Du.

"Framför mig står en blond, smärt liten flicka. Säkert runt 18 år. Hon är uppklädd, nästan sexig. Men hela kroppshållningen gör henne otroligt osäker.
I henne ser jag dig för 2 år sedan. När jag träffade dig för första gången.
Du var så oskyldigt fin, men något i dig gjorde att jag inte kunde stanna hos dig.
Men du utvecklades. Mognade. Blev vuxen.
En helt annan personlighet än den förutfattade meningen jag hade om dig växte fram.
Med detta kom kärleken. Det vackra. Intelligensen, karisman.
Jag älskar dig, Elin! Av hela mitt hjärta! Och jag kommer aldrig att lämna dig!
Du är mitt liv, mitt allt!
Jag vill verkligen att du ska förstå att min kärlek är oändlig. Olidlig.
Glöm aldrig det! Hur svårt vi än har det, så kommer jag alltid att älska dig. Värna om dig och sätta dig först. Alltid!"

Känslor.

Oväntat tog du tag i mitt hjärta och vred om det.
Det stack i mitt bröst. Nästan som om jag skulle få ett anfall.
Omedvetet fick du mig att förstå. På riktigt. Förstå vem jag är och vad jag en gång har gjort.
Det konstiga är att du redan har förlåtit mig. Till skillnad från vad jag har gjort.
Egentligen förtjänar du bättre. Men jag älskar dig så mycket.
Jag skulle aldrig släppa dig igen. Det är du som får mig att må bra.

Du vred om mitt hjärta.
Jag grät. Grät för vad jag har gjort, och vad jag en gång har varit.
Du bad om ursäkt.
Befängt om du frågar mig.
Men du har förlåtit.
Inte glömt, men förlåtit.
Så du kysste mina tårar och höll om mig.
Bad om ursäkt igen och sa att du är glad som har mig.
Du är en idiot. Helt oförstående.
Det får mig att bli en idiot. En större sådan. Men en lycklig sådan.

Idag vaknade jag på samma sätt jag alltid gör.
Jag ville inte lämna dig. Du ger mig värme.
Trött och hungrig åkte jag lyckligare än någonsin till jobbet.
Smärtan i bröstet sitter kvar.
Den påminner mig om att vara varsam. Att aldrig släppa dig. Att älska dig så som du förtjänar.
Älska dig som du älskar mig.
Och så som bara vi kan älska varandra.

Elin.

Talib Kweli - Talk to you


Bandit Queen

When the police come, shes ready for whatever
Never talk to the cops cus' she got her mind together
A down to earth mother earth living at the speed of life
She don't need a ring to be my wife
A truly independent woman, not a destiny's child
Not depending on money or fashion to have style
She got nuff style - rough style - diamond in the ruff
Not a dimepiece in the back, she a diamond in the front
... seat by my side ready to ride
with a smile on her face when she let me inside
What is this? I need a gangsta bitch, I need love
I need a ride or die bitch? None of the above
I need a terrorist chick taking care of this dick
Ain't nothing superficial like marriage and shit
A truly holy matrimony, she my homie
I forget about this evil world when she hold me...

I need a riot girl, not a violent girl
But one that knows how to defend herself when they try to quiet her
in this manmade era of gangrapes and terror
where most men can't face the mirror

She overcome cus she positive
She live in love and she love to live
She love to give and love to take
She don't compete cus she above the fake
She don't deal with no silly silicone
even when I'm not with her, I don't really feel alone
cus there's a metaphysical bond between us

Strong as my penis want the venus
I need the butts and no maybes
I a ladie tonight that should be having my babies
You know what I mean?
Wanna roll with my team, well you know what I need

I need a bandit queen, but man it seems
that the whole world is living in some candy dream

They want a plastic screen - not flesh and blood
They want some bad machine - not blessed love

They're stressed enough of ulcers and bloodclouts
Grey hairs and great fears of what nots
I feel alone in this cold world
But out of 5 billion people there should be a soulgirl
My soulmate not afraid to hold weight
Baby your soulfood I love it homemade
The way you stir it up I ain't coming home late
Your recipe is so tasty - give me the whole plate!

I have my bandit queen...

Knark.

