Är för full för ett blogginlägg egentligen. Men känd emig helt enkelt tvungen att lägga upp den här låten. Killen är poet, utan tvekan.

Atmosphere - Im Always Coming Back Home To You

Fortfarande lika förundrad över att vissa personer envisas med att skriva anonyma kommentarer i min blogg. Jag vet inte om det är räddsla av att behöva möta en konflikt i det verkliga livet eller om det har med räddsla för att stå för sina åsikter. Dessa två går ju oftast hand-i-hand.
Men A.K., jag har redan fått reda på vem du är. Tydligen kan man ju inte lita på någon här i världen. Varför du nu skulle vilja vara anonym när du frågar mig om addressen till min blogg, och varför den heter som den gör förstår jag dock inte. Klart du ska få veta varför jag valde att döpa den så.

Det finns en låt med den svenska hiphopgruppen Looptroop som går vid namnet Bandit Queen. Och jag skulle väl vilja påstå att jag själv anser mig som den manliga versionen av det låten handlar om. Blädda ner lite på min sida så hittar du den där. Svårare än så var det väl inte. Dessutom tycker jag att det är lite häftigt att våga kalla sig för något provocerande och utmanande, som i det här fallet refererar till något som kan tyckas vara kriminellt. Banditer är ju inte uppskattat någonstans. Och att jag skulle vara kungen av banditerna låter ju smått skräckinjagande. Men du behöver inte oroa dig, jag är rätt snäll, och förhoppningsvis får jag chans att visa dig det snart, Jonathan. ;)

Jag har nog aldrig i mitt liv hotat någon. För att en människa ska inse ett misstag behöver man inte hota denne. Det gäller nog mest att sätta personen i fråga på plats på en gång, utan en massa onödigt tjaffs runt-i-kring. På så sätt hoppas jag att personen lär sig att handlingar föder konsekvenser, och att man inte kan bete sig hur som helst.
Men det finns gränser.
Jag vet inte om någon av dom berörda läser här. Men jag vet att vissa personer har betett sig ytterst illa åt mot en av mina familjemedlemmar. Och om detta beteende fortsätter kommer åtgärder att tas. Mer behöver inte sägas.

Någon hype just nu med att skriva i sina bloggar om man föredrar det ena före det andra, olika typer av svar på olika typer av frågor om sig själv. Varför har jag faktiskt inte förstått. Om någon vet innebörden av fenomenet är denne välkomen att förklara det för mig.

Så länge; Vill jag veta så frågar jag.

Inget att rekommendera, tro mig. Jag fastnade i det som medelsvensson kallar lurendrejeri. Självklart ingen bemytlig upplevelse, men ett misstag som jag defenitivt har lärt mig av. I mitt fall blev det ett sätt att släcka den materiella törst jag hade under en tid.
Lösningen medförde ju en del bieffekter, men sånt är livet.
Jag är ju tydligen inte ensam om att ha fastnat i träsket. Och det är väl lite av dom olika företagens affärsidé antar jag?
Den enes död, den andres levebröd.
Ni, som jag, vet nog att det har varit en del artiklar om sånt här i tidningar osv. Hur jobbigt det är och att allt fler ungdommar hamnar i dessa fällor, där lån blir till nya lån för att täcka upp kostnaderna för dom tidigare. Samtidigt som man vägrar dra ner på det man konsumerar, eller kanske strunta i SMS-lånen för att istället låna av någon vän eller familjemedlem.
Hur som helst slöbläddrade jag i Aftonbladet på lunchrasten. En förmån jag har, eftersom den säljs här, så slipper jag betala för smörjan. Eller... Förmodligen hade jag inte läst skiten varje dag om jag hade varit tvungen att betala för dess skitjournalistik.
I den, på jag tror det var sida nummer 3, hittade jag en artikel om just detta.

