Fru Gårman.

Åh! Jag både älskar och hatar jämnstäldhetsdebatter. Man blir aldrig klok på dom. Och det är helt underbart att vara kritisk.

http://www.aftonbladet.se/wendela/article3421685.ab

Jag småskrattade mig igenom artikeln av ren frustration. På ett sätt tycker jag att det är jättebra att man inte sätter en bild på en tjej med stora lökar och kort kjol. Om det verkligen är så att tjejen på bilden från 1979 har ett sexigt och utmanande utseende, vilket jag är mycket skeptisk till.
Å andra sidan tycker jag att det är fruktansvärt löjligt att Fru Gårman ska vara en trist svenssonmamma med små bröst och "normala" former. För så ser väl inte heller kvinnor ut?
Neeeej, just det.. Det ska ju vara så neutralt som möjligt. Inte för stora tuttar. Men inte heller för små. Kjol, för det har ju kvinnor hela tiden. Men inte för kort. Man vill ju inte skicka ut fel signaler. Tänk om Herr Gårman skulle få för sig att den korta kjolen var en inbjudan till att knulla? Det håller ju i rätten. Och då skulle Herr Gårman släppas fri på gatorna igen.

Jag undrar verkligen om det är så extremt viktigt också att verkligen ha en kvinnlig övergångsställesskylt? Känner sig kvinnor förnedrade annars? Får dom en känsla över att dom inte är välkomna på stockholms gator?
Är det ett statement i jämnstäldhetsfrågan? Eller är det konst? Varför har aftonbladet en artikel som täcker en halv sida om detta i sin tidning?

Många frågor.. Några bra svar?
Jag sitter fortfarande och skakar på huvudet, småfnissandes.

Stillestånd.

Mjo.. En vän frågade om jag hade lagt ned bloggen. Om inte så undrade han varför jag inte skriver längre.
Ska jag vara helt ärlig så har det med att göra att jag har annat för mig.
Jobb och diverse fritidsintressen, samt min stora nya kärlek gör att jag inte har alltför mycket fritid där jag känner att "nu jävlar ska det skrivas blogg".
För det andra finner jag det inte speciellt intressant att skriva om vad  jag har gjort under dagen, hur trött jag har varit, om jag har varit bakfull osv. Jag skriver helt enkelt om för mig relevanta saker som jag känner att jag måste få skriva ned eller utveckla. Kanske provocera eller få en vettig (eller ovettig) förklaring till.
Att skriva något bara för att få unika träffar på min sida, och känna personlig tillfredsställelse ger mig faktiskt inget.
Men vadå.. fortsätt håll ögonen öppna. För det kommer nog mera, lite då och då.

Ett sms.

"Första gången jag såg dig tyckte jag att du var det snyggaste jag sett. Så när jag äntligen fick träffa dig hade du inte bara utseendet, utan också en underbar personlighet.
Att du sedan blev min är någonting jag bara trodde jag kunde drömma om. Du har alltid varit speciell och kommer alltid att vara.
Du är min drömprins.
Min kärlek.
Älskar dig!"

Pistoler.

Som ni vet är det löningsfredag. Det innebär alltsom oftast utgång. I skrivande stund har jag faktiskt tappat lusten och orken att gå ut. Men tillsammans med diverse hopplock från dom tyngsta förorterna söder om söder blir kvällen en röjkväll i gammal klassisk anda. Tydligen är temat skjortor, välbakade frisyrer och pistoler i luften.

Vi ses i minglet!

Barn.

Det är "debatt" nu i metro, på insändarsidorna om hurvida barn ska få ha godis i skolan. Med barn syftar jag på ungdommar i grundskolan.
Det hela inleddes med ett inlägg från ett sådant (barn alltså), där man kunde läsa hur trist det var i skolan utan godis. Att det var löjligt hur deras rektor hade beslutat att godis skulle förbjudas. Detta pga att man fick en tillfällig energikick som kort efter följdes av trötthet. Självklart besvarades "barnets" inlägg med ett drygt argt svar från en vuxen, som ni vet, alltid vet bäst.
Barn får ju faktiskt inte bestämma, då kan det bli helt fel. Det är ju därför vi har lagar om när man blir myndig så man kan ta eget ansvar, oavsett om man är mogen för det eller ej. Man kan inte tar ansvar nog att köpa alkohol förän man är 20, men man kan ta ansvar för allt annat man gör när man är 18. Det är roligt hur det fungerar. Eller.. Inte fungerar i vissa fall.

