Abrubt.


Ledighet.















Lokalpatriot.

Ibland har jag tråkigt. Då gäller det att hitta det kreativa inom sig, för att fördriva tid så att säga.




Gatukonst.

Ute på prommenader för att utföra mina sysslor jag så gärna utför så uppmärksammade jag den här. Flummig idé. Eloge till uppfinnaren!



Revir.


Agnar och vete.

Det är skillnad på stil och stil.



Sen finns det bara desperata, om än tappra försök till att verka snäppet bättre än dom andra.
I vilket katergori jag placerar mig själv lämnar jag till er att avgöra.

Folke.

Det finns en gatukonstnär i Stockholm som kallar sig Folke. Han största sysselsättning är små, små klisterlappar med diverse budskap på. Jag älskar dom. Så jag lägger upp några sköna som jag har sett runt i kring staden.



1. Kuken vill, fittan bestämmer.



2. Söder will rise again.



3. En helg generation matad med lipgloss och modetips.



4. Kenta är inte död. Han har gått till Vitabergsparken och väntar på oss där.

Produktion.

Följande bilder lägger jag enbart upp för att jag vill få mig att framstå som en mångsidig person. Jag skiter egentligen i vad ni tycker om dom. Jag hoppades på att det skulle finnas fler bilder på teckningar av mig, men jag har en tendens att slänga det mesta efter att jag har skissat. Nåja. Det blir vad det blir.




1. Panorama av insidan på en tunnelbanevagn i New York.

2. Del av det som blev skissen till brorsans studentbanderoll.

Budskap eller konst?

Tyson, killen som tattuerade mig, berättade hur trött han var på miami-ink-människor och deras snyfthistorier. Han förklarade att för 2 år sen var det ingen som kom in på hans salong och berättade om hur dom hade förlorade deras barn i en bilolycka och därför ville ha en ängel på sin skuldra, för barnet gillade ju änglar, så varje gång han såg sin tattuering skulle han bli påmind om sitt barn. Sitt döda barn. Varje gång någon frågade vad tattueringen betydde så skulle han vara tvungen att berätta om det. "Det är mitt barn. Det är dött sen en tid tillbaka. Jag blir påminnd om mitt döda barn varje gång någon mäner tattueringen."

Jag vet inte om det lät speciellt kul, och från att ha haft åsikten att det är vackert att ha en tattueringen som betyder något speciellt, tycker jag nog mer att det är en fri konst. Man gör en målning på sin kropp, som egentligen inte behöver vara annat än snygg. Den behöver inte betyda något. Det kan vara en kul symbol eller en snygg målning, som gör din kropp vackrare.

Med ord tagna från Elin får rubriken till min nya tattuering bli:

Den är sexig på något sätt


RSS 2.0