Läs artikeln här: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3864965.ab

Så, till saken. Dessa människor vill alltså förbjuda dom här företagen, som inte gör något olagligt. Dom erbjuder snabba pengar till ett ja, någorlunda billigt pris. Vissa människor faller för lockelsen att få fram pengar, för att kunna köpa något dom trånar efter, i största sannorlikhet. Tydligen var det inte fallet för dom här tre. Här handlade det om räkningar som inte kunde betalas osv. Vart SMS-lån kom in i bilden har jag faktiskt inte lyckats förstå, trots att jag själv har tagit dom här lånen under en tid tidigare i mitt liv.
Jag undrar vad som hände med det egna ansvaret? Att förbjuda något som kanske i en del fall inte är något positivt, bara för att man själv inte kan motstå frästelsen är för mig hyckleri.
Är det meningen att staten ska skydda oss från det som innebär en viss risk? Ska vi inte själva få välja vad vi vill uppnå i våra liv? Var det någon som tvingade dom här personerna att ta SMS-lån? Vad hade dom gjort utan SMS-lånen? Dom hittade ju inga andra lösningar på sina problem?
Jag har hört någon säga, i två olika filmer, att det i människans hjärta alltid kommer att finnas ett svart hål. Det här hålet kommer aldrig att fyllas upp. Människan kommer att erövra, köpa och ta, utan att hungern efter mer någonsin kommer att mättas.
Det verkar som att det stämmer. Och det är alltid lättast att vägra inse sitt egna misstag, och skylla dom på någon annan.

Metro skriver idag om att unga tjejer mellan 14-16 år betalar langare med sex när dom får sin sprit. Det är tydligen ett problem säger polisen och tycker att det är alldeles förfärligt.
Vilket det självfallet är. Det är ju en form av prostutition.
Men jag trodde det var allmänt kännt att tjejer, även i äldre ålder byter drinkar mot sex osv? Men det är tydligen ingenting som bekymrar polisen. Dom är ju vuxna, och dessutom går det väl inte att göra någon direkt koppling mellan själva drinken och det så otroligt vanliga sexet. Utbytet helt enkelt.
Tjejer i åldern 14-16 har väl ingen egen vilja, inget eget ansvar, och kan uppenbarligen inte se vad som är bäst för dom själva? Det är förmodligen så polisen ser problemet.
Men what the fuck? Jag trodde fylla och sex var någonting bra? Beror kanske på omständigheterna.
På lika villkor osv. Vad det är när en byxmyndig tjej har sex med en kille för att få sprit (som är för att dämpa ångesten att dom precis har haft sex med någon för alkohol?) vet jag inte vad det klassas som. Men det var väl knappast något tvång?
Det enda möjligen sjuka i hela situationen är väl att vi män pressar unga tjejer att ge ut sin kropp till massorna, istället för att behålla den för sig själva, och använda den i mer kärleksfullt syfte, när det verkligen behövs.
Kan det vara så att vi lockar unga människor med saker som vi vet att dom inte kan få, pga pengabrist eller att dom inte har åldern inne, bara för att kunna utnyttja det till vårat eget bästa?
Vad jag vet så är iaf 16-åringar inte speciellt bra i sängen, inte senast jag kollade iaf. Så vad äldre systemet-killar vill få ut av att ha sex med dom vet jag inte.
Bara att få stoppa in den i hålet är väl tillräckligt med bekräftelse för dessa patetiska människor.
Vi fostrar en generation av slampor, på gott och ont.

Så sitter man här igen kl. 06:40 och ska om några minuter kila ner till jobbet. Kaffet är snart uppdrucket och ögonbajset sitter kvar i ögonen.
Att jag aldrig kan sova som jag bör när Elin sover hemma. Jag har ju sovit ensam större delen av mitt liv. Varför skulle det inte gå någon enstaka natt nu?
Det är något jag inte ens behöver tänka på om några månader. Lägenhetsvisning på Måndag, och jag håller tummarna för att den blir vår.
Fler lägenheter åt ungdomarna!
Snörar på dojorna.

Common - I Have A Dream



Vacker tisdag, avnjut den väl!

Det bästa med livet är att man alltid har ett val. Min vän skrev:

"Sluta vara så jävla alternativ. Hur många är det egentligen som firar julen av religiösa skäl fortfarande? Skippa julklapparna och julkrubban om det är anledningen. Tycker sjukt synd om dina barn om dom inte får uppleva en riktig jul. Jul och julmat är tamejfan bland det bästa som finns."

