Det var länge sedan nu, men äntligen händer det igen.
En anonym viktigpetter sitter och drygkommenterar mina inlägg i syftet att... Ja, jag vet faktiskt inte vad syftet är. Göra mig irriterad? Men vem kan jag bli irriterad på? För bakom yttranden och åsikter är det ingen som vågar stå.
Och vad kan jag bli irriterad på? Sarkastiska kommentarer om mina inlägg som innan betydde så mycket och gjorde sådan stor inverkan.
Oj, sarkasm smittar visst av sig.
Jag fick i alla fall ut det jag ville ur den anonyme. Denne lämnade avtryck hos mig. I min blogg. Denne läste och kände sig manad att skriva något. Härligt!
Dessutom gav dennes kommentarer mer tro på mig själv och mindre hopp hos människan. Men å andra sidan, det kan ju lika väl vara en gammal flamma som jag har dumpat och är sur på mig, eller en bitter vän från barnsben som hyser agg mot mig för gammalt groll. Eller bara en dyster person som inte har något vettigare för sig än att lämmna inkompletta, intetsägande kommentarer om mina inlägg.
Jo du, anonymitet är en välsignelse.