Så trött som jag är idag har jag inte varit sedan Dackefejden.
Men idag är ändå en lugn dag på jobbet. En dag då jag får pula med det jag vanligtvis inte har tid med. Städa, snygga till, råga upp varor. Finslipa helt enkelt.
Hade jag dock fått välja (vilket jag i och för sig har fått göra)... Fel ordval. Viljan att ligga kvar hos Elin i den 90-säng vi under natten låg och trängdes i trängde sig starkt inpå när klockan ringde 06:25 i morse.
Jag har klämt i mig dagens första "kaffe". Situationstecknen i och med att kaffet på jobbet knappast kan kallas för kaffe.
Jag känner mig inte piggare, men mer lik en människa än vad jag gjorde för en trekvart sedan.
Jag ska slå mig själv lite i ansiktet nu så jag piggnar till, det gäller ju att vara alert på jobbet.

I övrigt tar jag upp kickboxningen igen. Min inpåsmygande ölmage gör mig förbannad. Jag har fotfarande ungdomen kvar, och för varje dag som går börjar jag likna farsan mer och mer. Tvi!