Begär.

Ge mig internet!

Proffessionell.

En nära vän till mig har en flickvän som numera är gravid. Trots att jag har tjatat om preventinmedel så har det ignorerats.
"Jag kör utan."

Hur som helst har personerna i fråga gått och tagit ultraljud, för att se hur det står till.
Min vän vill inte ha barn. Självklart i framtiden. Men just nu är det för tidigt.
Han är ung, i viss mån barn själv. Han har drömmar han vill förverkliga och långt ifrån en stabil ekonomi. På det har han ingen egen bostad.
Dessa är bara ett fåtal anledningar till att han inte vill ha barn än.
Själv säger han att han inte har tillräckligt med erfarenhet i livet för att skaffa barn än. Och det tycker jag är en anledning stor nog.
Nu är det så att flickan i fråga faktiskt vill ha barn. Förståligt. Många vill ha barn. Det är ju något speciellt. I faktum är det ju trots allt på grund av barn som vi lever. För att fortplanta oss. Det är ju målet med livet.
Men hon verkar inte se det komplicerade i det som händer. I att skaffa barn. Hon har ett tunnelseende som gör att hon tänker mer på hennes vilja än hans vilja, och det faktum att barnet kanske, med största sannolikhet får en felaktig uppväxt om föräldrarna redan innan födseln är oense.
Det råkar ju faktiskt vara så att det är bådas barn, och inte bara hennes, även om det ligger i hennes mage.

Hur som helst. Personalen på mottagningen påpekade starkt för henne att hon ska tänka på sig själv, och att det är hennes kropp. Hon ska minsann göra det som hon vill.
Självklart har dom i viss mån rätt. Det är ju hennes kropp, och det är ingen som ska tvinga henne till att göra något med den kroppen som hon själv inte mår bra i.
Men det handlar inte om hennes kropp.
Det handlar om en annan människa. Inte om pappan, utan barnet. Det ofödda foster som ligger och väntar på dagens ljus och sina första andetag.
Det handlar om att ge ett liv, ett värdigt sådant. Med en bra uppväxt och goda förutsättningar, och en stabil grund att stå på fram till det att barnet blir vuxen och tar över sin egna försörjning.

Jag står på min väns sida.
Varken han eller jag kan göra mycket mer än att tycka. Men hon borde tänka på annat än sig själv och sin kropp.
Är ni menade att vara tillsammans kommer ni ha all tid i världen att skaffa barn senare i livet.
Annars är det bara att stryka utbildningar, drömmar och en ungdomlig fritid.
Men, valet är ditt, så välj väl. Och välj rätt.
Det handlar


Abstinens.

Kan det inte bli den 1:a februari imorn, så mitt internet hemma börjar fungera.
Det är  inte jobbigt utan internet, ibland är det till och med ganska lugnande. Men vissa saker kräver en uppkoppling. Typ räkningar.
I övrigt börjar det bli ordning hemma. Det småpysslas så fort det finns plats för det.

Idag är jag väldigt likgiltig. Tom. Varken glad eller ledsen. Jag ska jobba lite nu, sen ska jag vara ledig imorn. Det här får helt enkelt bli dagens inlägg.

Och Nils har rätt, jag ska sluta klaga.

Dödstyst.

Inte många som tittar förbi idag inte.

Nödstopp.

Risken att bli våldtagen eller rånad i hissar är så överhängande stor i Göteborg att företaget Boverket har valt att förbjuda nödstoppknappar. För det är sånt som förhindrar rån och våldtäkter. Det bristande utbudet på nödstoppknappar.
Helt plötsligt fick våldäktsmännen och rånarna något vettigare att göra.

Källa:
http://www.metro.se/se/article/2009/01/26/23/2724-65/index.xml


Gräs.

"Gräset är kanske inte alltid grönare på den andra sidan. Du kan ju pröva att vattna det gräs du redan har först."

Susanne Danielsson

Talibanfeminist.

Finns det något som heter så? Ordet används i alla fall i dagens kolumn i Metro, där Cissi Wallin talar om hur hemskt det är att bli sexuellt utnyttjad, att killar generellt tar tjejer i skrevet och att alla män är potentiella våldtäktsmän. Artikeln läser ni här:

http://www.metro.se/se/article/2009/01/23/15/0104-45/index.xml


Och mina åsikter om hennes ställningstagande och yttranden hittar ni här:

Att män har en aphjärna som tar över efter ett ex antal glas vin/öl/sprit skiljer sig inte från hur kvinnor blir när dom dricker. Det sexuella tar lätt över, och endorfinerna sprudlar i våra små hjärnor. Nu blir väl svaret säkert ett "skyll inte på alkoholen!" För det är ju trots allt inte alkoholens fel, det är vårat eget fel om vi blir kåta och brunstiga. Alkholen ger oss bara en liten knuff över kanten.
Självklart ska allt taffsande som sker, oavsett om det sker i onyktert tillstånd eller ej, vara ömsesidigt. Annars är det såklart ett övergrepp. Problematiken i Cissis kolumn, och förmodligen i hela hennes tankesätt, är att hon drar upp hela problemet svart på vitt; Män taffsar på tjejer fast dom inte får. Punkt.
För det första, är man ute på krogen, speciellt i ett onyktert tillstånd, så blir alla av motsvarande kön en bit kallskuret. Jag tror det är ytterst få som är ute på krogen för att träffa sin själsfrände. Att Cissi tycker att det är hemskt att det är så ändrar ingenting. Man kan hålla sig borta där ifrån om trycket blir för hårt.
Och då kommer följande fråga; Ska hon inte få festa "ifred" för att folk blir omdömeslösa, respektlösa och kåta när dom dricker, dansar och festar?
Självklart ska hon få det! Men att vara medveten om hur det går till ute på krogen, och hur fulla människor beter sig, oavsett kön, kan vara en fördel. Det blir liksom en mindre chockartad reaktion då, när killen bredvid fäster blicken i hennes fylliga(?) byst och fullkomligt klär av henne med blicken.

