Om ni inte visste vad jag gör den 5/6 så vet ni det nu.

Öl? Check!

duu kanske borde ta en sväng på stan o bli lite knullad i baken de gillar du va fri vilja å allt. sen kan du ju skriva nogot sött om d vet ja


Anonymitet, stavningskontroll och vettiga argument. Men det är ju som vanligt. Driver man en blogg med samhällsfientliga åsikter får man väl helt enkelt räkna med att en del människor som låter andra tänka åt dom droppar förbi och släpper av sig både det ena och det andra.

Jag tackar dock för kommentaren, den gav mig verkligen någonting att bita i. Heja heja!

Hela ämnet är förvisso redan slutdisskuterat, men jag ska väl svara för din del också.
Nackdelar i ett förhållande finns det nog bara om det är fel förhållande. Är det rätt förhållande så lär man sig att kompromissa och komma överrens.
För att se hela prylen objektivt kan jag väl uttrycka mig såhär:
Det är inte viktigt för mig att träffa folk på internet i allmänhet, och inte heller i det här fallet. Problemet är snarare så att människor i största allmänhet har lärt sig från början att personer med motsatt kön är en fiende. Potentiell konkurrens och med allra största sannorlikhet någon som bara är ute efter köttets lustar.
Det är såklart så i många fall, men vad är det som avgör vem som är vem, när ingen känner personen från början?
Är det förbjudet att träffa nya människor via internet? Har det möjligtvis att göra med att en av dom sakerna som marknadsförs mest på internet är dejtingsiter osv?

I övrigt har min mor varit medlem på en nätträffs-site ett tag, och resultatet för henne har blivigt en hel del nya vänner och väninnor. Dock inga (vad jag vet) kärleksträffar, även om det har förekommit flirtar. Är det bara så att min mor är en sådan person man bara blir vän med, eller har det kanske med hennes inställning till nya relationer att göra?

Jag och Elin har dock pratat om det här, mycket. Och det handlar i grund och botten inte om vad som bör vara rätt, utan snarare vad som är rätt. Att man faktiskt är 2 i ett förhållande och att det är vad som känns bäst för båda som är det rätta.

Jag har tyvärr(?) fått förklarat att det här är typiskt mig. Att jag hela tiden ska vara så rebellisk. Att jag ska neutralisera allt. Älska allt och hela tiden gå emot strömmen.
Jag fick frågan om det är värt det. När någon annan mår dåligt av det.
Självklart vill jag inte att någon ska må dåligt. Men om inte ens jag, den redan utpekade rebellen kan ändra på människors inställning till (enligt mig) larviga saker och förutfattade meningar, vem ska då göra det?

Jag kan förstå att Elin är orolig, och såklart rädd om mig. Men i grund och botten handlar det om inställning, och att kunna slappna av. Tillit till varandra helt enkelt.

Typexempel 1: Elin har en killkompis som hon träffar, dock mer sällan nu. Denne killkompis var, när dom träffades, intresserad av Elin på ett helt annat plan än vänskapsplanet. Det gick till och med så långt att den här killen gjorde slut med sin tjej för Elins skull. Elin var, enligt henne själv, inte alls intresserad av samma sak.
"Inte samma sak" kanske du tänker nu. Det var inte Elin som var i ett förhållande och behövde därför inte bry sig på samma sätt som jag borde göra nu.
Fine!
Men, Elin är i exakt den roll som den nyfunna vännen är i idag. Den rollen där ni (förmodligen) tycker att man bör visa respekt för att jag faktiskt är i ett förhållande och bör lämna mig ifred.
Nu blev det aldrig något mellan Elin och killkompisen. Men vem säger att han inte har kvar samma känslor och uppsåt, och kanske rentav önskar varje dag som går att Elin får upp ögonen för honom?

Typexempel 2: Elin och en tjejkompis (kanske du hallo?) kysstes hemma hos mig för ett tag sen när det var vänner hemma hos mig, innan en utekväll. Ingen big deal kanske. Det är ju tydligen ok när tjejer kysser varandra?
Så frågan är hur Elin hade reagerat om jag kysste en killkompis. Inte alls förmodligen, eller relativt oberörd. Om det därimot var en tjejkompis hade reaktionen från Elin varit annorlunda. För att det är en tjej.
Men vem säger att killkompisen bara "skojar till det"? Tänk om han är attraherad av mig. Föga troligt, men chansen finns. Och det kommer väl Elin aldrig få veta.
Därimot finns det något som gör att Elin kan räkna med att jag inte är ute efter något, varesig det gäller en kille eller en tjej.
Tillit.

Allt det här betyder lite när Elin faktiskt mår dåligt ändå, trotts att jag har berättat det här för henne i hopp om att hon ska se det för det oskylldiga det är, och inte vad den kan vara. Men jag gjorde ett försök, tyvärr är dom flesta människor hjärntvättade i vad dom ska tycka och tänka. På gott och ont kanske.
Men jag vill aldrig att Elin ska må dåligt, och kommer aldrig att medvetet göra något som leder till det. Det är hon alldeles för värdefull för.

Jag hoppas du kan se något vettigt i det jag har skrivigt.

Nästa gång får du gärna skriva ditt riktiga namn, och inte gömma dig bakom den löjliga anonymiteten.
Jag lovar, jag bits inte.