dom.
Vi blir båda formade av högre makter till något avskyvärt, där det hela tiden handlar om att döma folk efter deras utseende.
Eller ja.. inte när det gäller killar då. Vi blir mest tillsagda om att vi ska älska bilar, slåss och silikonbrudar. Annars är man ingen riktig man.
Helt ärligt känns det som om jag står maktlös.
Min syster formas till en osäker tjej som aldrig kommer vara helt nöjd. Alltid inställd på att tillfredsställa andra.
Och jag skäms över att jag är en del av det släkte som trycker ner henne i skiten.
Skäms!

Anonym.

Än en gång får jag en negativ, anonym kommentar, denna gång till mitt inlägg "Grisar". Det är frustrerande när folk väljer att skriva svar på inlägg i min blogg, utan att lämna något som jag kan relatera till eller en adress, eller namn att ge svar på tal åt.

Kommentaren som skrevs lyder så här:

"------- tyvärr. Invandrare från långt sydliga länder beter sig inte som vi "svenskar" gör. Dem beter sig illa(de gör vi svenskar ibland också men långt ifrån i samma utsträckning, trots att vi är fler än dom). turkar(svartskallar) är väldigt sällan trevliga och är alltid hetsiga på fyllan och söker bara bråk. Och ja kan tänka mig att svenska tjejer uppfattar dom som äckliga. Thats it. De är svårt att förklara varför man har svårt för invandrare men jag iallfall råkar varje dag för massa smågrejer med invandrare som jag inte gör med svenskar. Därför att invandrare acklimatiserar inte till vårat Svenska samhälle. De här var bara en brainstorm och ja skulle väl kanske kunna formulera de lite bättre"


...och mitt svar lyder:

Att det finns olika beteendemönster i olika delar av världen tvekar jag inte alls på. Att "svartskallar" därimot skulle ha en större ambition av att starta bråk än vad vi svenskar har är jag ytterst tveksam till. Med tanke på hur många gånger jag själv har hamnat i, varit inblandad i, och faktiskt varit mer eller mindre aktiv i bråk och slagsmål i mina dagar, och att det, hör och häpna, aldrig har varit mot just "svartskallar" så har jag svårt att se sambandet "svartskalle"-bråkstake.
Vad jag därimot kan förstå är att vissa svenskar, som det är väldigt viktigt att poängtera att man är, har råkat ut för bråkiga "svartskallar" ett flertal gånger, kanske mer än med svenskar, eller till och med enbart med "svartskallar" och kanske därför upplever dom som hotfulla eller bråkiga i allmänhet.
Vad många i den kategorin verkar ha svårt att förstå, och ibland till och med vägrar förstå, är att deras åsikter mer eller mindre grundar sig i fördommar. Något vi alla har så klart, men som man förr eller senare måste lära sig att se förbi.
I samband med det måste man också förstå att bråkiga människor, oavsett härkomst, nästan alltid grundar sig i sociala problem. Ingen människa föds våldsam eller ond, utan formas till det av omgivningen. Sen att några personer har svagt psyke och kanske faller in i det kriminella/onda/bråkiga, trotts tidigare goda förutsättningar, är en annan sak, men är enligt mig också något som grundar sig på ett mer psykologiskt plan.
Att man helt dömmer en person efter hudfärg, härkomst, sexuell läggning eller annat etnicitet är rakt av ren idioti.
Alla är människor, och bör bli behandlade därefter.

Nästa gång du skriver får du gärna lägga till ditt namn, så jag vet vem du är. Anonyma åsiktsyttringar anser jag bara som fegt. Jag hoppas du uppskattar mitt svar på din kommentar, och att jag struntar i att påpeka alla stavfel och särskrivningar du gjort, du sanne Svensk.

Grisar.

En välförtjänt och intressant, om till och med rolig förteelse i mitt liv är kryssningar. Finlandskryssningar snackar jag om. Något annat har jag inte råd med och har inte besparat mig till att ha råd med (än) heller för den delen.
Nu får jag det här att låta konstigt kanske, så jag ska se till att vara på rätt köl redan från början. många kryssningar har jag inte varit på, även om det har blivigt minst en handfull, som jag räknar till dom sedvanliga röjarkryssningarna. Dom jag åkte på med familj när jag var mindre kommer jag knappt ihåg.
Nu var det ungefär ett halvår sedan jag var på min senaste, och ska jag vara ärlig så känns det som att det var den sista inom en lång tid framöver. Även den var röj, som sig bör. Men det var en sak jag la märket till när vi stod på färjeterminalen.
Det är bara white-trash som åker på dom här båtarna. Jag vet inte om det alltid har varit så, eller om dom klev på båten i samma veva som jag kände att det fick vara nog.
Det finns ju även en möjlighet att även jag har varit white-trash en gång i tiden och inte lagt märke till detta fenomen.
Möjligheten att jag har varit extremt full finns också nära till hands, men som alla hela tiden envisas med att säga, man ska inte skylla på fyllan, av någon konstig anledning.

Hur som helst pratade jag med några tjejer på mitt jobb idag, som precis varit på kryssning. I samma veva som programet "färjan" engagerar det svenska folket blir ämnet bara roligare.
Mina arbetskollegor var överens om att inte åka med båten Cinderella, just den båten som är med i tv-programmet.
Jag ifrågasatte såklart varför, eftersom alla jävla kryssningar innebär detsamma; supa, slåss, knulla och bränna en massa pengar på ingenting.
Svaret var att det bara är Turkar som åker på den båten. Det ställde mig ganska.. off-guard..(?)
Kunde det verkligen vara så att enbart Turkar åker på en och samma båt? Jag visste såklart bättre än så. Benämningen "Turkar" innefattar dom flesta av utländsk påbrå, så länge dom ser ut att komma från turkiet, eller något av arabländerna. Ett lätt sätt för många att katigorisera, som tydligen är väldigt viktigt, olika människor.
I samma veva tänkte jag på hur många svenskar som skulle uppskatta att dom blev kallade Danskar,  eller rentav Tyskar, bara av den simpla anledning att personerna som talar om "oss" finner det föga intressant vilket land vi egentligen kommer ifrån, eller kanske av den enkla anledning att dom tycker att alla ser ut, och låter likadant?
Hur som haver lät jag tankarna, och disskutionen om kryssningar spinna vidare.
Jag frågade varför det var så hemskt att åka med "Turkar". Något egentligt svar fick jag väl kanske inte, då många med smårasistiska åsikter ofta inte riktigt vet varför dom tycker som dom gör, dom gör det bara.
Jag tänkte direkt att "Turkar" förmodligen gör det som precis alla andra gör på dom där båtarna. Dvs. super, slåss och knullar. Hur mycket faktumet att dom är från utlandet, eller iaf i någon tidigare i deras släkt är från utlandet, egentligen har med saken att göra fick jag faktiskt inget svar på. Och det stannade där. Tråkigt nog.

RSS 2.0