För det andra: Cissi. Tyvärr är det så att vi redan från barnsben lär oss att tjejer ska ta hand om oss killar. Helst iklädda rosa kläder när dom gör det. Att försöka ändra andra människors åsikter genom att i princip kalla alla killar för "taffsare" är svårt.
I övrigt undrar jag hur du har tänkt dig att det ska gå till på krogen, enligt dina mått. Ska man fråga om lov innan man lägger handen på tutten på tjejen man har limmat på, och hånglat med hela natten? I teorin skulle det vara ett sexuellt övergrepp om inte tjejen bokstavligt talat har tagit handen och lagt den på bröstet. Skulle tjejen därefter få för sig att skrika till och tillkalla vakt skulle förmodligen killen åka dit för sexuella trakaserier.
Att tjejer allt som oftast vräker ut tuttarna ur sina för små linnen och viftar med fittan under sina för korta kjolar verkar du därimot skita i. För tjejer vill ju inte knulla. Dom vill bara vara fina och sexiga för sig själva.

För det tredje händer det till och från att tjejer och kvinnor nyper mig i rumpan, lägger sexistiska kommentarer och pratar gott om min kuk. Aldrig har jag kännt obehag efter en sådan händelse. Å andra sidan, tjejer är ju snälla och söta, så man är väl helt enkelt ovan. Vem vet hur det skulle vara om alla tjejer gick omkring på gatan och tog mig på kuken? Så som alla män gör på dig när du är på krogen.

Som sist vill jag bara påpeka att du är en jävla fegis som inte anmäler killen som utnyttjade dig. Han är ett kräk och förtjänar ett straff. Att du blundar och tänker på annat kommer inte att göra att han "får sitt tillslut". Ha lite stolthet för i helvete! Det är på grund av oanmälda våldtäkter som väldtäkterna fortsätter. Tänk på fler än dig själv.

Nu har jag sagt mitt. Om du läser det här får du gärna ge svar på tal.

Lavemang.

Idag rinner kraften ur mig i en rasande fart. Bloggen läggs åt sidan dom kommande timmarna.

Hildebrandt.

Jag sprang upp till lunchrummet för att ta min kl.14-frukt. Det gäller ju att äta ordentligt om man ska bli stor som fan.
Hur som låg aftonbladet på bordet, med baksidan uppåt, där jag fann dagens kolumnist, Johanne Hildebrandt som vädrat sina åsikter. Jag kände att jag skulle skriva vad jag tycker, om hennes åsikter, och det hon har åsikter om.

Här följer hennes kolumn:

"Skitsnack att knark hjälper kreativiteten

"Jag har använt det i syfte att skriva. Det är rent kemiskt och det har fungerat alldeles utmärkt för mig", sa den kändisförfattare som greps av polisen när han köpte kokain.
Bokförläggaren Carl-Michael Edenborg skriver ett flummigt debattinlägg på Newsmill att förbudet mot knark beror på samhällets rädsla för eufori och att andra droger, som alkohol, ju minsann är legala. Edenborg har intervjuat ett trettiotal författare, många av dem har använt droger för att öka sin kreativitet.
"Författare intresserar sig ofta för de där gränserna mellan psyken, kroppar, individer, grupper, samhällen och arter, de ägnar sig åt att undersöka dem, gestalta dem, ifrågasätta dem, upplösa dem."
Herregud vilket skitsnack!
Jag har skrivigt sex böcker som nästan sålt i en miljon exemplar utan att behöva knarka.

Och med tanke på att jag ägnat de senaste veckorna åt att under stor möda bekämpa en legal drog, nikotin, blir jag rent ut förbannad att behöva höra knarkpropaganda. En missbrukare är en missbrukare, oavsett om drogen är legal eller ej är bortförklaringarna desamma och det finns därför ingen anledning att romantisera bruk av några former av gift.
Och ja, jag vet faktiskt vad jag pratar om. Jag testade allt i tonåren men la av när jag skulle fylla sjutton år eftersom jag inte ville sluta som en patetisk looser. Jag såg ju själv hur jobbiga och spattiga kokainisterna var, för att inte tala om haschrökarna som påstod att deras drog var ofarlig samtidigt som de uppförde sig som psykfall.
Sant är att man inte blir beroende av en enda lina men kokain är beroendeframkallande, drogen tar över receptorerna i hjärnan, kidnappar dem och sedan börjar styr missbrukarens beteende. Det finns ingen kreativitet i detta eller värdighet.

En av mina förbilder är en av landets skickligaste musiker. Han missbrukade allt från sprit till knark under många år och först när han gick till botten med sina problem klarade han av att bli nykter. Som bonus blev han också bättre på sitt jobb.
Det är någon att respektera i stället för de stackare som klagar på att de blir gripna snortande på toaletter eller Kleerup som klagade över att han fick lämna urinprov på grammisgalan. De här människorna är inte häftiga eller trendiga för att de knarkar. De är tragiska människor som inte klarar av sin egen verklighet utan klamrar sig fast vid en kemisk illusion. Inte mycket rock 'n' roll i det."


Innan jag själv yttrar mig så tänker jag klargöra i att jag inte förespråkar droger, men jag har accepterat att dom cirkulerar i min närhet och i samhället. Det är bara mina egna åsikter, och behöver inte nädvändigtvis vara politiskt korrekt.

För det första låter Hildebrandt som en desperat mamma, i takt med att förbjuda allt med alla möjliga obskyra medel som finns tillgängliga, även om hon inte uttrycker något sådant.
Sen kan vi väl ta upp fenomenet knark.
Att vi "vanliga" människor tycker att ordet smakar beskt har väl snarare med våran uppfostran och lagstadga att göra. Knark är bajs!
Knark är inte bajs, men dom som har upplevt en drog som negativ ser den oftast som bajs. Men knark är enbart ett ord. Det finns civilisationer som ihärdigt använder sig av safter från växter och dylikt för att få uppleva hallucinationer på olika sätt. Visserligen är dessa civilisationer ofta grovt underutvecklade. Men frågan är om det har med drogkonsumtionen att göra eller att dom allt som oftast är avskiljda från resten av världen, och helt enkelt har fått lära sig leva livet på ett, för oss främmande sätt?

