Vips.

Nu ligger jag till och med under besökarantalet jag hade innan det fördubblades. Logiken lyser med sin frånvaro.

Frågetecken.

Jag fattar verkligen ingenting.
Eftersom jag är mitt uppe i flytten har bloggandet lagts lite vid sidan om. Delvis för att tillgången till internet är begränsad, men också eftersom jag lägger den största delen av min energi på att göra iordning hemma.
Ni har säkerligen märkt att nya inlägg inte publiceras så tätt som dom gjorde för en vecka sedan.
Ändå har besökarantalet fördubblats.
Hur kommer detta sig? Är det förhoppningarna att jag ska uppdatera som gör att folk besöker mig mer frekvent? Jag har alltid velat vara en teaser. Men det är ju unika antalet besökare som ökar. Gör någon hemlig reklam för mig? I så fall tackar jag och bockar. Men jag står fortfarande och gapar som ett krokigt frågetecken.

Snabbuppdatering.

Internet har inte infunnit sig på nya adressen än, därav den bristande uppdateringen.
Enda tillfället jag har att uppdatera är på jobbet, men där ska man ju jobba.
Tack som fan till alla läsare som tålmodigt hänger kvar! Jag ska göra en ansträngning snart, så ni får något vettigare att läsa om.

Sen undrar jag vart ifrån Nils har fått höra att jag ska flytta till Haninge? Sådant är nämligen inte fallet.


Idag.

Dagens sysselsättning består av att flytta.
Få in alla möbler och kartonger i lastbilen. Köra dom till lägenheten, hämta resten av prylarna runt om i stockholm och få allt det till lägenheten också. Inom 4 timmar.
Vi får helt enkelt se om det hinns med en uppdatering till idag.

Hemort.

I've been walking in the same way as I did
Missing out the cracks in the pavement
And tutting my heel and strutting my feet
"Is there anything I can do for you dear? Is there anyone I can call?"
"No and thank you, please Madam. I ain't lost, just wandering"


Round my hometown
Memories are fresh
Round my hometown
Ooh the people I've met
Are the wonders of my world


I like it in the city when the air is so thick and opaque
I love to see everybody in short skirts, shorts and shades
I like it in the city when two worlds collide
You get the people and the government
Everybody taking different sides

Shows that we ain't gonna stand shit
Shows that we are united

Shows that we ain't gonna take it
Shows that we ain't gonna stand shit
Shows that we are united

Round my hometown
Memories are fresh
Round my hometown
Ooh the people I've met


Drygt.

Idag kommer min TV.
Eftersom det är en 52-tummare ringde dom från budfirman som kör ut den och förklarade att dom på grund utav tevens storlek inte bär in den i lägenheten åt mig. Drygt om du ni frågar mig.
Jag får väl hota chaffisen med stryk eller något. Muta honom med kaffe? Alla lastbilschaffisar gillar kaffe.

Slitage.

Så trött som jag är idag har jag inte varit sedan Dackefejden.
Men idag är ändå en lugn dag på jobbet. En dag då jag får pula med det jag vanligtvis inte har tid med. Städa, snygga till, råga upp varor. Finslipa helt enkelt.
Hade jag dock fått välja (vilket jag i och för sig har fått göra)... Fel ordval. Viljan att ligga kvar hos Elin i den 90-säng vi under natten låg och trängdes i trängde sig starkt inpå när klockan ringde 06:25 i morse.
Jag har klämt i mig dagens första "kaffe". Situationstecknen i och med att kaffet på jobbet knappast kan kallas för kaffe.
Jag känner mig inte piggare, men mer lik en människa än vad jag gjorde för en trekvart sedan.
Jag ska slå mig själv lite i ansiktet nu så jag piggnar till, det gäller ju att vara alert på jobbet.

I övrigt tar jag upp kickboxningen igen. Min inpåsmygande ölmage gör mig förbannad. Jag har fotfarande ungdomen kvar, och för varje dag som går börjar jag likna farsan mer och mer. Tvi!


Otrevligt.

Nu är snart det 15 och en halvtimmes långa arbetspasset slut för min del. Dock är det upp imorn igen kl. 06:00 och tillbaka till jobbet.
Ni vet väl hur dom säger?
Cash is king!

Materialist.

Javisst!
Leveranstid: Vardagar mellan 17-21.


- 52 tums LCD-TV
- Full HD-upplösning
- Digital kombituner (DVB-T/DVB-C)
- HDTV-mottagare MPEG4
- 3 HDMI- och USB-ingång
- Philips 100% Pixelgaranti

Med hemmabiosystemet MCD988 får du den bästa filmunderhållningen med 1080i HDMI och Philips Moving Surround Sound. Dolby Virtual Speakers glider ut för ljudöverföring så att du kan njuta av den ultimata bioupplevelsen direkt i vardagsrummet.


Ska man flytta så ska man. Lika bra att vara på den säkra sidan från början.

Publiceringsproblem.

blogg.se informerar dom om att det är lite belastningar på systemet och att vissa inlägg kommer få stå i kö. Vi ska inte oroa oss, för inget går förlorat.
Jag svär åt detta. Jag som hoppades på att alla menlösa inlägg om dagens inköp, måltider, fikanden med väninnor, sminktips och annat meningslöst dravel bara skulle försvinna över natten.
Blogg.se står inte på min sida.

