Blev nyss medlem på bloglovin'. Virrar omkring lite på sidan, klickar på min länk och upptäcker det här:



Charlotte Perrelli? Pernilla Wahlgren? Vilken statestik följde dom för att komma överrens om att det var just dom här bloggarna som var i klass med mig? Är jag den fula ankungen? Finns det inga andra som är vettiga i bloggvärlden? Nästan så man lägger ner helt och hållet.

Jag vill bara säga att ni tjejer är så gulliga! Allihopa!
Jag vill ger er rosa klänningar och klackskor så ni kan springa omkring och vara söta hela tiden! Med tiaror i håret! Åh, så fina ni är! Gullegull!
Ni är bara så gulliga hela tiden när ni står och ser söta ut. Berätta lite om senaste avsnittet i OC, eller om smink! Det är så gulligt! Sminka er för mig! Så ni ser gulliga ut hela tiden! Hur kan ni vara gulliga jämnt? Ibland är jag trött, och då ser jag inte gullig ut. men det gör ni! Hela tiden! Sminka mer! Rosa, rosa, rosa! Och smink! Och blont! Samtidigt! Och glitter och högklackat! Och rosa! Rosa läppglans! Nallar och hjärtan! Så jäkla gulliga!








Tillfredsställ mig!

Du duger inte.
Lyssna på vad dom andra säger.
Du duger inte.
Du har ingen talang, utan råkar bara vara en i mängden.
Hur känns det? Jobbigt?
Men du vet väl att det finns lösningar på det problemet också?
Du kan söka till en dokusåpa. Bli Expertkommentator. Varför inte börja skriva blogg?
Alla har chans att lyckas. Det finns ju målgrupper för alla.
Skriv om ditt trista, vardagliga liv, där du berättar att du gör allt sånt som alla andra redan gör. Eller...
Ta din ordlära och kunskap om skrift i bruk, och berätta exakt samma sak, fast med lite finare ord. Det uppskattas nämligen, och andra tror att det gör dig till unik.
Annars kan du använda andra människor som har lyckats som hack-kycklingar. Det fungerar ibland det med. Håna alla som tillhör det talanglösa släktet, helt utan talang, så skrattar alla och tycker att du är bra.
Eller så kan du hacka på dom som hackar. Det är "top-notch". Bara det gör dig iskallt självgod, även i andras ögon, och helt plötsligt betyder du något.
Eller...
Egentligen inte, men det känns som att du gör det.
För det är hela tiden vad andra människor tycker som räknas. Är viktigt.
Inte människor du har dig nära, utan människor du inte vet någonting om.
Ge dom en falsk bild av dig själv, och intresset växer enormt. För vem vill inte veta vem du har eller inte har legat med?

Skriv en bok.

Jag vet inte om det är mig det är fel på, men föraktet mot andra bloggare växer sig bara större. Visserligen vill jag också tro att det jag skriver är unikt, och får uppmärksamhet för det. Jag har dock insett att så inte är fallet. Men jag kräks allt oftare i min egna mun när jag försöker hitta ett syfte hos majoriteten av dom bloggare som försöker hitta det här vettiga och unika. Eller så kanske dom inte alls är ute efter det, utan bara vill "skriva av sig, om sig vardagen och sina liv". På något sätt lockar det också läsare. Vilket jag verkligen inte kan förstå...

Blogg 1.

En blogg om mitt liv som 17 åring. Går andra året i gymnasium inriktning frisör. I bloggen kommer ni att kunna läsa allt från min vardag, till mode, smink, hår, kändisskvaller och mycket mer! Jag älskar att pyssla och skapa saker. Jag tipsar ofta om olika saker man kan göra själv som bla; sy kläder, göra smycken och olika frisyrer! Dagens outfit och mina köp kommer ni självklart också kunna läsa om!

Blogg 2.

Jag heter Elena och är 17 år. I min blogg skriver jag om min vardag, kärlek, shopping och personliga åsikter. Det bästa jag vet är min familj och min pojkvän Marcus :)

Blogg 3.

Hej! Kenza heter jag & jag är en 17 årig halvmarockansk modell som pluggar sista året på gymnasiet. Här i en av Sveriges största bloggar (framröstad som Årets blogg 2008 i VeckoRevyn blog awards!) så skriver jag om min vardag, mode, shopping & en massa annat. Det bästa jag vet är mina vänner, min familj & min lilla chihuahua Armani. Och det tyska bandet Tokio Hotel såklart. Kärlek. Spana in kategorin "tokio hotel live" där jag skriver om mina TH-resor runt om i världen samt visar en massa bilder & filmer från resorna.


Så kräktes jag lite igen...

Jag är slut.
Julstressen på jobbet är helt sjuk. Varför plågar sig människor med det här? För att känna gemenskap? Kärlek?
För mig är det bara ett enda stort virrvarr.
Det suger musten ur mig.
Kan någon berätta för mig vem som hittade på ordet julefröjd?
För någon fröjd ser jag inte röken av.
Är det kanske det som infinner sig när 2 veckor av stress är över? När man äntligen är klar med julshoppandet och skinkgrillandet och julgranspyntandet?
Är julefröjd när man åker än hit än dit för att hinna fira jul med alla delar av familjen? Mammas sida, pappas sida, mormor, tjejen, polarna... Hinner jag med tunnelbanan? När går den? Julschema! Fuck!