Vad var det du inte förstod med det jag skrev? Läs det en gång till och klura lite på det. Jul är härligt, som jag skrev. Men allt baseras på en lögn. Och det är där det brister för mig. Om du kallar det att vara alternativ så är det väl ditt sätt att se på mig. Det du menar är att jag självklart ska vara en klon och göra det som jag alltid har gjort? För att alla andra gör det? Utan att reflektera över varför man gör det?

Visste ni förrästen att tomten är röd för att Coca Cola färgade honom så i en reklamkampanj back in the days. Julmys är vad det är.

Jag gillar konserter, tyvärr blir det inte alltför många av dom. Lyckan i att se ett band eller en artist som man gillar, och som ger kärlek till sin publik, som uppskattar dom/denne för det han/hon/dom gör är helt otrolig. Dynamiken mellan artist och publik och responsen från respektive i olika delar av framträdandet är otrolig och den energin är svår att stöta på i verkliga livet.
Bara i den här verklighetsflykten man ger sig in i då och då finner man något så mäktigt och kraftfullt.
Även i dom här stunderna, när jag själv är där finner jag glädje i att se och höra något som jag tycker är bra.
Med mina vänner.
Det är kärlek.

Atmosphere - The Woman With The Tattoed Hands

När man var yngre var vintern rolig. Nu är vintern bara kall. Möjligtvis mysig under julen. Men mest kall. Jag sitter hemma idag, trots att det är måndag. Jag har nämligen klarat mig undan att jobba på vad folk väljer att kalla "ångestmåndagen". Jag vet inte vad som känns bäst, att jobba efter en helg (som jag ändå jobbade under) eller att vara ledig en hutter-kall dag när alla andra jobbar? Jag har försökt mig på allt. Spela tv-spel, runka, diska, städa.. Inget fungerar för att stilla min rastlöshet. Jag hittade dock till slut en polare som också är ledig.. Arbetsfri, kan man också kalla det, för att få det att låta snyggt. Mitt sista hopp är på väg hit. Jag hoppas bara han inte är speciellt sugen på att runka tillsammans med mig.
Jag får säga till honom att det är lönlöst, att jag redan har försökt.
Jag försöker även finna någon barnslig glädje i att kanske gå ut och åka pulka. Men nej, jag ser fan inte fram emot någon pulkåkning.
Snöbollskrig? Om jag inte är full och glad kommer jag bara bli förbannad om någon kastar en kall snöboll på mig. Om det inte är Elin, då kommer jag bara njuta av att få mula henne.
Samtidigt som all den här rastlösheten lyser med sin närvaro sitter jag och pillar med tungan längst upp i hörnet av min mun. Jag har nämligen fått något form av sår, mellan tandraden och kinden. Det gör asont. Vårdguiden rekomenderade ett antiseptiskt(?) munskölj. Fungerade inte det inom 2 dagar skulle jag uppsöka vårdcentralen.
Men jag kan inte gå och köpa något munskölj, för jag är pank. Får vänta till imorn.
Om 9 timmar trillar belöningen för en månads arbete in på lönekonton. Förmodligen det enda roliga med den här dagen. Spänningen i att vänta på lönen.
Förmodligen blir man så lycklig när pengarna kommer så man spenderar allt på en gång. Inte nog med att det ska köpas julkla... vänta.. Igår kom jag fram till att jag faktiskt inte är kristen. Möjligtvis döpt och uppväxt i ett kristet land. Men hela religion-grejen får mig att bli tokig. Jag tror inte på gud, och jag vill inte fira jesus födelsedag.
"Men det är ju tradition!"
Vad i helvete?! Så nu ska jag göra något för att alla alltid har gjort det, och för att alla andra gör det?
Tanken på att samhället och marknaden för i princip använder sig av någonting religöst för att sälja sina produkter äcklar mig.
Så nu har jag bestämt mig för att inte köpa några julklappar. Jag ska köpa presenter. Och dom ska jag köpa till mina nära och kära för att jag älskar dom. Inte för att jesus föddes.
Det kommer bli svårt att vänja sig av med julfirandet, men jag ska fan stå på mig. Mina barn ska inte få fira något som är baserat på en lögn. Om dom inte väljer det själva förståss. Inget tvång här inte. Och det om något kommer bli svårt. Att motivera för mina/mitt barn varför alla andra får mysa hemma med tomtar, ljus och risgrynsgröt och inte dom. Men man får väl helt enkelt se till att ens barn får något med likvärdigt mys. Om man printar in det från dag ett så lär det inte bli några problem.