På sätt och vis förstår jag Hildebrandts syn på författare som "skyller" knarkandet på att dom vill bli kreativa. Men med tanke på vad Hildebrandt själv har skrivigt för böcker så låter det mest som avundsjuka. Dessa böcker är inga som behöver en verklighetsflykt för att skriva.
http://cdon.se/b%c3%b6cker/hildebrandt%2c_johanne/

Å andra sidan kan jag faktiskt tänka mig att droger i viss mån kan vara jävligt kreativa. Lyssna bara på rapparen Organism 12, som hela tiden glorifierar hasch och cannabis.
Utdrag ur låten Lite Ull Blir Det:
"Jag kommer nog aldrig få medalj på högsta pall
Jag befinner mej mitt i minsta skaran av de största namnen (se mej)
Växer stolt upp fast det fattas vatten till fröet
Blir sen en kaktus som lever på daggen från natten i öknen
Jag kan bara tala för dom som talar för mej
Glänser det mer än det lyser då för det vara för mej
Jag ser bara en massa förtappade själar här
Musik för symbiosen mellan författare och läsare
(Så häll på i mitt glas)
Häll tills det rinner över alla
Vet vad dom vill men inte hälften som finner sitt öde
Bara nått steg ifrån galaxen
Jag blir rastlös, jepp det är klart
Bilden du målar blir dassig med blaskiga färger
Den hetlevrade, han kommer straffas hårt
Därför vätter verandan min rakt mot en oljekatastrof
Jag vill inte lyssna om du nämner ännu en lögn
Verkar som det blir en lång natt följt av en ännu längre sömn"

Helt ärligt förstår jag inte vad Johanne vill. Att andra som knarkar ska sluta upp med det? Vad hon själv får ut av det vet jag inte. Men det tål att jämföras med en människa som hatar bögar. Riktigt hur mycket en bög i själva verket påverkar en annan, heterosexuell man, och hans livsstil och vardag är ju nästintill obefintlig.
Om Kleerup drar ladd när han skriver sin musik ska väl faktiskt Johanne Hildebrandt fullständigt skita i?

Sen finns det såklart andra aspekter. Sådana som att knarkimperiet och dess hantlangare står för en orättvis värld där människor utnyttjas, luras och mördas. Det är egentligen ett annat kapitel. Men knarkandet i sig hänger enligt mig helt på individens ansvar. Alla människor (nåja) vet att det är skadligt, och väljer, trots lagar, att bruka droger. Valfrihet kallas det. För hur mycket lagar vi än sätter upp har människor alltid en fri vilja.
Kleerup väljer själv hur mycket han vill riskera för en gubbe koks, och det är han som får ta konsekvenserna. Att han sen kan uttala sig om hur jobbigt det är att få lämna urinprov på galor beror enbart på grund av skittidningar som Afonbladet, som väljer att ge honom den uppmärksamheten.

Hela drogindustrin och konsumerandet bidrar med den nypa kaos vi behöver i världen. Allt är inte alltid rättvist, men det är kaos. Så medan Kleerup jobbar på sitt nästa "spår" tycker jag att Johanne Hildebrandt kan fortsätta sin kamp mot rökning, som gemene man är för svag för att ta själva. Det är väl statens jobb att skydda oss mot farligheter?

Värt.

"Mitt liv är en orsak värd att dö för."

Per Johan Hellqvist

Spänning.

24/1
05:25: Sätter på morgonkaffet.
06:19: Buss mot jobbet.
07:00: Stämplar in på jobbet.
08:15: Frukost på jobbet.
11:00: Lunch.
14:00: Fika på jobbet.
15:30: Utflyckt till Ikea.
20:23: Lämnar ikea.
21:45: Hemma.
22:00: Middag på lokala pubben.
23:00: Läggdags.

25/1
05:20: Upp och hoppa.
05:25: Stänger av kaffebryggaren.

Tidsbrist.

Tanken var ju att jag skulle på födelsedagsfest igår och uppfylla utbudet av dom efterfrågade svartvita, estetiska fyllebilderna. Men Ikea tar längre tid än man tror, och det tar lång tid att ta sig hem. Så ni får helt enkelt vänta till nästa helg. Förmodligen.

Lärka.

God morgon alla partyknarkare och helgalkoholister!

Sjusovare.

Kom igen nu era bakfulla jävlar. Upp och hoppa!
Jag behöver lite feedback! Att jobba lördagar kräver viss positiv energi från andra för att det ska lyckas.

Kåtslag.

Surfade förbi en bekants blogg och blev påmind om att tjejer alltid ska utse snygga killar i serier och filmer. Riktigt varför har jag aldrig förstått.
Ofta är det sådant snacket handlar om. Efter en film eller om en serie som någon följer, så handlar det sällan om intriger, svartsjukedraman, skådespelet, kameramanövrerandet eller story, utan allt som oftast om vem som är snygg, eller snyggast.
Är det bristen på att knulla runt i verkliga livet som framhäver det här fenomenet. För vi vet ju alla att tjejer är för fina för att pippa med människor dom inte känner.
Är det då man tar det till en annan dimension? I fantasin låter dom sig gangbangas av killarna i OC? Ha sex med olika huvudrollsinnehavare i olika serier och filmer? Är det sånt som får det att kittla till i kalaspuffen?
För i fantasins värld, där kan man vara hur slampig man vill.

Råd.

"Äntligenlöningshelgfan, gemigenölbuteljfan."

Akta er för att bjuda flickor på drinkar. Det finns mycket lurmusar där ute.


Sidbyte.

Ska man kanske börja klä sig i uppkavlade chinos, stövlar, skjortor med jättesmå rutor på knäppta upp till sista knappen?
Kanske köra på fluga? En bajsbrun cardigan och stora glasögon? Börja fota med systemkamera och låtsas som att jag är konst personifierad? Leka att garn på träd är snäll graffiti och försöka vara äkta i en miljö som är plastigare Natasha Peyres tuttar?
Jag har hört att det är inne.

Trolleri.

Förändringar sker så lätt. Tydligen beror besökarantalet till viss del på bloggens aktivitet.
Bara att sätta plattan i mattan och börja skriver mer om.. ja.. det jag nu skriver om.
Kul att ni visar uppskattning! Det värmer!
Nu ska jag spendera min lön.

Vips.

Nu ligger jag till och med under besökarantalet jag hade innan det fördubblades. Logiken lyser med sin frånvaro.

Sympati.

