Lycka.

Äntligen är jag uppkopplad mot världens vida webb. Det firar vi med Pendulum - Propane Nightmares.


Fråga.

Banditen undrar vad som hände med anti-vålds-anton och hela hans kampanj? När Ricardo dog, och alla helt plötsligt kände honom så blev det ett jävla liv. 10000 personer protesterade i kungsträdgården. Artister kom dit och sjöng. Mot gatuvåldet. Sen dog en kille från kista. 500 personer protesterade på sergels torg. Anton, han som hatade gatuvåld, är som försvunnen. Men å andra sidan, det är skillnad på kista och kungsholmen. Det är skillnad på människor och människor.

Bittert.

Jag sitter hemma. Sjuk, fattig, utan tvkanaler, utan internet och helt ensam. Allt är inte alltid så kul.

Potatisgris.

Det har i dagarna uppdagats att det finns rasistiska poliser. Vi initierade spärrar upp ögonen av förvåning. Hur kunde detta ske? Avslöjandet alltså. Nu måste ju polisen låtsas att dom INTE är rasister när kamerorna är på. I övrigt är jag glad över att se hur polisen sköter sitt jobb. "Jag vet! Vi tar den här filmen i bevisning MOT ungdomarna i rosengård..." "På västfronten, inget nytt."

Ledighet.

Jag strosar omkring i mjukisbyxor och bar överkropp. Småpular med småsaker. Puffar till kuddar. Dammtorkar. Dammsuger. Diskar upp gårdagens middagsdisk. Sätter mig i soffan och tittar ut på den grå parkeringen utanför. Det är tyst och harmoniskt. För tyst. Jag sätter på High Contrasts essential mix från 2003. Jungle och liquid funk när den är som bäst. Det är skönt att bajsa med öppen dörr. Det kan jag göra när jag är ensam. Det får mig att känna mig fri. Att jag kan göra vad fan jag vill när fan jag vill.

Morgon.

Dom diskuterar etnicitet på tv4 morgon. Det är ett problem att varken svt eller tv4 har en bredd i rutan när det kommer till människor med olika hudfärg. För det är tydligen en viktig faktor. Kanske till och med ibland avgörande. Hudfärgen. Så att tant Agda kan tänka att det finns snälla muhammeds också.

Planerat.

Är det något som är som designat för att krossa små söta förhållanden så är det ikeamöbler.
Många gånger har tålamodet svajat på en liten tråd. Men jag håller emot, och låter vreden gå ut över dom bittra fienderna i något våldsamt tv-spel.

Snabblogg.

Tittar förbi en stund efter avslutat arbetspass. Inser att inget har förändrats.
Det är kul att se att ni förväntansfullt hänger kvar, jag lovar, det kommer skrivas mer när tid ges. Och internet är numera ett privilegie jag inte har.
I övrigt är det fullt sjå hemma. Mycket som har ordnats, men mycket kvar.
Likaså har jag mycket tankar och idéer som jag vill publicera, men helt enkelt inte har tid för just nu.
Jag ska försöka klämma in lite qualitytime för bloggen. En massuppdatering kanske?
Tja så länge!

Begär.

Ge mig internet!

Proffessionell.

En nära vän till mig har en flickvän som numera är gravid. Trots att jag har tjatat om preventinmedel så har det ignorerats.
"Jag kör utan."

Hur som helst har personerna i fråga gått och tagit ultraljud, för att se hur det står till.
Min vän vill inte ha barn. Självklart i framtiden. Men just nu är det för tidigt.
Han är ung, i viss mån barn själv. Han har drömmar han vill förverkliga och långt ifrån en stabil ekonomi. På det har han ingen egen bostad.
Dessa är bara ett fåtal anledningar till att han inte vill ha barn än.
Själv säger han att han inte har tillräckligt med erfarenhet i livet för att skaffa barn än. Och det tycker jag är en anledning stor nog.
Nu är det så att flickan i fråga faktiskt vill ha barn. Förståligt. Många vill ha barn. Det är ju något speciellt. I faktum är det ju trots allt på grund av barn som vi lever. För att fortplanta oss. Det är ju målet med livet.
Men hon verkar inte se det komplicerade i det som händer. I att skaffa barn. Hon har ett tunnelseende som gör att hon tänker mer på hennes vilja än hans vilja, och det faktum att barnet kanske, med största sannolikhet får en felaktig uppväxt om föräldrarna redan innan födseln är oense.
Det råkar ju faktiskt vara så att det är bådas barn, och inte bara hennes, även om det ligger i hennes mage.

