Ork.

Jag sov inte alls i natt. Eller, närpå inte alls i alla fall. Men trots det har jag ovanligt mycket ork idag. Jag vet inte om det har att göra att det är mycket på jobbet nu. Ni vet, så mycket att man inte riktigt hinner känna efter. Det är rätt skönt.
Ett tempo som inte alltför ofta infinner sig i arbetstillvaron, gör för ovanlighetens skull det idag. Det är kul att jobba! Det går undan, och man ser resultat. Jag hoppas bara att resten av mina kollegor tycker att jag sköter det snyggt, och inte bara jag.
Sista kaffeslatten nu, sen är det tillbaka in i fighten som gäller.
Så, där fick jag skriva av mig lite.
Må väl!

Bamse.

Man ska inte slåss, sa "Bamse" till mig, klart och tydligt.
Bamse är så klart ett figurerat namn, men ett väldigt dumt namnval när man ska vara moralisk.
För senast jag kollade tog Bamse "steroider". Och med tanke på vad killar som går på steroider brukar få för temprament är det helt uppenbart att Bamse tar något för att bli snäll också. En riktig drugjunkie helt enkelt.
Hans polare Skalman är ju rätt glad i droger han också. Det har dom ju faktiskt skrivigt i tidningen!


Kategorisering.

Har inget att göra, så jag kategoriserade mina inlägg lite snabbt. Vet inte om det fyller någon funktion. Men nu är det gjort i alla fall.

Den.

Jag vill inte vara den som är den, men nu är jag det.
Vore nice med lite feedback på det man skriver. I alla fall när man har besökare, men ingen som lämnar något spår efter sig.
Taskmörtar!

Plastdocka.

Ibland verkar jag på ett sätt som kanske egentligen inte är den sanna jag. Men jag har delar av allt. Ta det som det är, jag vill kunna figurera i alla samhällsskikt, alla etniska grupper och alla åldrar, där jag kan sprida min låtsaspropaganda och tjata om hur alla är lika värda och att man ska ta allt för vad det är. Ni ratar mig, men jag trivs.
Jag är nageln i ögat.
Rospiggen i tassen.
Familjens svarta får.



Och fingret är inte till fotografen, det är för att vi vill verka coola och tuffa. Man vill ju inte hamna i luven på någon som gör fuck-you-poseringar på foto. Av samma andledning som man inte vill bråka med tjejer (eller killar heller för den delen) som gör vatos-locos-tecknet på mingelbilder. Då vet man att det är riktiga gansters man har att göra med.

Villospår.

Inte ofta jag sätter mig ned och målar. På duk alltså. Nu gjorde jag det. Tog första steget. Det går jättelångsamt. Jag har ingen energi. Kanske ska jag återgå till det jag gör bäst?


Fråga.

Vad händer när en ostoppbar kraft möter ett oflyttbart föremål?

Topp.

Som alla andra viktiga bloggare så slänger jag upp en för er mycket betydelsefull lista över diverse ting som har hänt under året. Det jag anser viktigt anser ni också vara av värde. Eller hur?

Årets händelse: Söderbröder fyller 10 år, som firas av med, utöver dom ständigt festliga aktiviteterna året runt, en brakfest på Södermalm som låter sig innehålla buffémiddag, slagsmål, fylla, exeptionellt skivspinnande, trevliga vakter, trevlig barpersonal. Därimot tror jag inte någon på festen fick ligga. Stort plus!

Årets miss:
Marios flytt till Norge. Sämre känsla kan man knappast ha. Ett sämre jobb, inga vänner, ingen fotboll. Ja du Mario, vad sägs om att du kommer hem igen?

Årets insats: Tarzan beslutar sig under överdrivna trakasserier från polismakten att slå en konstapel på käften. Polismannen har dock hjälm på sig och skadan uteblir. Till råga på allt kommer Tarzan för stunden undan, men grips senare. Pöbeln applåderar och ser en glimta ljus i att det faktiskt finns dom som står upp fysiskt när ordningsmakten använder övervåld. (Namnet är figurerat pga pågående förundersökning)

Årets beslut: Att Elin bestämde sig för att ge mig en andra chans. Att hon ens säger att det var hon som fick en andra chans får mig att gråta. Det var jag som var naiv och inte såg den kärlek som fanns hos henne. Hon hjälpte mig att komma till insikt.

Årets fest: Födelsedagsfesten i hammarbyhamnen som slutade med polisrazzia och massgripanden.