I samband med svaret på barnets inlägg läste jag en helt ny insändare, från ett annat barn, som tyckte att man borde flytta fram starten på skoldagarna till 9, helst 10. För det är vetenskapligt bevisat att ungdomar hellre är uppe längre på nätterna och sover längre på dagarna.
Jag vet inte riktigt vart det har bevisats, men enligt mig själv tycker jag ungdomar i högstadieålder borde kunna ta ansvar nog att gå upp i tid och ta sig tid att sova den tid dom behöver.
Det är inte så att jag inte vet hur svårt det är. Jag var ju likadan när jag var i den åldern. Men det handlar bara om egen vilja och motivation. Skiter man i att man börjar tidigt på dagarna så får man vara trött en hel skoldag, eller i mitt fall, arbetspass. Ibland är det värt det. Oftast inte.

Blogg 2 go.

2 minuter kvar av 45-minutersrasten. Jippi!
Njut ni som är lediga vackra torsdagseftermiddagar som denna!

Försvunnen.

Jag har ett litet problem. Väldigt litet: Jag är trött på att se trötta, försvunna Carolines ansikte i tidningarna. i 2 veckor har det varit det enda tidningarna har skrivigt om. Händer det inget annat i sverige?
Det är jättetråkigt att hon är borta. Men jag lägger gärna min energi på annat. Jag har egna saker att sörja, och mina egna grejer att leta efter. Caroline överlåter jag till polisen.

Så! Man ska väl vara glad att finnarna skjuter lite på varandra, så det blir lite omväxling i svensk media.
Förbered er på dagar av analyser om hur morden gick till och hur rädda vi ska vara för att det kommer att ske i Sverige.
Det är kusligt att man aldrig går säker. Kan inte Pappa-staten skydda mig? För jag kan inte ta hand om mig själv och mina nära...

Attack.

45 minuter i ett sunkigt lunchrum kan bli rätt segt. Efter att snabbt ha ätit upp matlådan blev det slöläsning i både Aftonbladet och Expressen. Ändå har jag 20 minuter kvar av lunchen. Intressanta tidningar...

Hur som helst. Carolina Gynning har ju alltid levt på ytligt kändisskap, och fortsätter med det även nu. En gång B-kändis, alltid B-kändis.
Hon tycker att det är jobbigt att kända kvinnor har lämnat det ytligt sexuella och nu övergår till det lite mera påklädda och "gulliga", som hon så fint förklarar det. Så hon "går till attack mot kända svenska kvinnor.", för att använda expressens egna ord.
Det hon menar i artikeln är att hon faktiskt är en sexuell person, och att hon faktiskt har rätt att vara det.

Självklart Carro, du har rätt att vara vad du vill. Problemet med dig är att du faktiskt bara är jävligt korkad i det du säger och gör. I den offentliga roll du har borde du absolut inte motarbeta det faktum att svenska kvinnor, som spelade på sexualtitet i början, för att bli kända, precis som du, faktiskt har insett att man kan bli känd på annat än just sex. Tyvärr verkar du inte klara av det själv, och måste till och med gå ut i tidningar för att hävda dig och varför du klär dig som du gör och beter dig som du gör.

Carolina Gynning, ska jag vara helt ärlig så kommer jag inte ens ihåg vad du blev känd för från början. Det var väl någon dokusåpa där du knullade dig in i tv-rutan. Och för det andra vet jag inte ens vad du är känd för nu för tiden heller. Jag blir påmind om ditt namn hela tiden pga taffliga skandaler eller blonda uttryck i tidningar som "Fredag" och "Klick" osv. För din del kanske det är dags att byta branch. Men du kanske inte kan något annat än att puta med läpparna och spela dum?

Jag ska inte skylla allt på dig. Det är trots allt pga den mansdominerande och kvinnorförtryckande världen vi lever i som många tjejer fungerar som du gör. Tjejer blir redan som barn tillsagda att dom inte duger. Och tyvärr formar det en ytlig, osäker kvinna som mår psykiskt dåligt. Det gör mig ledsen. Och det är svårt att ändra på.

Carro förklarar att sex säljer.
Senast jag kollade fans det ett ord för dom som var försäljare av den varan. Kommer du ihåg vad det kallas, Carro?

Överraskning.

Jag kom på nu såhär på morgonkvisten att Bajen spelade bortamatch igår mot Elfsborg. Visste det igår. Glömde bort det, och kom på det idag istället. Så jag gick in på hemsidan för att se hur det gick.

Shit, nu för tiden blir man inte ens förvånad längre. När ska man börja få valuta för pengarna?

Drömmar.

