2 timmar kvar att beta av på jobbet. 30 grader ute. Det är lite segt just nu.

Bara för att det är sol behöver ni väl inte strunta i att läsa?
Med dagens teknologi kan man ju till och med wappa in på min blogg.

Det är ju för er jag skriver...

Lika överraskande att jag gnäller om det här, är det att tidningarna ältar Jacksons död.
Fjantigt att se människor gråta över en person dom inte känner i tidningar och på tv.
Michael var kung, för 10 år sedan. Han har varit död sen History.
Enbart det tragiska har levt vidare i hans kropp.
Det finns inget att sörja. Vi har redan sugit ut varenda positiv liten droppe vi har kunnat ur hans arma kropp.
Kom igen! Han blev ju till och med vit för våran skull.

Michael Jacksson är död. Länge leve Michael.





Kanske tog han inte ut någon semester?

Jag tog inte ut någon semester förra året. Betyder det att jag kommer dö?
Fan, jag blir helt fylld med ångest! Det verkar ju som att man kommer dö hur man än gör.
Hela tiden skrivs det om att allt leder till döden. Hur undviker jag det där?

Så, äntligen sista dagen innan helgen.
Det gynnar mig dock inte. Inte på annat sätt än att jag får OB när jag jobbar helg.
Men pengar är inte alltid det viktigaste. Dock bra att ha.

Citty sa till mig att man inte hade uppskattat ledigheten om man inte jobbade.
Jag höll med henne när hon sa det, men har i efterhand ångrat mig.
I grund och botten jobbar man för pengarna, även om man jobbar med något man tycker om.
Är jobbet man sysslar med sin hobby så har man självklart lyckats få det ultimata jobbet.
Men det handlar ändå bara om pengarna, tillslut.
Hade jag haft mycket pengar och inte behövt jobba, hade all min tid gått åt till min hobby.
Ledigheten hade ändå varit uppskattad.

Ett glas vin.
En öl.
Ett bad.
En sol.
Ett bad.
En pizza.
En öl.
En öl.
En ledig dag.

Ine ens Lena hjälper längre. Jag håller på att förlora förståndet. Men det verkar bli ändring på det snart.

Efter x-antal dagars ledighet, när det äntligen började kännas som semester, var det dags att gå tillbaka till jobbet.
Samma gamla blaskiga "cappuccino".
Samma nedladdade låt innan arbetspasset börjar.
Samma uppstartningsrutiner.
Samma trötta hälsningsfraser.
Men hey! En ny måndag i alla fall!

Dra upp basen, öppna fönstret till gården. Fram med alkholen och sätt igång musiken!

High Contrast - In for the kill

Idag ska man, enligt tradition, sticka en fallos i marken, dansa runt den, sjunga sånger om små grodor, och dricka sig full på örtkryddat brännvin.
Låter det inte kul?

Jag är på roligt humör idag.
Konstigt humör.
Skämtar om det mesta. Gör konstiga ljud och otippade utfall.
Så när jag kom upp ur tunnelbanan på väg till jobbet var jag bara tvungen att skrämma tjejen som stod precis vid spärrarna.
Hon, tjejen som hade 2 handväskor i ena armvecket och en påse a la Sturegallerian i det andra. Och samtidigt målade naglarna.
Hon hoppade till och måleriet blev helt fel. Kom upp på fingret, utanför nageln.
Jag fnissade till så det kom ut lite snor på överläppen. Det såg ju så jävla kul ut.
Samtidigt ville hon inte börja skrika på mig, för att göra bort sig, så hon nöjer sig med att brista ut något i stil med "det där var väl onödigt."
Jag säger inget, utan går vidare mot jobbet.
Men jag tänker; "Hon förtjänade det, bara för att hon är så jävla veckorevyn..."

Till alla er som lämnade en fin kommentar. Oavsett anledning är det posetivt med feedback.
Ni motiverade mig att hålla igång.

Min bror är sjuk i huvudet. Jag älskar honom.

Om jag var tjej skulle jag...

...hångla med så många tjejer som möjligt när jag är full. Det är roligt, och inte minst sagt ok för alla andra.
...lura killar på pengar, eller drinkar, genom att verka intresserad.
...aldrig känna mig tillräcklig.
...ständigt leta efter nya saker som skulle kunna göra mig till en bättre människa. Typ, smink, operationer, bantingstekniker osv.
...baktala dom som faktiskt egentligen är mina vänner, för att det finns en liten risk att dom faktiskt gör detsamma om mig.
...klä mig i rosa.
...ständigt påpeka vilka manliga skådespelare som är snygga.
...ha tjejmiddagar.
...titta på "The Hills", eftersom det handlar om tjejer som "lever livet och verkligen får känna på hur det är att vara framgångsrik".
...shoppa upp hela min lön på skor som jag aldrig kommer att använda.
...skriva listor om helt ointressant fakta om mig själv på min blogg.