Hur som helst. Personalen på mottagningen påpekade starkt för henne att hon ska tänka på sig själv, och att det är hennes kropp. Hon ska minsann göra det som hon vill.
Självklart har dom i viss mån rätt. Det är ju hennes kropp, och det är ingen som ska tvinga henne till att göra något med den kroppen som hon själv inte mår bra i.
Men det handlar inte om hennes kropp.
Det handlar om en annan människa. Inte om pappan, utan barnet. Det ofödda foster som ligger och väntar på dagens ljus och sina första andetag.
Det handlar om att ge ett liv, ett värdigt sådant. Med en bra uppväxt och goda förutsättningar, och en stabil grund att stå på fram till det att barnet blir vuxen och tar över sin egna försörjning.

Jag står på min väns sida.
Varken han eller jag kan göra mycket mer än att tycka. Men hon borde tänka på annat än sig själv och sin kropp.
Är ni menade att vara tillsammans kommer ni ha all tid i världen att skaffa barn senare i livet.
Annars är det bara att stryka utbildningar, drömmar och en ungdomlig fritid.
Men, valet är ditt, så välj väl. Och välj rätt.
Det handlar


Abstinens.

Kan det inte bli den 1:a februari imorn, så mitt internet hemma börjar fungera.
Det är  inte jobbigt utan internet, ibland är det till och med ganska lugnande. Men vissa saker kräver en uppkoppling. Typ räkningar.
I övrigt börjar det bli ordning hemma. Det småpysslas så fort det finns plats för det.

Idag är jag väldigt likgiltig. Tom. Varken glad eller ledsen. Jag ska jobba lite nu, sen ska jag vara ledig imorn. Det här får helt enkelt bli dagens inlägg.

Och Nils har rätt, jag ska sluta klaga.

Dödstyst.

Inte många som tittar förbi idag inte.

Nödstopp.

Risken att bli våldtagen eller rånad i hissar är så överhängande stor i Göteborg att företaget Boverket har valt att förbjuda nödstoppknappar. För det är sånt som förhindrar rån och våldtäkter. Det bristande utbudet på nödstoppknappar.
Helt plötsligt fick våldäktsmännen och rånarna något vettigare att göra.

Källa:
http://www.metro.se/se/article/2009/01/26/23/2724-65/index.xml


Lavemang.

Idag rinner kraften ur mig i en rasande fart. Bloggen läggs åt sidan dom kommande timmarna.

Spänning.

24/1
05:25: Sätter på morgonkaffet.
06:19: Buss mot jobbet.
07:00: Stämplar in på jobbet.
08:15: Frukost på jobbet.
11:00: Lunch.
14:00: Fika på jobbet.
15:30: Utflyckt till Ikea.
20:23: Lämnar ikea.
21:45: Hemma.
22:00: Middag på lokala pubben.
23:00: Läggdags.

25/1
05:20: Upp och hoppa.
05:25: Stänger av kaffebryggaren.

Tidsbrist.

Tanken var ju att jag skulle på födelsedagsfest igår och uppfylla utbudet av dom efterfrågade svartvita, estetiska fyllebilderna. Men Ikea tar längre tid än man tror, och det tar lång tid att ta sig hem. Så ni får helt enkelt vänta till nästa helg. Förmodligen.

Lärka.

God morgon alla partyknarkare och helgalkoholister!

Sjusovare.

Kom igen nu era bakfulla jävlar. Upp och hoppa!
Jag behöver lite feedback! Att jobba lördagar kräver viss positiv energi från andra för att det ska lyckas.

Råd.

"Äntligenlöningshelgfan, gemigenölbuteljfan."

Akta er för att bjuda flickor på drinkar. Det finns mycket lurmusar där ute.


Trolleri.

Förändringar sker så lätt. Tydligen beror besökarantalet till viss del på bloggens aktivitet.
Bara att sätta plattan i mattan och börja skriver mer om.. ja.. det jag nu skriver om.
Kul att ni visar uppskattning! Det värmer!
Nu ska jag spendera min lön.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0