Som många andra räknar man dagar, av någon anledning. Idag är det tisdag. Igen. Jobb. Som vanligt. Dagen kommer rullas förbi utan att uppmärksammas för något speciellt. Vissa genombrott i Tito-rättegången osv. Så varför räkna dagar? Jag låter nog den här dagen räknas som... ja... inte som en enskilld dag, utan en mellanperiod i livet eller något. Trött på att räkna ner till ingenting. Födelsedagar, nyårsaftnar, fester, matchdagar, rättegångar, löningar.. Allt kommer inom sin tid. Men inte idag.