3 timmar kvar på arbetspasset. På årets stressigaste, jobbigaste dag. Sen är jag ledig i 3 dagar. Och jag ska inte göra någonting.

Angelina Jolie bryr sig inte om vad folk tycker, enligt en välkänd "dam"tidning. Vi alla vet ju att om man är så mån om att övertyga folk att man inte bryr sig, brukar det oftast betyda motsvarigheten.
Jag antecknar Jolies uttalanden i mitt intresseblock, och fortsätter sedan vardagen med att slita ner kroppens leder och muskulatur i mitt svenssonjobb.

Nu vet väl alla vid det här laget att Linda Rosing ska "dejta" i tv. Tydligen är hon trött på att falla för "Bad Boys" och att killar bara ser henne för det ytliga.

http://www.metro.se/se/article/2008/12/14/22/3157-57/index.xml

Lilla gumman, har man valt att bli känd för allt utom sin personlighet så kanske man borde lägga tv-programmen åt sidan och satsa på ett ordentligt jobb. Där blir man i bästa fall uppskattad för sin arbetsinsats och betraktad som människa, inte knulldocka.
Vill du hitta "den rätte" ska du definitivt inte leta rätt på denne i ett tv-program. Dels för att bespara mig löpsedlar som "Linda Rosing-Janne bröt ihop, pressen blev för stor", och dels för att jag med största sannorlikhet tror att 100% av dom deltagande är där för att
1. Vara med i tv.
2. Förhoppningsvis få sätta på en "kändis".
3. Få ta på dina tuttar.
4. Kunna säga att dom har dejtat dig/varit med i tv.

Att du själv verkar tro på det hela den här idén får mig bara att tappa ännu mer tro på dig, inte för att jag tidigare har haft någon sådan, men.. jag tror du förstår vad jag menar.
Vilken taktik att samtidigt gå ut med att du kanske planerar att strunta i det motsatta könet. Kan man förvänta sig att någon av killarna hoppas på en 3-kant med en till tjej?
Tv-tid, inget annat än tv-tid.
Du är patetisk!

För första gången sen jag startade min egna blogg har jag gått in på startsidan till Blogg.se. Jag inser snabbt att nästan varje "artikel" handlar om shopping eller avund till kändisar. Helst Amerikanska sådana. Helt plötsligt känner jag mig felplacerad. Är människor så här ytliga? Handlar det hela tiden om avund till andra, "mer lyckade" personer? Eller är det helt enkelt sådant bloggandet handlar om? Det kanske är just pga den anledning som min besökarsiffra aldrig överstiger 100 pers?

Vad säger ni? Ska jag börja skriva om hur jag klär mig? Vad jag gjorde i helgen? Vilket stureplansställe jag faktiskt kom in på och vilka kändisar jag träffade där? Intresserar det er att veta vilka skor jag har köpt, eller tänker köpa? Eller kanske bara vill köpa, men inte har råd med? Hur mycket jag fick i lön, och hur mycket av det som ska gå till kläder respektive alkohol?
Varför är det personer som skriver om sådant här som får utrymme på startsidan?
 
Är blogg.se en del av trendsättandet på unga människor? Gör si, tyck så! Det är ungefär den bilden jag får. Rätta mig gärna om jag har fel. Men det äcklar mig, och jag funderar starkt på att leta upp en annan bloggportal att publicera mina icke-intressanta, ärliga och verklighetsknytna inlägg på.
Några tips?

Om jag förklarar för dig att vi inte har en vara så är det inte för att jävlas med dig. Ja, jag vet att det är dåligt att den är slut, och jag önskar att den inte var det så jag kunde sälja den till dig. Men den är slut. Och den kommer inte att ploppa upp ur intet för att du bitchar om det.

Återgång till det möjligtvis uttjatade ämnet, men ack så hett!
Idag kom julen på tal. Jag nämnde ingenting från början om mitt egna julfirande. Beslutet att det här är min sista "riktiga" jul står jag fast vid, hur tragiskt det än må låta. Men det lyckades ju komma upp i snacket om hur olika skulle fira osv.
Min första respons var något i stil med "Ja, det här blir ju min sista jul."
-"På ett tag eller?"
-"Nej, förmodligen förevigt.."
Mina kollegor satt helt förstummade.
-"Så du ska inte låta dina barn fira jul?"
-"Nej, jag tror inte det, det är ju helt befängt att hitta på en sak för att få dricka nubbe, ge bort saker till varandra och klä ut både träd och gamla farfar till utspökade ufon."
-"Vadå? Så du ska låta dina barn bli dom där mobbade barnen i sin skola. Dom som är helt tvärtom resten av skolan och som får en båt täljd i bark av sin far?"