Jo, det är sant. Jag tar droger. Eller... i alla fall en drog. Det är liksom svårt att förklara, men jag ska försöka.
Drogen jag tar upptäckte jag för drygt 6-7 månader sedan. Jag prövade redan då, men blev rädd av dess effekter och "fegade" ur att fortsätta konsumera den under en tid framöver.
Jag fick lite betänketid, och efter ett par månader insåg jag att drogen var det bästa jag varit med om. Ingenting slog ruset som det gav när jag använde den.
Så, försiktigt prövade jag igen. Den här gången kändes det mycket bättre. Egentligen var känslan likadan som första gången. Skillnaden den här gången var att jag kände mig säkrare och mindre orolig över vad dess konsekvenser kunde leda till.
Men allt gick bra. Mina vänner och nära har väl påpekat att jag verkar glad och lycklig för jämnan, och till det bekymmerslös.
För det är ungefär den effekten drogen ger. Ett lyckorus utan dess like.
När jag tar den kommer det först en svag slags rysning längs min rygg och nacke. Efter det träffas jag av absolut lycka. Mungiporna pekar i princip konstant uppåt. Drogen ger också en slags helium-effekt. Det händer lätt att jag börjar prata med larvig röst, nästan lite bäbis-aktigt och gulligt.
Drogen är defenitivt beroendeframkallande. Så fort jag slutar använda den märker jag att humöret sviktar. Jag blir lättare deprimerad, om än lätt. Utan drogen känner jag mig rastlös och.. den lämnar en slags tomhet efter sig. Därför använder jag den nästan hela tiden nu mera. Ofta på mornarna, ibland på lunchrasten och allt som oftast efter jobbet, på kvällen.
Bieffekterna har jag inte riktigt upplevt, men jag har hört att om man överkonsumerar, eller snarare kanske inte kan hantera den. Effekterna är knappast fysiska. Det kan snarare bli så att man dras in i drogens beroende att man tappar kontakt med vänner, man tappar intresse för tidigare fritidsaktiviteter och hamnar i en slags trans där man väljer att se det mesta svart på vitt. På gott och ont.
Hur som helst har jag inga planer på att sluta upp med drogen, eftersom jag känner att jag absolut kan hantera den. Mina vänner har som sagt inte upptäckt något annat än lycka. Jag har till och med frågat om jag verkar frånvarande, och fått ett "nej, det tycker jag inte." till svar.
Drogen är dock inte narkotikaklassad i Sverige. Och jag hoppas att det så förblir, för vad vore jag utan den? Den har fått mig på fötter, och att sväva på moln dagligen. När jag tar den känns det som att hjärtat bultar snabbare och jag vill ofta ha närkontakt i samband med den.

Drogen kallas Elin Freja Högberg.
Och det finns ingen rehab i världen som kan vänja mig av vid den.

My bandit queen.

Så fort det är mulet, regn eller mörkt ute, vilket det ofta är så här års, så tänker jag på dig. Du ger mig glädje och energi. Någonting som saknats senaste 2 åren. Kärlek genom ett förhållande är något som defenitivt varit frånvarande. Jag har hittat glädje och energi på annat sätt. Men sen kom du in i mitt liv. Något jag inte direkt räknade med. Men vad gör man när man fallar pladask för någon?
Jag vet att jag var en skit mot dig först. Även om det inte var min mening. Jag hade inre "demoner" som jag ville ta kål på innan jag gick in i något nytt.
Jag är så glad att du väntade på mig. Även om det inte var något vi hade pratat om, så fans du kvar när jag var klar. Otippat kanske, men det klokaste beslutet du tog. Om det nu togs något beslut? För du vet. Jag slutade aldrig att tänka på dig. Hela tiden poppade du upp i min skalle. Vad gör man åt sånt? Man kan inte förneka känslor.
Jag vet hur snacket går. Jag vet ju hur jag pratar om tjejer med mina polare som inte duger. Så jag antar, och vet att dina kompisar sagt detsamma om mig. Skrattar bäst som skrattar sist. Jag fick den jag ville ha, och du med för den delen. Du är min ädelsten, och nu kommer jag aldrig att släppa dig igen.

Du är det jag har saknat för att mitt liv ska kännas komplett. Jag mår så bra nu. Jag har mina vänner, min familj, mitt jobb, och nu har jag dig. Vad mer kan man önska sig? Kungen har funnit sin Drottning.



Elin Freja Högberg, jag älskar dig!

Hjärtesorg.

Nej, nu överdriver jag. Men jag hade glömt att kärlek gör ont ibland också. Levde i någon bomulsvärld. Allt var bra. Allt är bra! Men jag blev plötsligt påmind att inget alltid är bra. Att inget bara är bra. Ibland är det dåligt också. Men det är det för att vi tydligare ska minnas det som var bäst.

Elin, jag älskar dig, av hela mitt hjärta!
Kom ihåg det senare i livet, oavsett vart vi går här ifrån.

Ett sms.

"Första gången jag såg dig tyckte jag att du var det snyggaste jag sett. Så när jag äntligen fick träffa dig hade du inte bara utseendet, utan också en underbar personlighet.
Att du sedan blev min är någonting jag bara trodde jag kunde drömma om. Du har alltid varit speciell och kommer alltid att vara.
Du är min drömprins.
Min kärlek.
Älskar dig!"

En känslotvist.

Fram till nu har jag vacklat fram i ovisshet. Med en överdriven självsäkerhet har viljan att få alla jag lär känna att må bra vänt till något negativt. Egoismen tog över och jag utnyttjade möjligheterna, som i slutändan sårade personer jag egentligen brydde mig om.
Jag levde i en bubbla utan att förstå vad jag egentligen höll på med.
Idag satte jag punkt för det. Egentligen inte idag. Men det var idag jag verkligen insåg hur det egentligen bör vara.
Jag vill be om ursäkt till dom jag sårat och samtidigt säga det högt, stolt och tydligt:
Jag är kär!



Aldrig tidigare har fräknar varit så vackra...

RSS 2.0