Jag vet faktiskt inte om det betyder något. Jag vet inte ens om det är värt att skriva om det. Men jag gör det ändå.
För ett antal år sen hade jag en kompis. Det var min bästa kompis. Jag har haft många vänner, vänner från samma tid som han var ifrån, och tidigare, innan jag träffade honom. Men han var den bästa. Vi klickade på ett sätt som jag aldrig klickat med någon tidigare, eller senare för den saken heller..
Min vän sa upp kontakten med mig. Det var länge sen nu. I början förstod jag inte. Sen förstod jag. Nu tycker jag mest han är långsynt och inskränkt. Jag har slutat lägge energi och tankekraft på honom.
Men jag kan fortfarande inte glöma den tiden som den härligaste perioden jag upplevt.

.
Inatt drömde jag om honom. Jag drömde att vi var vänner igen. Att vi jobbade på samma kollo, och allt var som det en gång var. Vi skrattade tillsammans, snackade brudar, familjeproblem, slogs. Ja, allt bästa vänner gör tillsammans.

Det må vara så att vi båda har andra liv nu och nya vänner. Men om du läser det här, så ska du veta att du alltid kommer att finnas i mitt minne som den bästa.


Konstpaus.

Nu var det ett tag sen jag la ett inlägg här. Fritiden har liksom haft annat att erbjuda. Nu har jag dock en halvtimme kvar innan jag börjar jobba. Medan morgonkaffet sipprar ner för min strupe drog jag på en låt jag lyssnade mycket på i somras.

I låten Kinoton med gruppen Pluxus är miljön och kameraarbetet helt underbart! En tjej, som verkar vara någon typ av dansare, ser ut att improvisera i takt med musiken hon har i hörlurarna tidigt en morgon under det otroligt dynamiska utrymmet under tunnelbanebron i Bredäng.

Enligt mig själv väcker låten, i sammarbetet med videon någon mysig och harmonisk kännsla. Den väcker minnen från sommaren 2006, som förmodligen var den bästa sommaren i mitt liv. Jag saknar er, Jesper, Kenny, Anton, Mjukis, Vince, Joel, Tessan, Grapne! Och resten jag inte fick med.

Sommaren 2006




Pluxus - Kinoton


Ännu en med bristande självförtroende.

Jag hittade en gammal artikel på Metros hemsida, som jag läste med ett smått förtvivlat leende på läpparna. Artikeln handlade om hur Ebba von Sydow tycker att modebloggar är skit, och samma med dom som ligger bakom dom. Hon menar på att modebloggare ljuger, och har i stort sett samma stil. Ni kan läsa artikeln här.

Att Ebba inte själv fattar hatt hon är en komplett idiot, som lever i en ytlig värld där allt handlar om utseendefixering och modeinriktning, är helt otroligt. Ännu en av dom som behöver hävda sig i en mansdominerande värld, där den lättaste vägen till kvinnlig framgång går genom fittan. Det är trist att se hur Ebba ser konkurransen i dessa, som precis som hon ägnar sig åt att få uppmärksamhet genom inget.

En kvinna med sån makt och sådant förtroende hos yngre tjejer borde ägna mer tid åt att döda det idiotiska ideal-samhället vi lever i och vända trenden åt något håll som gynner hennes del av befolkningen, dvs kvinnor, istället för att tycka synd om sig själv och lägga energi på att baktala och trycka ner flickor och kvinnor ännu mer.

Matchdag och nyladdade battarier.

Efter tiden som kolloledare försvann suget efter att gå på fotboll, festa, slåss och knulla runt. Kanske på tiden tycker man, man börjar ju bli till åren. Så jag bestämde mig för att ta en paus från allt sånt, för att få känna efter lite vad planerna i livet var. Nu känns det som att jag är på rätt köl, och idag spelar Bajen - Kalmar.
Jag känner mig lite ringrostig, men det ska bli härligt att greppa trummpinnen igen, efter en viss tid borta från läktaren. Peppet är på topp, även om bakfyllehuvudvärken är påtaglig.

I veckan gjordes även två bra teknikköp från min sida. Jag utvidgade mitt förråd med två kameror nämligen. Så nu jävlar kommer förmodligen filmandet igång igen, efter en lång tid på is, då min förra kamera gick sönder en kort period efter att jag hade skaffat den.

Det som följer nu är lite teknikporr, så känsliga läsare ombedes att inte skrolla ner.




Även dessa batterier är nyladdade och klara för en heldag på söder och anknytande förorter. Klockan börjar närma sig ett, och den första ölen ska nu öppnas. Det ska tifofixas och hit och dit. Jag koncentrerar mig för stunden på ölen. Resten faller naturligt på plats under dagens lopp.