Årets lycka: Människor grinar om att det är bostadsbrist i stockholm. Inte för mig inte. Flyttar till eget den 1/2.

Årets sorg: Det finns en anledning till att det har utformats lagar. Undviker man att följa dom får man ta sitt straff. Det svider.

Nyår.

Senaste 5:

2007-2008. Full, skadegörelse, slagsmål, pipp, kräk.

2006-2007. Full, kräk, 800kr taxi, däck.

2005-2006. Svikande minne. (Överkonsumering av alkohol)

2004-2005- Svikande minne. (Överkonsumering av alkohol)

2003-2004. Slussen, fylla, midsommarkransen, gripen, kräk, avvisad, hemgång, däck.

Men den här gången blir det annorlunda?

Mobilisering.

Om drygt en månad flyttar jag. 2 saker har jag på min topp-prio-lista. En stor skön säng och en tv. Det sistnämnda blir det kluriga. Men jag har iaf börjat att kolla runt smått...



- 52 tums LCD-TV
- Svart pianolackfinish
- Full HD-upplösning
- Inbyggd Boxergodkänd digital-TV
- Subwooferutgång
- Framtidssäker med 2 HDMI


Nå, vad tycks?

Förståelse.

Låt mig bara klargöra en sak angående tidigare inlägg.

Jag förstår att folk vill läsa om ytlighet, kändisskap och hur 17-åriga tjejer klär sig. Jag förstår bara inte varför.

Ni får gärna hjälpa mig att förstå ynglingarnas tankegång, och varför det alltid finns en avund och en strävan mot att vara så lik någon annan som möjligt.

Short message service.

Top 3 SMS i inkorgen, annandagen:

1. "Hahaha! Det måste vara minst 50 snutbilar o piketer o skit på Stureplan just nu... Värsta huliganjiddret utanför prinsen. Dom har stängt av hela vägen mellan norrmalmstorg och Birger Jarlsgatan och det är hur mycket farbror-blå som helst. Är ni här eller?"

Kommentar: Jisses, vad tror folk om mig egentligen?

2. "Pucko och minttu var najsprajl!"

Kommentar: Hate to say i told you so...

3. "Knulla klart och ring!"

Kommentarer: Överflödiga.

Söndagsmorgon.

Att jobba helg är inte den gemytligaste upplevelsen. Men jag tar mitt ansvar och tjänar pengar på det, som sig bör. Hur som helst har jag den tröttaste dagen den här veckan, och längtan att få gå hem är överhängande stor.
Under tiden som alla andra är på lunchrast, utom jag, så sitter jag och spekulerar i vad som behöver bli gjort.
Det är i princip öde i butiken. Ibland flyter en kund tyst förbi, utan att säga något, enbart för att handla det mest nödvändiga, för att sen slippa gå ut något mer den här dagen.
Det enda som hörs är suset från rulltrappat och den uttjatade butiskmusiken som tyst strömmar genom högtalarna.
Jag har vuxit upp. En aning i alla fall. Jag är inte bakfull. Jag gick och la mig i tid igår.
Självklart rasslar det till i mobilen och ett "Jävla färsking! Vi andra håller minsann fortet!" Dyker upp på skärmen.
Dom här härliga helgerna. Knegarhelgerna.
Jag försöker skriva något vettigt. Men skallen är tom. Det är liksom bara en sådan dag som man vill arbeta av. Ha förbi för länge sen. Inte för att jag är på dåligt humör eller dylikt. Enbart för att det är fel dag.
Det enda jag tänker på är den förhoppningsvis kommande lägenheten och att jag var tvungen att gå ifrån Elin, där hon fortfarande låg och sov i min trånga, men varma säng. Hon vände ansiktet mot mig när jag böjde mig ner för att pussa henne hej då. Det är knappt att hon får upp ögonlocken. Jag kysste henne på munnen och sa att jag älskar henne.
Hon ligger där fortfarande. Fyra timmar senare.
Jag vill hem. Men tröttheten kommer bli starkare. Gå hem på lunchen? Shiet, jag kommer somna över matbordet. Men att stanna kvar här och tvinga i sig en fryst findusrätt? Knappast! Det får bli till att gå hem. Bära eller brista.
Jag känner mig tom.
Måste ha något att fylla upp mig med.
Bli full? Nej tack, det kommer så småning om.
Jag är trött på att bara knega, gå hem, äta, spela tv-spel, knulla, sova... Jag måste göra något, och det är fort! Vi får se vad en söndagseftermiddag har att ge.
Keep in touch!