Men jo, julen är faktiskt mysig, och det är förjävligt att vi inte bara har hittat på den här sjuka grejen med att ta in ett träd i lägenheten, klä det med en massa glittrande krimskrams, äta korv och köttbullar, för det gjorde jesus, ge varandra paket och sjunga nubbevisor, utan att det ska ha med något regliöst att göra. Varför kunde vi inte bara göra det av ren kärlek till varandra?
Blä.. Nu spinner jag kanske iväg lite? Julen kanske behövs?
Men nej! Jag ska stå på mig.
I helgen ska jag bege mig ut och köpa presenter.
Det ska inte vara tomtar på omslagspappret.
Men det ska ligga kärlek bakom. Ren jävla kärlek.

Fick en flashback i samband med en väns blogg tillsammans med filmen Resident Evil.
Vad är det man älskar om man inte får den beskärda delen kick i att bara röja och rensa ut all skit man bär på som man förtjänar?

Fick precis frågan om jag ville jobba från 7-22.30 på nyårsdagen. Första reaktionen var ju självklart ett starkt nej, men efter en stunds betänketid kom jag och Elin fram till att det enda man gör på nyårsafton är att bli packad som fan och mest vara besviken dagen efter för att det inte blev som man tänkt sig. Så förmodligen blir det 15 och en halvtimmes kneg den 1:a januari. Skitsamma. Nästan fyra lax i pluskan tackar man väl sällan nej till?

Jag antar att redan alla har uppmärksammat att det snöar. Säkert hundratals som skriver om det i sin blogg och hur mysigt det är. Därför skiter jag i att göra det. Bara för att jag är lite viktigare än alla andra, och låtsas ha bättre saker för mig än att prata om vädret.

Ryggen börjar kännas krokig. Dags att ta upp träningen igen och kanske styra mina kosor till en vettig massös/massör. Lyfta tungt dagarna i ända gör inte kroppen glad, även om kommande löning kommer att bringa materiell lycka, iaf en kort tid framöver, tills det att även den lönen är slut, och man börjar sin mödosamma väntan på nästa "25:e".
Well well. Ska svepa det sista ur min redbull och knega slut på dagens energi.

Hårs!

Dags att gå till jobbet. Får se om det blir något taffligt inlägg från en lunchrast eller liknande. Kaffesvep. Hörs.
Lyssna på Royce Da 5'9 så länge.

Från att ha ställt klockan på 05:20 blev den planerade tidiga morgonen snabbt en "sovmorgon". Och helt plötsligt börjar man jobba om 20 min. Det är tur att man har så nära till jobbet så man till och med hinner med en kopp kaffe hemma.
Mer diciplin nästa gång, och absolut inga mer 5-timmarssömnar.
Och jag som undrar varför jag är så trött på eftermiddagarna?

Än en gång får jag en negativ, anonym kommentar, denna gång till mitt inlägg "Grisar". Det är frustrerande när folk väljer att skriva svar på inlägg i min blogg, utan att lämna något som jag kan relatera till eller en adress, eller namn att ge svar på tal åt.

Kommentaren som skrevs lyder så här:

"------- tyvärr. Invandrare från långt sydliga länder beter sig inte som vi "svenskar" gör. Dem beter sig illa(de gör vi svenskar ibland också men långt ifrån i samma utsträckning, trots att vi är fler än dom). turkar(svartskallar) är väldigt sällan trevliga och är alltid hetsiga på fyllan och söker bara bråk. Och ja kan tänka mig att svenska tjejer uppfattar dom som äckliga. Thats it. De är svårt att förklara varför man har svårt för invandrare men jag iallfall råkar varje dag för massa smågrejer med invandrare som jag inte gör med svenskar. Därför att invandrare acklimatiserar inte till vårat Svenska samhälle. De här var bara en brainstorm och ja skulle väl kanske kunna formulera de lite bättre"

...och mitt svar lyder:

