Fram till nu har jag vacklat fram i ovisshet. Med en överdriven självsäkerhet har viljan att få alla jag lär känna att må bra vänt till något negativt. Egoismen tog över och jag utnyttjade möjligheterna, som i slutändan sårade personer jag egentligen brydde mig om.
Jag levde i en bubbla utan att förstå vad jag egentligen höll på med.
Idag satte jag punkt för det. Egentligen inte idag. Men det var idag jag verkligen insåg hur det egentligen bör vara.
Jag vill be om ursäkt till dom jag sårat och samtidigt säga det högt, stolt och tydligt:
Jag är kär!

Aldrig tidigare har fräknar varit så vackra...