Så här på morgonkvisten till löning i ära skänker vi en tanke till allas våran Sanna Bråding.
Det är otroligt hemkt att behöva sitta i fängelse för ett brott, speciellt i sverige, och speciellt för narkotikabrott.
Att Sanna dessutom måste sitta på öppen anstalt spelar ingen roll. Bara känslan av att veta att en människa som verkligen försökt göra rätt för sig och arbetat sig uppåt i karriären på riktigt ska behöva genomgå något så hemskt som en månad i svenskt, öppet fängelse.
Vi hör dina desperata rop på hjälp, och vi lider med dig Sanna!

I övrigt inleds dagen med det sedvanliga svenssonknegandet i utbyte mot den sedvanliga svenssonlönen så jag kan betala alla jävla avbetalningar och räkningar den här månaden också.
Fan, en månad i fängelse kanske inte skulle sitta helt fel. En härlig verklighetsflykt?

Tjack!

Uppmärksamhet.

Det är ett jävla liv om kända-för-ingenting-stjärnorna Isabella Löwengrip och Katrin Zytomierska.
Hela bloggsfären verkar ha en egen låtsasvärld som dom lever och frodas i. Kan man inte bli uppmärksammad för annat än modebloggande och skitsnack så kan man i alla fall bli känd för just det i en annan värld än den verkliga.
Helt plötsligt hamnar "bloggdrottningarna" i centrum. Det är ju alltid lätt att tänka och tycka om andra. Frågan är vilka som bryr sig?
Jo, just det! Jag glömde bort att det faktiskt finns en målgrupp för just dom här två skribenterna; Osäkra tonåringar.
Så, samma personer samlar plus respektive minuspoäng hos sina gelikar i bloggvärlden, i en meningslös debatt om ingenting. Enbart för att se vem som är starkast i... ja... vad var det nu?
Ah! Jag glömde bort för en stund att det alltid finns räkmackor och silverfat för talanglösa, okunniga människor, som dom kan använda sig av för att bli kända för... ingenting. Men det är bra tjejer! Fortsätt att snacka skit om varandra, så kanske ni bjuds på fler drinkar på krogen, fler 16-åringar kanske kommer fram till er och uttrycker sitt stöd, eller icke-stöd, och ni kan leva i några andetag till, och fortsätta att vara kända för ingenting.

Dagens artikel i aftonhoran kan läsas här:
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article4233194.ab

Frågetecken.

Jag fattar verkligen ingenting.
Eftersom jag är mitt uppe i flytten har bloggandet lagts lite vid sidan om. Delvis för att tillgången till internet är begränsad, men också eftersom jag lägger den största delen av min energi på att göra iordning hemma.
Ni har säkerligen märkt att nya inlägg inte publiceras så tätt som dom gjorde för en vecka sedan.
Ändå har besökarantalet fördubblats.
Hur kommer detta sig? Är det förhoppningarna att jag ska uppdatera som gör att folk besöker mig mer frekvent? Jag har alltid velat vara en teaser. Men det är ju unika antalet besökare som ökar. Gör någon hemlig reklam för mig? I så fall tackar jag och bockar. Men jag står fortfarande och gapar som ett krokigt frågetecken.

Golddigger.

Enligt en artikel i metro ska det, enligt vetenskapliga studier från Kina, vara lättare för kvinnor att få orgasm om dom har rika män.
Fan, man kanske ska ta och bli rik då? Höja nulägets snitt som ligger runt 3 per gång till kanske 5? 6?
Det är ju i alla fall tur att Metro publicerar artikeln, så att tjejerna vet vad dom ska värdesätta hos en kille.
För vilken kille vill inte ha en kvinna som snor ens pengar? Men å andra sidan kommer tjejerna vilja ha sex jämt och ständigt, för rika killar ger ju tjejerna fler orgasmer.
Så, sex för pengar? Vad var det nu det hette igen...?

Snabbuppdatering.

Internet har inte infunnit sig på nya adressen än, därav den bristande uppdateringen.
Enda tillfället jag har att uppdatera är på jobbet, men där ska man ju jobba.
Tack som fan till alla läsare som tålmodigt hänger kvar! Jag ska göra en ansträngning snart, så ni får något vettigare att läsa om.

Sen undrar jag vart ifrån Nils har fått höra att jag ska flytta till Haninge? Sådant är nämligen inte fallet.


Idag.

Dagens sysselsättning består av att flytta.
Få in alla möbler och kartonger i lastbilen. Köra dom till lägenheten, hämta resten av prylarna runt om i stockholm och få allt det till lägenheten också. Inom 4 timmar.
Vi får helt enkelt se om det hinns med en uppdatering till idag.

Klappat.

"Nu är Ni godkända till ovanstående lägenhet och vi kan boka tid för kontraktsteckning som sker på nedanstående adress i haninge.
Mina arbetstider
Mån 8-19
Tis 8-17
Ons 8-17
Tors 8-17
Fre 8-13
Återkom angående vilken dag samt tid som passar er. Medtag legitimation samt kopia på uppsägning av era nuvarande kontrakt."


Vet ni hur det känns när hjärtat hoppar över ett slag på grund av lycka?

Adele.

Adele - Hometown Glory


Hemort.

I've been walking in the same way as I did
Missing out the cracks in the pavement
And tutting my heel and strutting my feet
"Is there anything I can do for you dear? Is there anyone I can call?"
"No and thank you, please Madam. I ain't lost, just wandering"


Round my hometown
Memories are fresh
Round my hometown
Ooh the people I've met
Are the wonders of my world


I like it in the city when the air is so thick and opaque
I love to see everybody in short skirts, shorts and shades
I like it in the city when two worlds collide
You get the people and the government
Everybody taking different sides

Shows that we ain't gonna stand shit
Shows that we are united

Shows that we ain't gonna take it
Shows that we ain't gonna stand shit
Shows that we are united

Round my hometown
Memories are fresh
Round my hometown
Ooh the people I've met


Lokalpatriot.

Ibland har jag tråkigt. Då gäller det att hitta det kreativa inom sig, för att fördriva tid så att säga.




Drygt.

Idag kommer min TV.
Eftersom det är en 52-tummare ringde dom från budfirman som kör ut den och förklarade att dom på grund utav tevens storlek inte bär in den i lägenheten åt mig. Drygt om du ni frågar mig.
Jag får väl hota chaffisen med stryk eller något. Muta honom med kaffe? Alla lastbilschaffisar gillar kaffe.

Slitage.

