En del av mig vill berätta allt. Skriva ner varenda anekdot och publicera varenda ocensurerad bild som finns i min ägo.
Visa upp för er vilket jävla liv man lever. All skit man har varit med om. Allt det sjuka man har gjort i sina dar. Något jag kan se tillbaka på nu med mina vänner som har varit med genom åren och garva åt.
Men det finns dom som läser här som kanske inte uppskattar det på samma sätt.
Som inte ser någon gladje i det liv jag har, eller har haft.
Som tycker att jag är en idiot.
Ett svin.
Sådanan texter och bilder kanske skulle påverka negativt. Sätta mig i skiten. Få igång elakartade rykten om mig och min umgängeskrets.
Inte för det jag har gjort eller gör påverkar den stora massan något vidare, utan för att människor är alltför bra på att dömma, förkasta och tycka till om allt. Även det dom inte vet någonting om.

Så, mina historier förblir hemliga, opublicerade. Mina historier är något jag tar upp och pratar om, berättar om, med inlevelse, vid lägerelden i sommar. I bortabussen, när 85% sover, eller en varm sommarnatt på min balkong, när det sista lådvinet tappas upp.
För tro mig, mina vänner, det finns mycket ni inte vet om. Och det finns mycket som skulle få er att häpna.