Nu kör vi!

Anonyma frågor.

Ett till ljushuvud skrevi till mig anonymt. Den här gången ställdes frågan "Hur ska du göra med derbyt?".
Personen, som jag inte vet vem det är, syftade antagligen på kommande derby mot djurgården, där SvFF/SEF valt att stänga av den södra läktaren.
Mer än så vet jag liksom inte vad jag ska skriva.
Eh... jag ska väl inte göra något alls med derbyt.. Vem är du? Varför undrar du? Känner jag dig?  


Anonym.

Det finns personer som inte vågar stå för vad dom tycker eller vad dom gör. Jag har fått ett GB-inlägg där någon hoppas att jag blir stampad på. Att jag har trampat på folk. Det är uppenbart att det här är en av dom "sårade". Kan det vara samma person som skriver till Elin att hon ska hålla sig borta från mig.
Jag vet inte om det beror på att denna aldrig fick vara lycklig med mig, och nu inte vill se att någon annan är det heller. Det är uppenbart att personen i fråga, som är för feg för att säga vem denne är, inte har släppt taget om mig helt. Eftersom hon (det är förmodligen en hon) har energi nog att skriva meningslösa inlägg i både min och min donnas gb.
Är det en kille vet jag bara en som skulle skriva något sådant. Är det han djag tror att det är så är jag förvänad. För jag trodde verkligen att han hade bättre saker för sig att bry sig om vad jag gör nu för tiden.

Jag brukar vanligtvis vara ödmjuk, tycker jag själv. Och får ofta höra det från annat håll också. I det här fallet känner jag mig bara trött på att att det finns meningslös energi att lägga på mig eller dom jag umgås med. Jag har aldrig lämnat något åt slumpen eller inte förklarat för mina nära hur det ligger till när något inte går den vägen det var tänkt. Jag må ha dragit ut på saker och väntat in i det sista innan jag förklarat hur det ligger till. Den här gången bryr jag mig inte. Det finns dom som förtjänar min kärlek, och dom får ta del av den också.
Det är inte alltid saker och ting blir som man tänkt sig, och känslor är inget man styr över.
Till dig som vill vara anonym: Känn dig knullad!

Till er andra: Jag älskar er, och jag hoppas att ni alltid står vid min sida, såsom jag står vid eran. Kärlek är ömsesidigt, och ni får precis vad ni förtjänar.

Musik.

Hittade en tung låt på nätet. Choys påminner på något sätt om Cunninglinguists. Iaf i just den här låten. Värd att tanka och lyssna på iaf.

http://veckansmp3.whoa.nu/choys_feat_e.t_and_eugenius-this_and_that-whoa.nu.mp3

Krigare eller Idiot?

Har en snabb rast på jobbet. Kvällspasset. Efter tattueringen igår satte den analkande förkylning ordentlig fart. En kort feberfrossa som följdes tätt av snuva och tungt huvud. Men febern är borta. Frågan är nu om man ska jobba på veckan ut, eller sjukskriva sig nu, så man är frisk till helgen, då det ska fikas med mamma, gås på fotboll osv. Ni vet.. det helgen innehåller.
Dags att besluta sig snart, innan det är försent.

Budskap eller konst?

Tyson, killen som tattuerade mig, berättade hur trött han var på miami-ink-människor och deras snyfthistorier. Han förklarade att för 2 år sen var det ingen som kom in på hans salong och berättade om hur dom hade förlorade deras barn i en bilolycka och därför ville ha en ängel på sin skuldra, för barnet gillade ju änglar, så varje gång han såg sin tattuering skulle han bli påmind om sitt barn. Sitt döda barn. Varje gång någon frågade vad tattueringen betydde så skulle han vara tvungen att berätta om det. "Det är mitt barn. Det är dött sen en tid tillbaka. Jag blir påminnd om mitt döda barn varje gång någon mäner tattueringen."

Jag vet inte om det lät speciellt kul, och från att ha haft åsikten att det är vackert att ha en tattueringen som betyder något speciellt, tycker jag nog mer att det är en fri konst. Man gör en målning på sin kropp, som egentligen inte behöver vara annat än snygg. Den behöver inte betyda något. Det kan vara en kul symbol eller en snygg målning, som gör din kropp vackrare.

Med ord tagna från Elin får rubriken till min nya tattuering bli:

Den är sexig på något sätt


Pest eller Kolera?

Bajsa genom munnen eller äta med röven?

Jag mår bra.