Så trött som jag är idag har jag inte varit sedan Dackefejden.
Men idag är ändå en lugn dag på jobbet. En dag då jag får pula med det jag vanligtvis inte har tid med. Städa, snygga till, råga upp varor. Finslipa helt enkelt.
Hade jag dock fått välja (vilket jag i och för sig har fått göra)... Fel ordval. Viljan att ligga kvar hos Elin i den 90-säng vi under natten låg och trängdes i trängde sig starkt inpå när klockan ringde 06:25 i morse.
Jag har klämt i mig dagens första "kaffe". Situationstecknen i och med att kaffet på jobbet knappast kan kallas för kaffe.
Jag känner mig inte piggare, men mer lik en människa än vad jag gjorde för en trekvart sedan.
Jag ska slå mig själv lite i ansiktet nu så jag piggnar till, det gäller ju att vara alert på jobbet.

I övrigt tar jag upp kickboxningen igen. Min inpåsmygande ölmage gör mig förbannad. Jag har fotfarande ungdomen kvar, och för varje dag som går börjar jag likna farsan mer och mer. Tvi!


Otrevligt.

Nu är snart det 15 och en halvtimmes långa arbetspasset slut för min del. Dock är det upp imorn igen kl. 06:00 och tillbaka till jobbet.
Ni vet väl hur dom säger?
Cash is king!

Felko.

Här har du något att bita i, bara för att ge svar på tal.

Silent Witness - Twin Town


Materialist.

Javisst!
Leveranstid: Vardagar mellan 17-21.


- 52 tums LCD-TV
- Full HD-upplösning
- Digital kombituner (DVB-T/DVB-C)
- HDTV-mottagare MPEG4
- 3 HDMI- och USB-ingång
- Philips 100% Pixelgaranti

Med hemmabiosystemet MCD988 får du den bästa filmunderhållningen med 1080i HDMI och Philips Moving Surround Sound. Dolby Virtual Speakers glider ut för ljudöverföring så att du kan njuta av den ultimata bioupplevelsen direkt i vardagsrummet.


Ska man flytta så ska man. Lika bra att vara på den säkra sidan från början.

Publiceringsproblem.

blogg.se informerar dom om att det är lite belastningar på systemet och att vissa inlägg kommer få stå i kö. Vi ska inte oroa oss, för inget går förlorat.
Jag svär åt detta. Jag som hoppades på att alla menlösa inlägg om dagens inköp, måltider, fikanden med väninnor, sminktips och annat meningslöst dravel bara skulle försvinna över natten.
Blogg.se står inte på min sida.

Gatukonst.

Ute på prommenader för att utföra mina sysslor jag så gärna utför så uppmärksammade jag den här. Flummig idé. Eloge till uppfinnaren!



Lunch.

Hemma på lunchen. Saker och ting börjar stila till sig på jobbet. Jag har lärt mig att hantera stressen som ansvarig och lyssnar på dom forna rävarna. Jag är nöjd.

Sömnlös.

Jag behöver sömn. Men jag får ingen.
Sover jag med Elin spenderas tiden till att umgås med henne. Därav somnar jag sent.
Sover jag ensam kan jag inte somna, av den simpla anledning att Elin inte finns i min famn.
Så nu ligger jag sömnlös och stirrar upp i det svarta taket, med endast en kudde i min famn som får som uppgift att fylla upp tomheten som existerar i min barm.
Det gör mig smått deprimerad.
Så jag sätter mig en stund vid datorn.
Era kommentarer på mina inlägg gör mig en smula gladare.
Jag ger sömnen ett nytt försök.

Revir.


Metro.

Jag läser sällan tidningar. Det mesta för mig som skrivs är hyckleri. "Nyheter" är aldrig nyheter. Någon har dött, vädret blir si. Oftast är det samma skit. Händer det något stort, någon typ av finanskris eller liknande får man reda på det ändå.
Hur som helst läste jag Metro i morse. Det var lite insändare och krönika om hur man inte blir lycklig av pengar.
Och det är ju ett välkänt fenomen att säga så om man är fattig.
Det är nog ytterst få som avstår pengar.
Jag måste väl säga att jag har goda vänner och ett ganska roligt jobb, men härliga arbetskamrater och en bra boendesituation. Det ger mig mycket kärlek såklart. Men vart vore jag utan pengar? Jag blir inte mindre lycklig när lönen kommer för att jag bryr mig mer om mina vänner. Jag behöver pengar, och jag vill ha dom.
Vi lever i ett kapitalistiskt samhälle, och jag anpassar mig därefter. Precis som alla andra.
Av någon anledning verkar fattigare människor tro att folk med pengar inte har vänner och bekanta som älskar dom för vad dom är. Den materiella avundsjukan infinner sig på samma sätt hos alla klasser i samhället. Det gäller bara att veta vart den börjar, och när det är dags för den att ta slut.

Rötter.

Hi Tek F. Jadakiss, Raekwon, Talib Kweli & Papoose - Where it all started


Gud.

Eftersom farsan har blivigt nätpokertorsk fanns det inte mycket annat att göra än att packa lite inför flytten eller att bänka sig framför tv:n. Det blev till att göra lite av båda.
Jag fastnade dock framför tv:n en längre stund när jag slog på programmet "Profetens Döttrar".
Jag intresserar mig extremt för andra kulturer, debatter och hur saker och ting vinklas och ses av andra personer.
Huvudämnnet, eller, i alla fall det som det las mest tid och energi på var slöjan. Det var av någon anledning viktigare än "hedersvåld" eller andra fenomen kopplade till den muslimska kulturen eller tron.
Hur som helst talades det mycket om mycket.
Självfallet var alla medverkande kvinnor, vilket förbryllade mig lite. Om man vill lösa problem där kvinnor förtrycks kan det vara bra att ha män på sin sida. Det har dessa säkerligen, men att visa det utåt kan ju definitivt vara en stark faktor i att visa andra att man menar allvar i sin kamp. Det är ju faktiskt inte många män som vågar stå för att dom står på tjejernas sida.
Debatten tog sina törnar och ibland bearbetades ämnen så extremt att det bara blev löjligt.
Slöjan var här ett praktexempel.
Det finns, enligt medverkande i programmet, två läger i "slöjfrågan". Dom som vill tvinga av tjejer slöjan, och dom som vill tvinga på tjejer slöjan. Enligt de medverkande måste man få välja själv, och det är vad det ska handla om.
Det låter såklart vettigast. Man som kvinna, oavsett läggning eller religion ska få välja själv hur hon ska leva sitt liv, hur hon ska se ut och hur hon ska bete sig. Detta innebär dock inte att allt dom en person väljer är rätt, känns rätt hos andra eller uppskattas av alla. Något som flera verkar vara för trångsynta för att se.
Snacket övergick till slut att slöjan inte handlade om religion eller kvinnoförtryck. Vissa ska använda den som sådant, men generellt är det bara ett klädesplagg som kvinnan väljer själv om hon ska bära.
Så, jag måste verkligen helt fått det om bakfoten.
Slöjan har inga religösa rötter? Det är bara en huvudbonad påhittad av muslimer? Eller är det bara ett sätt för muslimska tjejer att mildra det faktum att man faktiskt inte visar vem man är?