Lunch.

Hemma på lunchen. Saker och ting börjar stila till sig på jobbet. Jag har lärt mig att hantera stressen som ansvarig och lyssnar på dom forna rävarna. Jag är nöjd.

Sömnlös.

Jag behöver sömn. Men jag får ingen.
Sover jag med Elin spenderas tiden till att umgås med henne. Därav somnar jag sent.
Sover jag ensam kan jag inte somna, av den simpla anledning att Elin inte finns i min famn.
Så nu ligger jag sömnlös och stirrar upp i det svarta taket, med endast en kudde i min famn som får som uppgift att fylla upp tomheten som existerar i min barm.
Det gör mig smått deprimerad.
Så jag sätter mig en stund vid datorn.
Era kommentarer på mina inlägg gör mig en smula gladare.
Jag ger sömnen ett nytt försök.

Metro.

Jag läser sällan tidningar. Det mesta för mig som skrivs är hyckleri. "Nyheter" är aldrig nyheter. Någon har dött, vädret blir si. Oftast är det samma skit. Händer det något stort, någon typ av finanskris eller liknande får man reda på det ändå.
Hur som helst läste jag Metro i morse. Det var lite insändare och krönika om hur man inte blir lycklig av pengar.
Och det är ju ett välkänt fenomen att säga så om man är fattig.
Det är nog ytterst få som avstår pengar.
Jag måste väl säga att jag har goda vänner och ett ganska roligt jobb, men härliga arbetskamrater och en bra boendesituation. Det ger mig mycket kärlek såklart. Men vart vore jag utan pengar? Jag blir inte mindre lycklig när lönen kommer för att jag bryr mig mer om mina vänner. Jag behöver pengar, och jag vill ha dom.
Vi lever i ett kapitalistiskt samhälle, och jag anpassar mig därefter. Precis som alla andra.
Av någon anledning verkar fattigare människor tro att folk med pengar inte har vänner och bekanta som älskar dom för vad dom är. Den materiella avundsjukan infinner sig på samma sätt hos alla klasser i samhället. Det gäller bara att veta vart den börjar, och när det är dags för den att ta slut.

Otacksamhet.

Vad fan är det här? När man skriver inlägg sjunker antalet unika visningar. Struntar jag i det så går unika visningar i taket. Jag får det inte att gå ihop! Varför besöker ni bloggen när jag inte skriver?

Mans värld.

Att tjejer inte räcker till för oss killar är ju redan väl kännt. Men oroa er inte tjejer, det finns hur mycket tips som helst hur ni ska göra för att göra resten av världen nöjda. Eller ja, oss killar i alla fall, dom andra tjejerna blir bara avundsjuka, även om du själv aldrig kommer att bli nöjd. För i nästa nummer av tidningen för välmående, och i alla andra liknande tidningar inom samma genre kommer det finnas nya, hetare tips på hur du blir lite "bättre", men aldrig bra.
Så vi fortsätter att pumpa unga tjejer, och andra tjejer också för den delen med det manliga idealet. Och så länge vi får hjälp av andra tjejer ska vi väl inte klaga.
Kopplet på, det är vi som bestämmer!









Vett.

"Det är inte jag som inte tål alkohol! Det är alkohol som inte tål mig."

Anton Carlgren

Befrielse.

Slipknot - Liberate


Ironi.

Jag fick erfara igår att alla som läser här inte förstår sarkasmen, ironin och den svarta komiken i det jag skriver. Ska man behöva göra smileys för att folk ska se den ibland uppenbara, ibland dolda glimten i ögat?
Jag kanske inte ens ska försöka mig på att förklara mig efter diverse inlägg utan helt enkelt ta människors reaktioner som dom kommer.
Som sagt, det är ju ganska kul att provocera, och oftast tar folk illa upp av saker som egentligen är en fis i rymden.
Det är alltid härligt att bräcka trygghetsbubblor.

Tidsbrist.

Statistiken över besökare och nya inlägg hänger inte riktigt ihop. När pilen pekar uppåt lägger jag mig på latsidan. Kanske dags att ta tag i det och göra läsarna nöjda? Mätta hungern. Tillfredsställa pöbeln.
Utbud och efterfrågan helt enkelt.
Tyvärr har väl inte utbudet varit det största den här helgen.
Jag lovar att uppdatera när jag kommer hem från jobbet!


Konstnär.

Det ses tydligen som en konst att ta en massa bilder man har knäppt själv, fixa med dom i photoshop och lägga sepia/svartvitt filter på dom. Unikt, speciellt, annorlunda, vackert.. kalla det vad du vill. Men det är något som går hem i bloggvärlden har jag märkt.
Jag tänkte därför försöka mig på samma sak, i hopp om att bli klassad som en artistisk människa, av tjejer och killar i åldern 16-22. Det är bekräftelse för mig.




Missade jag något av det glamorösa jag försökte förmedla? För allt blir ju lite vackrare och glamorösare när man fifflar med bilder. Hoppas ni är nöjda! Vem vet, mina färdigheter i Photoshop kanske gör att jag hamnar på startsidan hos Blogg.se?

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0