Blygt.

Helt plötsligt dalar antalet besökare ner under 20-sträcket. Jag skäms. Men jag sträcker på mig och fortsätter skriva. Det finns alltid dom som ser fram emot ett besök här.

Av banan.

Håller jag på att lämna det folk tyckte vara kul att läsa om?
Helt plötsligt ligger jag under 25 läsare senaste dygnet. Ändå fick jag en riktigt schysst kommentar på senaste inlägget.
Säg till om jag blir tråkig.
Sovdags!

Undran.

Jag har under dom senaste 7 dagarna haft mellan 25 och 35 besökare dagligen här på bloggen.
Men ytterst få väljer att lämna en kommentar. Inte för att det är något jag kräver, det är kul nog att se att folk verkligen vill läsa all den smörjan jag skriver.
Men jag undrar därimot vad det är som får människor att vilja läsa det jag skriver, utan att ha några som helst funderingar eller något annat dom vill lämna som respons?
Men det är kul att se att det finns en målgrupp iaf.
Keep it coming!

Inkompetens.

En av dom bästa sakerna som finns är att garva åt något helt ensam.
Det ger mig en kännsla av att det man tittar på, eller tänker på verkligen är kul på riktigt.

Peder Fogstrand är en sån person.
Han ser ut som en baby, han pratar som en baby och han beter sig som en baby.
Men han tror att han är skitsnygg, skitsexig och har allt som alla andra vill ha.
Det är precis det som gör honom till den roliga filur han faktiskt är.

http://www.pederscasinoskola.com/

Odörer.

Framför mig stod det för en stund sen en man.
Han var tjock, och så luktade han pommes frites.
Man blir vad man äter..?

Likgiltighet.

Idag är jag en maskin.
Jag trevar mig mekaniskt fram mellan hyllorna och alla småtrötta pensionärer.
Idag är en sån dag som startade med vemod och en smula ångest, över vad vet jag inte, men det fanns där.
Vaknade jag på fel sida bara? Eller är det något annat som grämer mig?
Jag själv har inget vettigt svar. Och behöver det nog inte heller.
Efter lunch släppte jag mina funderingar om ingenting och fortsatte jobba som vanligt.
Nu på eftermiddagen har jag till och med varit trevlig mot några kunder. Till skillnad från tidigare under dagen.
Inte för att jag har varit otrevlig, men jag har liksom varit instängd i en bubbla, där jag har undgått blickar och onödiga frågor genom att verka upptagen.
Det är förvånansvärt hur kunder faktiskt klarar sig själva egentligen. Men människan verkar tycka om att dumförklara sig själv.
Det har inte varit mer uppenbart sen jag började jobba i butik.
Dom dumma frågorna haglar över en, och man förundras över personers sätt att inte tänka.
Finns det hjälpmedel ska dom ju användas, oavsett om dom behövs egentligen eller ej.
Ta alltid den enklaste vägen, och gör gärna icke-problem till problem.
Jag har hört kunder som har beklagat sig över det mesta.

-"Här åker man ända från Upplands Väsby för att handla hos er, och så får man betala 4 kr för mycket?!"

Oftast vill man svara drygt och elakt, men i samma tankestund som går genom huvudet sekunderna efter kundens vemod kommer man fram till att det bästa alltid är att låta kunden ha rätt, oavsett om det är fel.
Dom 4 kronorna betalas tillbaka, så att personen i fråga förhoppningsvis har råd med att biljetten tillbaka till Upplands Väsby...

Jag undrar när man får uppleva en kund som åkt hit från Upplands Väsby för att dom har betalat 4 kronor för lite?
Det skulle göra min dag.

1,5 timmar kvar, och 3 pall att plocka.
Hej och hå, jobba på.

Diciplin.

Jag har precis kommit underfund med att jag måste lära mig att gå och lägga mig i tid.
Jag har inget tv-program jag följer.
Ingen aktivitet som kräver att jag är uppe längre än nödvändigt.
Varför envisas jag med att gå och lägga mig för sent?
Att vara ständigt trött på jobbet är skitjobbigt.
Dessutom passar ju tröttheten på att gå över sådär vid 9-tiden på kvällen, lagom till det att man precis har övervägt att gå och lägga sig, men ångrat sig i sista stund, för att klockan är "för lite".
Sen piggnar man till och inser att man inte kommer kunna somna förän vid ett. Och i samma uppenbarelse att man kommer vara trött även nästa dag.
Skärpning!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0