Även där går mina åsikter isär. Självklart ska man få välja själv hur man ska klä sig. Vill man inte visa håret så ska man inte behöva göra det. Men faktumet att det skapats av en tro och en ideologi går inte att dölja.

"Och säg till de troende kvinnorna att de bör sänka blicken och lägga band på sin sinnlighet och inte visa mer av sina behag än vad som [anständigtvis] kan vara synligt; låt dem därför fästa slöjan så att den täcker barmen. Och de skall inte låta sina behag skymta inför andra än sin make, sin fader, sin svärfader, sina söner etc."

Det är vad som står i koranen. Varför inte män ska skyla sig är för mig en gåta. Är det för att kvinnor har en mindre sexuell drift och har lättare att lägga band på sig när dom blir kåta än män?

Ok, jag kanske inte förstår mig på det djupa i en gudatro. Det har liksom aldrig fallit mig i smaken. Personligen skiter jag fullständigt i om en människa tror på gud eller bär slöja. Men jag blir alldeles virrig av att folk lägger så stort ansvar hos "gud", och stor tro på "honom".
Har folk ingen tro i sig själva? Är människor svaga? Duger inte livet som det är? Måste allt ha en förklaring?
Det är väl kanske så att det som inte går att förklara är något gudomligt?

Nåja, nu kom jag ifrån ämnet lite. Men inlägget får bli till vad det blir när jag skriver och saker poppar upp i skallen.

Det skulle ju faktiskt kunna vara så att slöjan har, eller åtmistone börjar förlora sin religösa betydelse. Och då är det ju ganska vettigt att informera om det. För det är hela tiden viktigt vad andra tycker om dig, din tro och vad du sysslar med i anknytning till den.

Ska tjejer ta tag i pekpinnen kan man inte hålla på att spela efter mannens regler. Det gäller att dra på baraclavan och visa vart fan man står. Daltandet leder ingenstans. Diplomati håller inte. Men det verkar ingen ha förstått.

Jag tappar lusten. Mina åsikter tar aldrig slut, och jag kan inte få ner allt på "papper". Det blir osamanhängande och långtråkigt att skriva om. Det är roligare att disskutera i verkliga livet.
Hur som helst tänker jag inte göra något för att förändra muslimers tillvaro. Jag ser alla som människor. Tyvärr delar jag inte den tron med så många andra. Livet är inte enklare än att vi bor på samma planet. Vi äter, knullar, sover och slåss för att överleva. Oavsett religion, kön, "ras" etc.
Resten är hyckleri, för att fördiva tid.


"I make my own luck."
Harvey Dent

Musik.


Army Of The Pharaohs-Tear it Down



Stolthet.

"I rather die on my feet than to live on my knees."

Pharahoe Monch

Otacksamhet.

Vad fan är det här? När man skriver inlägg sjunker antalet unika visningar. Struntar jag i det så går unika visningar i taket. Jag får det inte att gå ihop! Varför besöker ni bloggen när jag inte skriver?

Mans värld.

Att tjejer inte räcker till för oss killar är ju redan väl kännt. Men oroa er inte tjejer, det finns hur mycket tips som helst hur ni ska göra för att göra resten av världen nöjda. Eller ja, oss killar i alla fall, dom andra tjejerna blir bara avundsjuka, även om du själv aldrig kommer att bli nöjd. För i nästa nummer av tidningen för välmående, och i alla andra liknande tidningar inom samma genre kommer det finnas nya, hetare tips på hur du blir lite "bättre", men aldrig bra.
Så vi fortsätter att pumpa unga tjejer, och andra tjejer också för den delen med det manliga idealet. Och så länge vi får hjälp av andra tjejer ska vi väl inte klaga.
Kopplet på, det är vi som bestämmer!









Vett.

"Det är inte jag som inte tål alkohol! Det är alkohol som inte tål mig."

Anton Carlgren

Befrielse.

Slipknot - Liberate


Ironi.

Jag fick erfara igår att alla som läser här inte förstår sarkasmen, ironin och den svarta komiken i det jag skriver. Ska man behöva göra smileys för att folk ska se den ibland uppenbara, ibland dolda glimten i ögat?
Jag kanske inte ens ska försöka mig på att förklara mig efter diverse inlägg utan helt enkelt ta människors reaktioner som dom kommer.
Som sagt, det är ju ganska kul att provocera, och oftast tar folk illa upp av saker som egentligen är en fis i rymden.
Det är alltid härligt att bräcka trygghetsbubblor.

Tidsbrist.

Statistiken över besökare och nya inlägg hänger inte riktigt ihop. När pilen pekar uppåt lägger jag mig på latsidan. Kanske dags att ta tag i det och göra läsarna nöjda? Mätta hungern. Tillfredsställa pöbeln.
Utbud och efterfrågan helt enkelt.
Tyvärr har väl inte utbudet varit det största den här helgen.
Jag lovar att uppdatera när jag kommer hem från jobbet!


Fråga.

Varför uppskattas vi inte för dom vi är?

Konstnär.

Det ses tydligen som en konst att ta en massa bilder man har knäppt själv, fixa med dom i photoshop och lägga sepia/svartvitt filter på dom. Unikt, speciellt, annorlunda, vackert.. kalla det vad du vill. Men det är något som går hem i bloggvärlden har jag märkt.
Jag tänkte därför försöka mig på samma sak, i hopp om att bli klassad som en artistisk människa, av tjejer och killar i åldern 16-22. Det är bekräftelse för mig.