Att det finns olika beteendemönster i olika delar av världen tvekar jag inte alls på. Att "svartskallar" därimot skulle ha en större ambition av att starta bråk än vad vi svenskar har är jag ytterst tveksam till. Med tanke på hur många gånger jag själv har hamnat i, varit inblandad i, och faktiskt varit mer eller mindre aktiv i bråk och slagsmål i mina dagar, och att det, hör och häpna, aldrig har varit mot just "svartskallar" så har jag svårt att se sambandet "svartskalle"-bråkstake.
Vad jag därimot kan förstå är att vissa svenskar, som det är väldigt viktigt att poängtera att man är, har råkat ut för bråkiga "svartskallar" ett flertal gånger, kanske mer än med svenskar, eller till och med enbart med "svartskallar" och kanske därför upplever dom som hotfulla eller bråkiga i allmänhet.
Vad många i den kategorin verkar ha svårt att förstå, och ibland till och med vägrar förstå, är att deras åsikter mer eller mindre grundar sig i fördommar. Något vi alla har så klart, men som man förr eller senare måste lära sig att se förbi.
I samband med det måste man också förstå att bråkiga människor, oavsett härkomst, nästan alltid grundar sig i sociala problem. Ingen människa föds våldsam eller ond, utan formas till det av omgivningen. Sen att några personer har svagt psyke och kanske faller in i det kriminella/onda/bråkiga, trotts tidigare goda förutsättningar, är en annan sak, men är enligt mig också något som grundar sig på ett mer psykologiskt plan.
Att man helt dömmer en person efter hudfärg, härkomst, sexuell läggning eller annat etnicitet är rakt av ren idioti.
Alla är människor, och bör bli behandlade därefter.

Nästa gång du skriver får du gärna lägga till ditt namn, så jag vet vem du är. Anonyma åsiktsyttringar anser jag bara som fegt. Jag hoppas du uppskattar mitt svar på din kommentar, och att jag struntar i att påpeka alla stavfel och särskrivningar du gjort, du sanne Svensk.

Sitter och slösurfar så här på kvällskvisten innan kudden skallar mig och jag däckar. Stör mig riktigt på hur många bloggskribenter som är helt värdelösa på att skriva, och istället lägger en massa energi på att "designa" sin blogg på häftigast tänkbara sätt. Personer som inte kan skriva ska helt enkelt ge blanka fan i det.
Men många insisterar på att dom kan skriva, helst i bloggar, bara för att hänga med i trenden.

Jag skulle egentligen inte vilja kalla dom för regler. Men något som folk bör ta hansyn till i min närhet. Saker som annars gör mig irriterad eller trött.

* Ställ inte frågan "Kan vi inte lyssna på någon bra musik?" när jag spelar något jag själv tycker om, speciellt inte på min dator/stereo/ipod/mobil.

* Grisa inte ner hemma hos mig. Bara för att det är stökigt där ibland betyder inte det att du får vara med och stöka. Det är nämligen inte du som får städa upp efter dig.

* Släng aldrig på luren i örat på mig när du pratar med mig i telefon.

* "Låna" inte mina grejer. Min generösitet tidigare i livet har gjort att folk tar saker för givet och att jag i samma veva ofta blir av med dom för gott. Köp eget!

* Ät inte upp min mat.

* Prata inte rasism med mig, iaf inte om du är rasist, det finns inget vettigt du kan säga mig.

* Prata helst inte politik heller.

* Om du mot förmodan skulle disskutera något med mig, så var inte inskränkt, det slutar oftast med att du säger emot dig själv. Lyssna först, tala sen.

* Snylta inte på mig.

* Avbryt mig inte. Jag lyssnar gärna på vad du har att säga, men låt mig prata till punkt, även om du egentligen inte lyssnar på mig.

* Moppsa inte upp dig. Jag är oftast väldigt ödmjuk och ger alla som förtjänar respekt. Jag förväntar att bli bemött på samma sätt.

* Behandla mig som du själv vill be behandlad, jag suger åt mig mer än vad du tror.

