Äckligt välmående får mig att lägga tiden på annat än bloggen. Jag svävar liksom på moln nu, och har svårt att släppa greppet om min drömvärld där allt är bra. Så om jag inte ringer eller skickar sms får ni gärna göra det, för jag har inte glömt er. Jag är bara handlingsförlamad just nu.

24 dagar kvar, sen finner ni mig på annan ort!

Var bara tvungen att lägga upp den här. Känner att det blir lite opersonligt om det enda som kommer upp är filmer från youtube. Men den här förtjänar sin plats i arkiven.

Vad säger man när man mår som bäst? Politik och religion håller sig utanför livet man själv lever. Man anpassar sig efter omständigheterna man har omkring sig och trivs därefter. Det är idag som jag mår bra.
God natt!

Nu får ni smaka på lite gäst skrivande. Av  Banditens kära fyllevän och i övrigt ganska goda vän Veritas. Vi finner oss själv denna kväll efter viss disco bowling och nu klockan halv nio vara påväg att säppa ut örnvingarna. Detta inlägg handlar egentilgen om en viss gud som beter sig illa emot sina undersåtar.



// Fylleinlägg av M och BanditZid. Ha HA ha ho. god jul i efterskott och penisar är överlag större om dom är svarta och inte heter Tim.

Jag äger tillsammans med Elin efter den 1/2 en 3-rummare i en närförort. Jag är obeskrivligt glad. Det fullkomligt sprutar positiv energi ur mina öron. Saltet från glädjetårarna har lämnat en varsin rand på vardera av mina kinder. Lyckan är total!

Jag väntar, ihärdigt, med knytna nävar...

Fascinationen slår mig varje gång ämnet kommer upp. Jag älskar subkulturer helt enkelt. Ett sätt att gå mot strömmen. Eller ja.. eftersom det är en kultur betyder det ju att fler människor gör det. Men av majoriteten är man en fisk simmandes motströms. Och det fascinerar mig. Att vissa personer helt enkelt inte passar in i vardagen, utan väljer att leva utanför systemet, mer eller mindre. Att ha en hobby eller ett intresse som har förkastats helt av samhället och vanliga svenssons. Om orken tillåter kommer jag kanske snacka mer om sånt allt efter som. Men just nu låter jag en filmsnutt sköta snacket.

Allt handlar om att synas. Oavsett om det är genom hat, förakt, eller beundran är det vad dom flesta människor eftersträvar. På olika plan och i olika omfång av människor. Det är en gemensam nämnare dom flesta bär. Och det beundrar jag. Det är knappast något folk kan fly från. Man kan förneka det, men i slutändan trivs dom flesta med att höra sitt namn uttalas av främmande munnar. Det ger tillfredsställelse och får en att må bra, oavsett vad du har gjort.
Resterande delar av den här serien jag publicerar nu slänger jag upp i lagom takt, annars kan ni ju alltid själva leta upp dom, om det finns intresse.
Enjoy!

Kaxigt att ha en egen hemsida enbart för att driva en blogg. Vissa tar det tydligen på betydligt större allvar än andra. Hur som helst känner jag igen mig i det jag har hunnit läsa, även om den här killen är betydligt bättre än jag är på att skriva och formulera sig. Definitivt värd sin uppmärksamhet.

http://www.konstellerporr.com/

Första dagen på ett nytt liv? Mycket möjligt.
Går in som avdelningsansvarig på jobbet idag. Sköter man det snyggt och spelar alla kort rätt bör det bli lite löneförhöjning.
Ovanpå det verkar det som om jag och min donna har en 3:a säkrad i en av dom södra närförorterna.
Morgonkaffet slinker lätt ner denna morgon. Förväntningarna på mig är höga. Det gör mig på bra humör men också en smula nervös.
En bra start så är jag nöjd, sen får jag ta det där ifrån.
Dags nu.
Tjingeling!

Äntligen börjar det ihärdiga skrivandet ge resultat.
Även om jag kanske inte lägger ner extremt mycket tid på den här bloggen, som så många andra gör i Sthlm Citys intervjuer, så har det blivigt mer och mer på sistonde.
Igår sköt antalet unika besökare i höjden, och samtidigt droppas det kommentarer av den lite positivare typen.
Fortfarande förvånas jag dock över rädslan att avslöja sig själv. Tydligen krävs det lika stort mod att ge någon komplimanger som det gör att såga folk.
Men inget illa mot er som har rosat, jag uppskattar verkligen att ni gillar det jag skriver. Men helt plötsligt känner jag en extrem press på mig själv att behöva prestera, nu när jag börjar knyta till mig en stabil grund av återkommande läsare.
Jag ska dock inte det låta bli fallet.
Bloggen kommer fortsätta i samma omfattning och seriösitet som den har gjort tidigare. Här blir det minsann inga förändringar för att bli poppis hos gemene man. Skrivandet är vad det är, och uppskattas av dom få som förstår innebörden och tyngden bakom mina åsikter, även om dom inte alltid är politiskt korrekta.

Angående jämförelsen med Alex Schulman. Eller ja.. en jämförelse var det väl kanske inte, men du som skrev förstår nog vad jag menar?
Hur som.. Ska jag vara helt ärlig vet jag faktiskt inte vad Alex brukar skriva om. Men jag har ju fattat att han kan sin grej, eftersom han är den "kändis" han är. Så jag tar det som en komplimang, även om jag själv har svårt att erkänna när andra är duktiga på det dom gör, och får uppskattning hos medlesvensson. Jag själv klassar mig nog som mer underground, och föredrar också den publiken till det jag gör.