En prommenad runt dom sydligare delerna av stockholm.
En plats där jag helst spenderar större delen av min lediga tid.
Det smutsiga blir till något charmigt, något jag kan identifiera mig med.
Inget är förskönat här, snarare tvärtom.
Dom som inte är lite smutsigare i naturen försöker vara det, göra sig till för att tillhöra någon typ av lägre medelklass.
Det ska kännas äkta. Man vill vara en del av det förortstuffa som infinner sig hos så många.
En motsats till dom finare delarna av stockholm, men fungerar på precis samma sätt.
Man klär på sig en dräkt. Tar på sig en roll. Försöker smälta in i det stadiga, robusta och otroligt egna gråa.

Jag ser killar och tjejer som desperat förklär sig till någon typ av monotom förortsmodepelare.
Det biter inte.
Jag ser rakt igenom dom. Det finns ingen kärlek till det gråa där bakom.
Det här är personer som försöker hitta till toppen inom botten. Sticka ut ur skiten, men ändå inte bli för fin.
I mina ögon kommer det aldrig att bli vackert. Snarare smutsigare än det som är smutsigt på riktigt.
Så många som vill ändra på något dom aldrig kommer ifrån.
Det ständiga sökandet efter uppmärksamhet.
Det ger mig kväljningar.

Jag har alltid avskytt den här simpla variationen av uppmärksamhetssökande, men jag kan fan inte hålla mig längre.

En stadig bas på läsare här, dagligen, men ytterst sällan som folk kommenterar mina inlägg, så:
Jag skulle vilja veta varför just du läser här! Av vilken anledning. Droppa gärna en kommentar om varför, så gör ni mig glad. Vill ni inte tillkännage er så kan ni alltid vara anonyma.

Man vet att man inte är 18 längre när...

...ens några år yngre vänner tycker att mina jämngamla tjejkompisar är "milfs".
...kassörskan på bolaget inte ens funderar på att fråga mig om legitimation.
...man enbart har blivit bjuden på en studentskiva i år, och det för att jag tog upp tidigare här på bloggen att jag inte hade blivit bjuden på någon.
...ens flickvän påpekar att "du fyller ju faktiskt 25 nästa år".
...tv-spel inte längre är roligt längre än 30 minuter.
...det det känns "ganska skönt" att diska och få tvätten ren.
...man tackar nej till sex med motiveringen "klockan är mycket, och jag ska ju upp och jobba imorgon".
...kassörskan på närbutiken frågar om leg när man köper folköl, för att sedan utbrista "oj, förlåt!" när man väl visar det.
...man spanar in sommarsöta 17-åringar i kort-kort, utan att dom spanar tillbaka.
...man inte längre kan dra in magen så att det ser sådär somalia-sjukt ut, utan bara så att det ser ut som att man har en någorlunda platt mage.
...vakten påpekar innan man går in på klubben att "det är rätt ung publik här vet du va?"
...farsans polare tycker att det är kul att festa med en.
...man har tv på avbetalning, lägenhet, hund, och flickvän. Medan brorsan är i Kanada med motiveringen att "man måste ju testa lite, det blir säkert kul".

På min arbetsplats får vi en gång i månaden en tidning som heter Fri Köpenskap.
Syftet med tidningen är att informera alla inom handels om vad som händer inom just handels, på dom flesta fronter.
Efter att ha suttit och gnuggat mig i ögonen i 10 minuter, gäspat och surplat i mig halva blask-kaffet läser jag en artikel om att ett företag i Sverige har släppt en serie med olika korvar utan E-nummer, alltså kemiska tillsatser.
"Kunderna älskar det", säger en av representanterna på företaget, som menar på att försäljningen går jättebra, redan vid lanseringen av korvarna.
Ingen människa vill ju ha kemiska tillsatser i sin mat, då kan man ju får cancer.

Vi 80-talister måste vara dom människorna som har fått i oss flest kemiska tillsatser någonsin. Och vad jag vet är det inget större fel på oss. Ja, förutom att vi är lata, klagar på dom äldre och vill ha pengar utan att jobba. Men att det skulle ha med dom kemiska tillsatserna i mat tvivlar jag på.
Skulle det visa sig fel, och det faktiskt är därför vi är lata, så skulle ju det nästan vara ännu bekvämare. Då har vi ju något att skylla på.