En välförtjänt och intressant, om till och med rolig förteelse i mitt liv är kryssningar. Finlandskryssningar snackar jag om. Något annat har jag inte råd med och har inte besparat mig till att ha råd med (än) heller för den delen.
Nu får jag det här att låta konstigt kanske, så jag ska se till att vara på rätt köl redan från början. Så många kryssningar har jag inte varit på, även om det har blivigt minst en handfull, som jag räknar till dom sedvanliga röjarkryssningarna. Dom jag åkte på med familj när jag var mindre kommer jag knappt ihåg.
Nu var det ungefär ett halvår sedan jag var på min senaste, och ska jag vara ärlig så känns det som att det var den sista inom en lång tid framöver. Även den var röj, som sig bör. Men det var en sak jag la märket till när vi stod på färjeterminalen.
Det är bara white-trash som åker på dom här båtarna. Jag vet inte om det alltid har varit så, eller om dom klev på båten i samma veva som jag kände att det fick vara nog.
Det finns ju även en möjlighet att även jag har varit white-trash en gång i tiden och inte lagt märke till detta fenomen.
Möjligheten att jag har varit extremt full finns också nära till hands, men som alla hela tiden envisas med att säga, man ska inte skylla på fyllan, av någon konstig anledning.

Hur som helst pratade jag med några tjejer på mitt jobb idag, som precis varit på kryssning. I samma veva som programet "färjan" engagerar det svenska folket blir ämnet bara roligare.
Mina arbetskollegor var överens om att inte åka med båten Cinderella, just den båten som är med i tv-programmet.
Jag ifrågasatte såklart varför, eftersom alla jävla kryssningar innebär detsamma; supa, slåss, knulla och bränna en massa pengar på ingenting.
Svaret var att det bara är Turkar som åker på den båten. Det ställde mig ganska.. off-guard..(?)
Kunde det verkligen vara så att enbart Turkar åker på en och samma båt? Jag visste såklart bättre än så. Benämningen "Turkar" innefattar dom flesta av utländsk påbrå, så länge dom ser ut att komma från turkiet, eller något av arabländerna. Ett lätt sätt för många att katigorisera, som tydligen är väldigt viktigt, olika människor.
I samma veva tänkte jag på hur många svenskar som skulle uppskatta att dom blev kallade Danskar,  eller rentav Tyskar, bara av den simpla anledning att personerna som talar om "oss" finner det föga intressant vilket land vi egentligen kommer ifrån, eller kanske av den enkla anledning att dom tycker att alla ser ut, och låter likadant?
Hur som haver lät jag tankarna, och disskutionen om kryssningar spinna vidare.
Jag frågade varför det var så hemskt att åka med "Turkar". Något egentligt svar fick jag väl kanske inte, då många med smårasistiska åsikter ofta inte riktigt vet varför dom tycker som dom gör, dom gör det bara.
Jag tänkte direkt att "Turkar" förmodligen gör det som precis alla andra gör på dom där båtarna. Dvs. super, slåss och knullar. Hur mycket faktumet att dom är från utlandet, eller iaf i någon tidigare i deras släkt är från utlandet, egentligen har med saken att göra fick jag faktiskt inget svar på. Och det stannade där. Tråkigt nog.

Nu när det väl är kallt. Kallt på riktigt alltså, så vill jag bara att snön ska komma. Meningslöst med kyla utan det vackert vita.
Den här vintern ska jag åka till något typ av fjällandskap. Det har jag bestämt mig för. Var alltför länge sen. Helst med Elin.
Jag vill lära mig att åka snowboard också. Allt som är underground är häftigt vet ni väl?

Har märkt att det har blivigt färre inlägg med saker som möjligtvis ni andra kanske finner intressant att läsa. Inte så mycket "viktiga" analyser och annat extraordinärt som jag brukade skriva om tidigare i min blogg. För alla som bloggar är ju speciella och har sin egna touch.
Det är ju därför man bloggar. För att man vill förmedla något man tror att man är själv om att förmedla. Och det här är helt uppenbart när jag har lämnat spår i folks gästböcker. Skriver man inget positivt om deras bloggar får man helt enkelt ett "man kan inte tycka om alla bloggar" tillbaka. Vissa tar mer illa upp än andra, för man är ju faktiskt speciell. Och om jag inte förstår det extraordinära i din blogg så är det ju bara mig det är fel på.
Det klassiska "det är ni som är konstiga och det är jag som är normal"-citatet kommer så väl till hands.
Alla vill helt enkelt vara sin egna Alex Schulman eller Blondin-Bella.
Och än en gång hamnar vi på det så uttjatade temat om att vi vanliga dödliga hela tiden vägrar att vara nöjda med det vi är och det vi har. Vi strävar hela tiden efter något annat. Bättre eller sämre. Bara man sticker ut. Man vill vara unik, på sitt egna sätt.
Jag är inte unik. Jag är precis som alla andra. Men med en touch av livet. Marinerad i nånting som gör att min blogg är lite intressantare än din. Eller... Försöker jag samla billiga, sliskiga poäng nu bara?
En annan ska till sitt 7-16-jobb nu. Precis som alla andra jävla wannabes.


