En prommenad runt dom sydligare delerna av stockholm.
En plats där jag helst spenderar större delen av min lediga tid.
Det smutsiga blir till något charmigt, något jag kan identifiera mig med.
Inget är förskönat här, snarare tvärtom.
Dom som inte är lite smutsigare i naturen försöker vara det, göra sig till för att tillhöra någon typ av lägre medelklass.
Det ska kännas äkta. Man vill vara en del av det förortstuffa som infinner sig hos så många.
En motsats till dom finare delarna av stockholm, men fungerar på precis samma sätt.
Man klär på sig en dräkt. Tar på sig en roll. Försöker smälta in i det stadiga, robusta och otroligt egna gråa.

Jag ser killar och tjejer som desperat förklär sig till någon typ av monotom förortsmodepelare.
Det biter inte.
Jag ser rakt igenom dom. Det finns ingen kärlek till det gråa där bakom.
Det här är personer som försöker hitta till toppen inom botten. Sticka ut ur skiten, men ändå inte bli för fin.
I mina ögon kommer det aldrig att bli vackert. Snarare smutsigare än det som är smutsigt på riktigt.
Så många som vill ändra på något dom aldrig kommer ifrån.
Det ständiga sökandet efter uppmärksamhet.
Det ger mig kväljningar.