Låt mig leva på avbetalningar köpa min nya kyl o frys. Bränna mina liter milen tills alla får syrebrist. De e d jag jobbar för allt annat vore orättvist. Att våga hoppas på att vi undviker jordens kris. Jag tror väl inte det jag tror väl inte det, nä. Så det e väl lika bra att jag fortsätter leva så här? Jag menar vem e jag o stå emot ett marknadsmonster. Det e väl makthavarnas jobb, jag gör allt för konsten. Köper knark på Konsum, ryck rycker på axlarna. Jag e en bov men typ mycket kompaktare. Jag skiter ut det frakta det nån annanstans o dumpa allt. Det klart det funkar Calle Bildt sköter pumparna. Så jag kan slumra undan här i mitt underland. Slänga in sexan i SUVen och dundra fram. Inte ska väl jag behöva sänka min standard. Jag behöver bara upprepa det enklaste mantrat.

E du lessen min vän? Känner dig deprimerad? Gunga med till beaten så vänder vi på det hela! Trött på stramt prat, klart det blir trist. När man glider genom livet som en charterturist. Helt utan egen vilja aldrig tagit nån risk. Knaprar dagligen en hel jävla karta med pills. Det e dags o rycka upp dej dags att starta ditt shit. Glöm alla dom idioterna som hatar din vibb. Ta en vecka i Grekland som Hasse Backe Flyt i vattnet som skummet på en kaffe latte, shit. Alla lider vi av samma syndrom, Som om hela hemisfären har fått samma psykos Situation börjar kännas som att brännas på bål. Klockan tickar fem men det känns som ett år. E inte den som e den som ska bo i en cell. Jag borstar bara bort det för jag tror på det själv.

 Själv lever jag inte upp till ett enda Ideal eller några val att förändra. Talar med vänner nästan varenda dag om vår känsla som svagare mänska. Sagt det förut men jag säjer igen och igen ja. Det känns som nåt hemskt kommer hända. Det deppiga faktumet att allt e på väg o helvete. O det e klart att jag vill dämpa mitt samvete. De klart jag kastar saken när jag redan använt det. Det klart jag slänger upp händerna för ansiktet. Med fjärren i vänster, ölen i högran. En ficka med pengar och glöden i ögat.

Jag mår bra bra bra. Jag e frisk, jag e botad, det går fint, det gör det jo tack. Jag mår bra bra bra. Sticker huvudet i sanden med min fjärrkontroll i handen.

Roboten.

Som många andra räknar man dagar, av någon anledning. Idag är det tisdag. Igen. Jobb. Som vanligt. Dagen kommer rullas förbi utan att uppmärksammas för något speciellt. Vissa genombrott i Tito-rättegången osv. Så varför räkna dagar? Jag låter nog den här dagen räknas som... ja... inte som en enskilld dag, utan en mellanperiod i livet eller något. Trött på att räkna ner till ingenting. Födelsedagar, nyårsaftnar, fester, matchdagar, rättegångar, löningar.. Allt kommer inom sin tid. Men inte idag.


Vad jag vaknade med i repeterandes i skallen:



En känslotvist.

Fram till nu har jag vacklat fram i ovisshet. Med en överdriven självsäkerhet har viljan att få alla jag lär känna att må bra vänt till något negativt. Egoismen tog över och jag utnyttjade möjligheterna, som i slutändan sårade personer jag egentligen brydde mig om.
Jag levde i en bubbla utan att förstå vad jag egentligen höll på med.
Idag satte jag punkt för det. Egentligen inte idag. Men det var idag jag verkligen insåg hur det egentligen bör vara.
Jag vill be om ursäkt till dom jag sårat och samtidigt säga det högt, stolt och tydligt:
Jag är kär!



Aldrig tidigare har fräknar varit så vackra...

Veckans låt.

Vet inte riktigt hur det blir med det här. "Veckans låt" låter lite väl ambitiöst. Men slänger upp den här, och det kommer väl sporadiskt att dyka upp fler i lagom snabb takt.

Först ut är Zacke ft. Khilen - Förlorad Generation

Låt med budskap som går att filosofera över i oändlighet. Zacke lägger rader om vardagsproblem.. eller... problem som kanske glöms bort.

http://veckansmp3.whoa.nu/zacke_feat_kihlen-forlorad_generation-whoa.nu.mp3

Första klivet.

Har i princip hatat bloggar. Försökte mig på att skriva lite för något halvår sedan, men den spårade ur totalt. Nu ger jag mig in i leken igen. Hur det går återstår att se. Ge den inte alltför mycket hopp bara.
Nu kör vi!

RSS 2.0