Missade jag något av det glamorösa jag försökte förmedla? För allt blir ju lite vackrare och glamorösare när man fifflar med bilder. Hoppas ni är nöjda! Vem vet, mina färdigheter i Photoshop kanske gör att jag hamnar på startsidan hos Blogg.se?

Ork.

Jag sov inte alls i natt. Eller, närpå inte alls i alla fall. Men trots det har jag ovanligt mycket ork idag. Jag vet inte om det har att göra att det är mycket på jobbet nu. Ni vet, så mycket att man inte riktigt hinner känna efter. Det är rätt skönt.
Ett tempo som inte alltför ofta infinner sig i arbetstillvaron, gör för ovanlighetens skull det idag. Det är kul att jobba! Det går undan, och man ser resultat. Jag hoppas bara att resten av mina kollegor tycker att jag sköter det snyggt, och inte bara jag.
Sista kaffeslatten nu, sen är det tillbaka in i fighten som gäller.
Så, där fick jag skriva av mig lite.
Må väl!

Bamse.

Man ska inte slåss, sa "Bamse" till mig, klart och tydligt.
Bamse är så klart ett figurerat namn, men ett väldigt dumt namnval när man ska vara moralisk.
För senast jag kollade tog Bamse "steroider". Och med tanke på vad killar som går på steroider brukar få för temprament är det helt uppenbart att Bamse tar något för att bli snäll också. En riktig drugjunkie helt enkelt.
Hans polare Skalman är ju rätt glad i droger han också. Det har dom ju faktiskt skrivigt i tidningen!


Återuppståelse.

Börjar få tillbaka min mersmak för metal. Älskar ilskan i det. Den får adrenalinet att pumpa i mina ådror. Jag vill slå någon på käften.

Ill Niño - My ressurection



Kategorisering.

Har inget att göra, så jag kategoriserade mina inlägg lite snabbt. Vet inte om det fyller någon funktion. Men nu är det gjort i alla fall.

Den.

Jag vill inte vara den som är den, men nu är jag det.
Vore nice med lite feedback på det man skriver. I alla fall när man har besökare, men ingen som lämnar något spår efter sig.
Taskmörtar!

Reklam.

♥ HelloNicki om <3:
 Var gärna med och tävla om den super söta klänningen från Forever 21 i min blogg !

Vadeeee... vad svarar man på det?
"NEJ!"?

<3

Folk tycker att det är skandal när unga tjejer bestämmer träffa med killar på Playahead och det slutar med våldtäckt. Dags att örfila upp tjejerna, ge dom en omgång i överdriven feminism och lära dom att det finns mer att hämta i livet än bekräftelse hos män!



Cellen.

Ni vet nu förmodligen vad jag tycker generellt om bloggvärlden. Men vissa bloggar sticker ut. Dessa förtjänar såklart sin uppmärksamhet och en plats i arkiven.

The Cell


Storebror.

I en välkänd, svensk skitblaska läste jag nyss en artikel om hur en blond (otippat) tjej i Englands Big Brother vill operera brösten.
Det är ju så att när man väl har fått blodad tand för "kändislivet" vill man gärna ta det till nästa nivå. Eller, i alla fall till en annan nivå. Medvetenheten om att igenkänningseffekten aldrig håller i sig speciellt länge för dom som har medverkat i dokusåpor gör att man vill krydda tillvaron med något som uppmärksammar, om än enbart en kort tid framöver, omgivningen. "15 minutes of fame" räcker inte.
Talanglöst kastar man sig in i en kändisvärld där man nog snarare ses och behandlas som en knulldocka och trofé för dom som verkligen är kända för något stort. Om ens det?
När jag tänker på det har väl BB-kändisar och liknande bara slutat i händerna på dörrvakter, andra BB-deltagare eller nobodys, killar som är "ikoner i det svenska utelivet".
Att dessa killar skulle ha något som ingen annan kille har är föga troligt. Ja, utom status som pengabrännare, manlig hora och... ja, det var nog det. Dom dansar nog lika sexigt som resten av oss när dom är fulla.
Men uppmärksamheten är önskvärd hos BB-tjejerna. Även om dom hamnar i skuggan av sin kille så får dom ögon på sig och pengar, i den mån dom orkar suga kuk.

Så, min fråga som följer är: Ska jag vara orolig över att Elin uttryckt att hon följde Big Brother från början till slut, och att hon, om hon hade fått chansen för ett år sen, hade varit med i reality-serien.

Eller:

Ska jag vara glad över att hon helt har släppt dom tankarna, även om det ibland kommer på tal att det faktiskt var en bra serie?

Plastdocka.

Ibland verkar jag på ett sätt som kanske egentligen inte är den sanna jag. Men jag har delar av allt. Ta det som det är, jag vill kunna figurera i alla samhällsskikt, alla etniska grupper och alla åldrar, där jag kan sprida min låtsaspropaganda och tjata om hur alla är lika värda och att man ska ta allt för vad det är. Ni ratar mig, men jag trivs.
Jag är nageln i ögat.
Rospiggen i tassen.
Familjens svarta får.



Och fingret är inte till fotografen, det är för att vi vill verka coola och tuffa. Man vill ju inte hamna i luven på någon som gör fuck-you-poseringar på foto. Av samma andledning som man inte vill bråka med tjejer (eller killar heller för den delen) som gör vatos-locos-tecknet på mingelbilder. Då vet man att det är riktiga gansters man har att göra med.

Livsglädje.

Äckligt välmående får mig att lägga tiden på annat än bloggen. Jag svävar liksom på moln nu, och har svårt att släppa greppet om min drömvärld där allt är bra. Så om jag inte ringer eller skickar sms får ni gärna göra det, för jag har inte glömt er. Jag är bara handlingsförlamad just nu.

24 dagar kvar, sen finner ni mig på annan ort!

Hjärtattack.

Hon: Förlåt för att jag väckte dig inatt hjärtat! Inte meningen!
Jag: Jag ville ju sova med dig! Dum som ringer så sent!
Hon: Förlåt! Kände mig jättedum! Jag får kompensera dig ikväll...
Jag: Jaså? Vad ska du göra?
Hon: Det du befaller mig att göra...

