Jag är slut.
Julstressen på jobbet är helt sjuk. Varför plågar sig människor med det här? För att känna gemenskap? Kärlek?
För mig är det bara ett enda stort virrvarr.
Det suger musten ur mig.
Kan någon berätta för mig vem som hittade på ordet julefröjd?
För någon fröjd ser jag inte röken av.
Är det kanske det som infinner sig när 2 veckor av stress är över? När man äntligen är klar med julshoppandet och skinkgrillandet och julgranspyntandet?
Är julefröjd när man åker än hit än dit för att hinna fira jul med alla delar av familjen? Mammas sida, pappas sida, mormor, tjejen, polarna... Hinner jag med tunnelbanan? När går den? Julschema! Fuck!

3 timmar kvar på arbetspasset. På årets stressigaste, jobbigaste dag. Sen är jag ledig i 3 dagar. Och jag ska inte göra någonting.