Fortsätt med att hålla er uppdaterade, så fortsätter jag att uppdatera!
Kärlek till er alla!

Nej, jag särskriver inte. Jag hatar särskrivanden. Titeln på inlägget är precis som det ska vara. Skön litteratur. Om det nu är vad man kan kalla det.
Jag inhandlade iaf en bok idag, som enbart är för att jag ska ha något om intressant att läsa om, och om inte det, något roligt att garva åt.

Boken handlar, ifall ni inte fattar det av vad som står på framsidan, om den mest notoriska och kända graffiti-polisen i New York, Joseph Rivera. Hur han upplever sin kamp mot klottret och hur det fungerar från hans sida. Han har dock lagt av nu, och det är väl av den anledningen han kan ge ut boken. Annars hade det väl blivit ett jävla liv från hans kollegor. Något det förmodligen har blivit ändå. Men jag ska läsa den med nöje.

På baksidan av boken har Joe publicerat ett brev han har mottagit från en av New Yorks största målare, cope2:

"Yo, Joe Blow!!

(A.K.A Joe Rivera)
Vandal Squad

Whats up? You donut eating coffee sloppy vandal slob pig!
How you doing? Whats your problem telling every one in the graff world that im a snitch!! Whats wrong with you.. Jealous? Couse im making more money?? Than you?? Is it my video you stupid dick face?
Get off your lazy fat sloppy ass!
And come catch some real writers and guess what i only got community service for that video. You suck my dick asshole HA,HA,HA ill be back in 200 and i will destrai againyou can never ever destroy my name or fame oyu scumbag!!Watch out for the return of the god of destruction HAHAHA, your idol king cope boy!!!
It pays to have a good lawyerget off my dick you pig OHH YEAH i have some videos for your kids for christmas ! So they can turn out like me there daddys idol why not? It will be the best gift everHAHAQ your whole family can enjoy yo tell lichetti hes mad cool i got love for him but you suck me for ever you dirty pig keep it real son..
Kings Destroy for ever mother fuckers!!

Sincerely
King Cope, KD, BTC"

Skitdåligt skrivet, men ack så ärligt och menat med hela hjärtat.
Det här ska bli kul...

Det är inte ofta jag beundrar andra skribenter i bloggvärlden, eller i största allmänhet. Men en vän tipsade om nedanstående blogg. Nu känner jag mig tvungen att svälja stoltheten och tipsa vidare om den här. Jag vet att det bara kommer att leda till fler prenumeranter åt någon annan (ja, han som skriver bloggen jag tänker publicera då), men det får det väl helt enkelt göra.
Man får vad man förtjänar helt enkelt.
Jag önskar att jag hade orken att skriva som han gör. Tyvärr försvinner lusten efter ett litet tag, och jag försvinner någon annanstans, på gott och ont.
Hur som helst, här kommer addressen. Läs och njut!

http://imuglybutivegotablog.blogspot.com

Jag vet faktiskt inte om det betyder något. Jag vet inte ens om det är värt att skriva om det. Men jag gör det ändå.
För ett antal år sen hade jag en kompis. Det var min bästa kompis. Jag har haft många vänner, vänner från samma tid som han var ifrån, och tidigare, innan jag träffade honom. Men han var den bästa. Vi klickade på ett sätt som jag aldrig klickat med någon tidigare, eller senare för den saken heller..
Min vän sa upp kontakten med mig. Det var länge sen nu. I början förstod jag inte. Sen förstod jag. Nu tycker jag mest han är långsynt och inskränkt. Jag har slutat lägge energi och tankekraft på honom.
Men jag kan fortfarande inte glöma den tiden som den härligaste perioden jag upplevt.

Så.
Inatt drömde jag om honom. Jag drömde att vi var vänner igen. Att vi jobbade på samma kollo, och allt var som det en gång var. Vi skrattade tillsammans, snackade brudar, familjeproblem, slogs. Ja, allt bästa vänner gör tillsammans.

Det må vara så att vi båda har andra liv nu och nya vänner. Men om du läser det här, så ska du veta att du alltid kommer att finnas i mitt minne som den bästa.

Nu var det ett tag sen jag la ett inlägg här. Fritiden har liksom haft annat att erbjuda. Nu har jag dock en halvtimme kvar innan jag börjar jobba. Medan morgonkaffet sipprar ner för min strupe drog jag på en låt jag lyssnade mycket på i somras.

I låten Kinoton med gruppen Pluxus är miljön och kameraarbetet helt underbart! En tjej, som verkar vara någon typ av dansare, ser ut att improvisera i takt med musiken hon har i hörlurarna tidigt en morgon under det otroligt dynamiska utrymmet under tunnelbanebron i Bredäng.

Enligt mig själv väcker låten, i sammarbetet med videon någon mysig och harmonisk kännsla. Den väcker minnen från sommaren 2006, som förmodligen var den bästa sommaren i mitt liv. Jag saknar er, Jesper, Kenny, Anton, Mjukis, Vince, Joel, Tessan, Grapne! Och resten jag inte fick med.