Jo, det är sant. Jag tar droger. Eller... i alla fall en drog. Det är liksom svårt att förklara, men jag ska försöka.
Drogen jag tar upptäckte jag för drygt 6-7 månader sedan. Jag prövade redan då, men blev rädd av dess effekter och "fegade" ur att fortsätta konsumera den under en tid framöver.
Jag fick lite betänketid, och efter ett par månader insåg jag att drogen var det bästa jag varit med om. Ingenting slog ruset som det gav när jag använde den.
Så, försiktigt prövade jag igen. Den här gången kändes det mycket bättre. Egentligen var känslan likadan som första gången. Skillnaden den här gången var att jag kände mig säkrare och mindre orolig över vad dess konsekvenser kunde leda till.
Men allt gick bra. Mina vänner och nära har väl påpekat att jag verkar glad och lycklig för jämnan, och till det bekymmerslös.
För det är ungefär den effekten drogen ger. Ett lyckorus utan dess like.
När jag tar den kommer det först en svag slags rysning längs min rygg och nacke. Efter det träffas jag av absolut lycka. Mungiporna pekar i princip konstant uppåt. Drogen ger också en slags helium-effekt. Det händer lätt att jag börjar prata med larvig röst, nästan lite bäbis-aktigt och gulligt.
Drogen är defenitivt beroendeframkallande. Så fort jag slutar använda den märker jag att humöret sviktar. Jag blir lättare deprimerad, om än lätt. Utan drogen känner jag mig rastlös och.. den lämnar en slags tomhet efter sig. Därför använder jag den nästan hela tiden nu mera. Ofta på mornarna, ibland på lunchrasten och allt som oftast efter jobbet, på kvällen.
Bieffekterna har jag inte riktigt upplevt, men jag har hört att om man överkonsumerar, eller snarare kanske inte kan hantera den. Effekterna är knappast fysiska. Det kan snarare bli så att man dras in i drogens beroende att man tappar kontakt med vänner, man tappar intresse för tidigare fritidsaktiviteter och hamnar i en slags trans där man väljer att se det mesta svart på vitt. På gott och ont.
Hur som helst har jag inga planer på att sluta upp med drogen, eftersom jag känner att jag absolut kan hantera den. Mina vänner har som sagt inte upptäckt något annat än lycka. Jag har till och med frågat om jag verkar frånvarande, och fått ett "nej, det tycker jag inte." till svar.
Drogen är dock inte narkotikaklassad i Sverige. Och jag hoppas att det så förblir, för vad vore jag utan den? Den har fått mig på fötter, och att sväva på moln dagligen. När jag tar den känns det som att hjärtat bultar snabbare och jag vill ofta ha närkontakt i samband med den.

Drogen kallas Elin Freja Högberg.
Och det finns ingen rehab i världen som kan vänja mig av vid den.