Hur som helst lägger tillverkaren fram argumentet att "kemiska tillsatser är ju endast en följd av att man vill ha billigare mat...".
Så, om jag vill ha dyr mat, vilket jag gärna skippar (jag tror liksom inte på det där med att priset på maten sätter smaken på maten, kolla Lidl-reklamen), så ska jag köpa livsmedel med naturliga tillsatser. Inte för att det egentligen är nyttigare för oss, eller får maten att smaka bättre, utan för att det känns mer naturligt så.
Att det faktiskt skulle vara mer hälsosamt att äta mat med naturliga tillsatser istället för kemiska låter ju faktiskt inte helt otroligt. Men är förändringen verkligen en effekt av studierna och rönen om att kemiska tillsatser är farliga?
Eller har det snarare att göra med att vi har blivigt inpumpade information från diverse medier om att "livet är farligt, hur du än gör så kommer du inte undan, men följ våra hälsotips, så känns det bättre för stunden"?
Jag tippar på det sista.

Men vad gör man inte för att tjäna lite pengar? För det är ju trotsallt det företaget med dom "naturliga" korvarna vill göra. Naturliga tillsatser, och så höjer vi priset. Tack!

Ni får kalla det vad ni vill, och ni får tycka precis vad ni vill om det, och om mig, men jag är en torsk för upplopp.
Råkar bara älska känslan av att folket, den stora pöbeln i slutändan är dom som har makten.
Skulle makthavarna gå för långt, missbruka sin makt, så skulle folket i slutändan kunna säga sitt. När papper och ord inte längre biter.
Självklart kan även den makten missbrukas, och det är ju inte sällan som bråkstakar skrider till upplopp när det egentligen inte finns saker att slåss för.
Trots det finner jag en viss tjusning i det. Möjligheten att kunna göra det eller vad man ska säga. En del av den demokrati.

Äntligen måndag!
Det skålar vi för så klart och längtar inte alls till semestern.

Syns ikväll då alla G's.

Igår åt jag grönsaker utan att skölja av dom innan. Jag drack 5 koppar kaffe under dagen, och jag glömde att tvätta händerna innan jag lagade mat när jag kom hem från jobbet.
Jag solade i helgen, mestadels utan solskyddsfaktor, och så drack jag ofantliga mängder alkohol. Fick även i mig någon cigg om jag inte missminner mig.
Hur ska mitt liv sluta egentligen?
Kanske dags att börja äta fibrer och fullkorn? Skippa kaffet och alkoholen? Börja löpträna?
Annars får man väl cancer när man blir äldre. Och det vore ju hemskt att dö när man är gammal. Speciellt av en sjukdom. Helst vill man ju ramla och bryta lårhalsen. Dö av att man aldrig orkar återhämta sig. Det låter mycket skönare.
Men om jag undviker allt dåligt. Allt som sliter på kroppen. Då kanske jag inte dör alls!

Fett smart!

Nu ska jag testa "Fredagsbilagans" nya bantningsmetod. Dom säger att man kan gå ner 5 kilo på 2 veckor. Helt sjukt. Blir man nöjd med sig själv sen? Allt jag vill är ju att komma i min jeans som jag köpte för 2 år sedan. Ni vet dom som man får as-schysst cameltoe i. Som man måste hålla in magen konstant för att komma i.
Man kanske ska testa det där med amfetamin? Snabbt viktras, och så blir man ju väck på köpet. As-smart! Cred till den som kom på det!

Hittade denna av en slump på nätet. Någon som kommer ihåg?

Jag sitter vid datorn. Det är fint väder ute. Men lusten att röra på mig är frånvarande.
Slösurfar. Hittar inget roligt alls.
Fönstret står vidöppet. Fukten gör att jag måste ha syre. Klarar inte av att vara instängd.
En humla hittar sin väg in i mitt vardagsrum. Den surrar högt.
Sätter sig tillslut på bordskanten. Jag beskådar den. Den enda insekten jag finner avslappnande.
Den kryper upp på ett glas som står kvar från helgen.
I glaset finns endast några droppar torkad sangria.
Humlan letar sig ned i glaset. Till det som återstår av drycken.
Som en fluga verkar den gilla sockret. Kanske det fruktiga? Kanske alkoholen?
Trött på en vardag där allt handlar om att samla in pollen?
Ett 7-16 jobb, som alla andra. En vardagsrutin. Något som verkar behöva ett avbrott då och då.
Efter en stund surrar humlan iväg mot fönstret. Men alkoholen har gjort sitt.
Humlan dundrar in i den stängda rutan, istället för den öppna.
Den vinglar fram och tillbaka innan den hittar utgången. Utvägen. Vägen du går för att inte alltid känna dig instängd.

Så var helgen slut. Inser att det inte alls har blivigt mycket uppdateringar. Men jag skyller på vädret, och det faktum att jag har vänner som vill spendera dagarna i solen med mig.
För att göra den annalkande måndagen lite värre blev man bjuden på grillning och några söndagsöl hos svärföräldrarna igår.
Lätt solbränd, smått sliten, men ack så välmående.
Det väntas numera jobb. Som vanligt på måndagar. Och som pricken över i:et jobbar vi en timme extra idag.
Tacka gudarna för kaffe.