På randen till utmattning? Hur länge orkar jag hänga med i svängarna hos en veril tonåring? Vänta några år bara, sen kallar hon mig för gubbe.


Villospår.

Inte ofta jag sätter mig ned och målar. På duk alltså. Nu gjorde jag det. Tog första steget. Det går jättelångsamt. Jag har ingen energi. Kanske ska jag återgå till det jag gör bäst?


Fråga.

Vad händer när en ostoppbar kraft möter ett oflyttbart föremål?

Topp.

Som alla andra viktiga bloggare så slänger jag upp en för er mycket betydelsefull lista över diverse ting som har hänt under året. Det jag anser viktigt anser ni också vara av värde. Eller hur?

Årets händelse: Söderbröder fyller 10 år, som firas av med, utöver dom ständigt festliga aktiviteterna året runt, en brakfest på Södermalm som låter sig innehålla buffémiddag, slagsmål, fylla, exeptionellt skivspinnande, trevliga vakter, trevlig barpersonal. Därimot tror jag inte någon på festen fick ligga. Stort plus!

Årets miss:
Marios flytt till Norge. Sämre känsla kan man knappast ha. Ett sämre jobb, inga vänner, ingen fotboll. Ja du Mario, vad sägs om att du kommer hem igen?

Årets insats: Tarzan beslutar sig under överdrivna trakasserier från polismakten att slå en konstapel på käften. Polismannen har dock hjälm på sig och skadan uteblir. Till råga på allt kommer Tarzan för stunden undan, men grips senare. Pöbeln applåderar och ser en glimta ljus i att det faktiskt finns dom som står upp fysiskt när ordningsmakten använder övervåld. (Namnet är figurerat pga pågående förundersökning)

Årets beslut: Att Elin bestämde sig för att ge mig en andra chans. Att hon ens säger att det var hon som fick en andra chans får mig att gråta. Det var jag som var naiv och inte såg den kärlek som fanns hos henne. Hon hjälpte mig att komma till insikt.

Årets fest: Födelsedagsfesten i hammarbyhamnen som slutade med polisrazzia och massgripanden.

Årets lycka: Människor grinar om att det är bostadsbrist i stockholm. Inte för mig inte. Flyttar till eget den 1/2.

Årets sorg: Det finns en anledning till att det har utformats lagar. Undviker man att följa dom får man ta sitt straff. Det svider.

Yes man!

Det är inte livet som väljer hur du ska leva det, det gör du själv.

Lågkonjuktur.

Det är låg nivå på bloggandet nu. Jag vet inte vad som har fallit i mig. Men motivationen ligger inte på topp. Jag vill liksom veta vad jag skriver för. Vem? Jag tror bara jag behöver en stund där jag kan sätta mig ner och begrunda allt jag går igenom. Så jag hamnar på banan igen. Bloggbanan alltså.

CNN - Invinsible


Talang.

Inga ord sätter värde på rösten hos Corey Taylor.


Trend.

Det är trendigt med nyårslöften har jag förstått.
Jag hatar nyårslöften. Och jag hatar trend.
Riktigt innebörden av det ordet har jag dock inte förstått. Men det har såklart en betydelse för mig.
Att vara trendig är att vara "medveten". Medveten om tex vilka kläder man ska ha på sig. Typ, vad som är årets svart. Kanske ha koll på vilka utestället man bör besöka. För att ta sig in på dom ska man såklart ha koll på vad som är årets svart. Allt går hand-i-hand.
Tillhör man inte dom trendiga är så tillhör man packet. Pöbeln. I alla fall sett från trendfolkets ögon. Det gäller att skillja dem fina från dom fula. Rika från fattiga. Svenskar från icke-svenskar. För vem vill inte känna sig bättre än någon annan? Oavsett om det är i ett parti schack, en fotbollsmatch, ett slagsmål, i rikedom eller skönhet, så vill alla människor ha något dom kan säga till andra att "jag är bättre än du."
Jag vill självklart också kunna säga det till folk. Jag gör det nog också i vissa fall. Ödmjukt. Och jag kände mig glad, men samtidigt smutsig när Tim yttrade orden "du kommer att bli en trendsättare" till mig.
Jag tillhör den trendiga pöbeln. Det smutsigt trendiga. Jag håller mig i ingenmansland.

Och mitt nyårslöfte blir att inte avge något nyårslöfte.

Ord.

Ibland sätter andra människor ord på det jag tänker. Det är skönt. Bekvämligt. Att andra tänker som jag. Ibland undrar jag om jag är den enda. Jag har tydligen fel.


Agnar och vete.

Det är skillnad på stil och stil.



Sen finns det bara desperata, om än tappra försök till att verka snäppet bättre än dom andra.
I vilket katergori jag placerar mig själv lämnar jag till er att avgöra.

Must.

Den sugs ur mig.
Musten alltså.
Kan inte släppa det opersonliga i bloggvärlden. Att det hela tiden handlar om att synas. Verka speciell och unik.
Den äckliga strävan efter uppmärksamhet som vi alla söker efter.
Fortsätter det såhär går min blogg snart i graven.
Jag har, förhoppningsvis, viktigare saker för mig.

Smuts.

Efter ihärdigt jobbande, mirakulös fylla på både jul och nyår och efter att äntligen ha spenderat alla pengar jag har på skit, så sitter jag hemma i min fåtölj, illaluktandes, oduschad sen nyårsafton, där den enda näring jag har fått i mig idag har varit 3 koppar kaffe, en portion mackaroner m. köttbullar och en shot jägermeister. Jag känner mig låg. Inte psykiskt, utan fysiskt. En lågt stående människa. Men bara för stunden. Jag vet att det inte är såhär jag är. Det är bara en annan sida av myntet. En påminnelse om att allt inte alltid är bäst. Men det psykologiska övertaget är enormt. Jag luktar skit för att jag lever på topp. Min frisyr är dålig nu för den var bra förut. Jag åt gott i en vecka, så nu åt jag dåligt. Det är så vi lever. Jag tycker inte synd om mig själv. Jag älskar mig själv. Äckligt mycket.

Det är nu det vänder. En dusch, en middag. Sen mår jag bra igen. Och ett ligg kanske?

?.

Vart tog alla vägen?

RSS 2.0