Keep in Touch...

Allt som behövdes var lite sömn så kom jag på andra tankar. Kl. är för tidigt för något alls egentligen, men efter att ha varit ledig sen i fredags är det bara att pallra sig upp till jobbet.
Än går det vågor...

Att allt dessutom passar på att jävlas med mig gör ju inte saken värre.



Burnout som brukar vara så jävla kul gör mig bara frustrerad när jag krockar hela jävla tiden!



Och msn gör att jag får blåskärm om jag skriver till folk. Jag blir tokig!

Ett känslomässigt sådant. Efter månader av lycka kommer till slut den första "ångesten". Om det verkligen är ångest vet jag inte riktigt. Men det är något som känns konstigt. Och det är inte bra-konstigt. Jag försöker dock behålla lugnet och samtidigt tänka som Alfons. Åberg alltså. Det är ju egentligen inte Alfons som listar ut hur det är, utan hans farmor.
Man ska vara glad över att man har tråkigt ibland. Det är ju för att man ska känna skillnad. Så att det blir roligare, sen.
Jag hajar hela den grejen, men har liksom svårt att bearbeta det, och verkligen tänka att det är ju så det är.
Jag försöker hitta på något som gör mig glad.
Men inget funkar.
Jag får helt enkelt rida ut stormen och se fram emot vad som komma skall.
Vad spännande! Undra var det är för kul som kommer att hända...?

Det tog sin tid, men nu är "filmen" färdig.
Enjoy!

Eller fattigare? Verkligheten hinner ikapp en, ändå är man långt ifrån gammal. Och dom gamla sedvanliga traditionerna att fira med pompa och ståt, med tårta och alkohol har sedan några år tillbaka lagts åt sidan.
Idag är, trotts att det är min födelsedag, en helt vanlig dag.

Satt och klickade mig fram på youtube och råkade komma över en gammal klassiker. Då Eminem sedan länge har lämnat mina spellistor och högtalare pga hans komersiella skitmusik  fick jag ändå så sköna back-in-the-days-vibbar. Så jag slänger upp den här nu, bara för att.

I helgen hade jag en del kompisar över. I sedvanlig anda, när man träffar kompisar som man kanske inte träffar så ofta så gglider snacket ofta in på saker man gjort tillsammans, minnen och hur man relaterar olika saker till varandra. Livet man har levt, eller lever och hur man alltid ställde upp för varandra, och i viss mån fortfarande gör såklart. Skillnaden blir dock stor när man blir äldre. Man är inte samma våghals som man var för några år sen. Ändå var det tiden som man hade som roligast. En familj vid sidan om den riktiga familjen.
Jag vet inte varför det blir så. Oftast hos unga "män". Man söker sig till lagom stora grupper där man backar upp varandra och lever rövare. Oavsett om det är som yrkeskriminell, fotbollshuligan eller i ett fotbollslag så är det alltid samma mönster. Ett gäng grabbar som samlas över en gemensam nämnare, som dom lever efter och brinner för.
Dom jag hängde med förde samman killar från alla samhällsklasser och etniciteter. Vissa var rasister, andra var extremvänsterpartister, vissa var klottrare, andra huliganer, någon jobbade som designer, en hade eget företag. Men vi hade en gemensam nämnare.
Nu när man blir äldre inser man att det mesta var ett pojkstreck. Omogna testosteronstinna grabbar som sökte sig till något större för att känna sig meningsfulla, mer eller mindre. Men än idag har man något gemensamt med dessa killar.
Ungdomen och uppväxten. Min "familj" kommer alltid stå mig nära.

Ni vet vilka ni är...