AHA! Så nu är det sådant det handlar om? Inte längre om tradition och sed utan snarare om att inte gå mot strömmen? Att inte vara som alla andra? Och om mitt julfirande existerar eller ej så är det min familj det är fel på om barnen blir mobbade, och inte mobbarna?
Ok, ok, jag ska inte spela dum heller. En förälder behöver ju nodväntigtvis inte medvetet göra idiotiska saker som dom vet kommer påverka barnens sociala liv. Om nu beslutet att inte fira jul är idiotiskt är väl upp till var och en. Men dom flesta verkar ha reagerat med taggarna utåt. Som att jag är dum i huvudet för att jag inte firar jesus födelsedag. För att jag inte byter pengar med mina släktingar. För att Alladin-chocklad inte är något mer än godis.
Och då är det här fortfarande vuxna människor vi snackar om som säger dom här sakerna till mig.
Om jag går in benhårt från början att lära mina barn att man är den man är? Att det inte finns något öde, och inte heller någon gud? Att det defenitivt inte finns någon tomte, och att man ska älska varandra för det man är, året runt? Skulle inte det funka? Skulle det vara dumt att göra så?
Att mina barn svarar sin dagisfröken med "Men jultomten finns ju inte!" Är det att begå ett misstag?
För man ska väl lura sina barn? Det verkar väl vettigt?
Lika bra att lära sina barn att man kan ljuga lite då och då, speciellt för att göra andra människor glada. För man vill ju inte ha blåögda barn som växer upp och litar på alla onda människor i världen.

Nja.. jag står nog kvar vid min teori, OCH mitt beslut. Ingen jul i framtiden. Men så många presenter mina barn ska få, för att jag älskar dom!

Det nalkas jul, och nyår också för den delen.
För varje år som har gått dom senaste 4 åren har jag tappat mer och mer intresse för dessa "högtider". För det är ju tydligen var det är. Någon har fått för sig att jesus, en profetjävel, föddes den 24:e dec. Sen finns det dom som tror annat och firar lite andra varianter. Men så som jag har lärt mig, det är det som är rätt. Det är därför vi krigar mot muslimer.
Det här var ju självklart inget jag tänkte på när jag var 8 år gammal och satt och kollade på kalle anka, innan tomten dök upp och gav mig en massa paket, alldeles utan, för mig, giltig anledning.
Sjukt egentligen att jag inte ens frågade mina föräldrar eller mor- eller farföräldrar varför vi gjorde som vi gjorde varje år, vid den tiden. Det var ju självklart så inprintat i min skalle att det bara skulle vara så. För vi firade ju jul redan det året jag föddes. Då var jag en och en halv månad gammal, och har nog inga minnen från just den julen. Men nog fan firade vi den.
Nu börjar jag inse att det inte har funnits någon profet, även om jag respekterar att andra tror att så var fallet, för det är väl därför ni firar jul? Och det är dags att lägga skorna på hyllan. Jag beslutade lite sent i år, så det här får bli min sista jul. Bara för att inte "förstöra" det vackra och traditionella hos dom jag ska fira med.

Efter jul kommer nyår. Det är ju också en speciell kväll. Vi går från 2008 till 2009. MÄKTIGT!
För er som inte har varit med på någon nyårsafton tidigare ska jag berätta hur det brukar gå till.
Jag har lärt mig att nyårsafton är något speciellt, det händer ju bara en gång per år. Därför ska allt vara lite extra glamouröst. Det handlar egentligen om att konsumera god mad och mycket sprit. Helst i goda vänners lag. Ungefär som en vanlig helg, fast lite dyrare. Man blir tjatad på, indragen i, och nästan påtvingad att göra något speciellt. Om det verkligen är för att folk tycker att nyårsafton är något speciellt vet jag egentligen inte. Det enda jag vet är att det var kul att skjuta raketer på bilar och slänga smällare i brevlådor när jag var yngre. Och det har jag gjort så mycket nu att det börjar bli tråkigt. Dessutom säljer dom inte smällare längre, och raketer är liksom inte lika storslagna som dom var när man var liten.
Hur som helst är det fortfarande en hype runt nyår. Alla ser fram emot den stora kvällen där man ska träffa alla polare, bli full som fan, ragga på alla brudar man ser, hamna i slagsmål, spy, tappa sin mobil, bli gripen och avvisad från platsen av tunnelbaneväktare, ta en svarttaxi hem för 500 spänn och vakna upp dagen efter, som man dessutom ska jobba på, med en huvudvärk utan jämförelse.
Men det är ju nyår?
Det är speciellt! Bangar du så är du en dålig vän. För alla vänner hänger ihop på nyår. Alla helger vi har haft tillsammans tidigare, alla redlösa fyllor, alla slagsmål som vi har backat upp varandra i, alla gånger jag har låtit dig sova hos mig, alla gånger vi har pröjsat varandras taxifärder, ALLT det är ingenting om du inte hänger med på nyår.
Hemmakväll? Dricka hemma? Inga raketer? Ingen fylla? Börjar du bli gammal? Är du färsking?
Ja, jag är nog en färsking. En gammal färsking, som helt enkelt gett upp tanken på en lyckad nyårsafton, där allt är detsamma som vilken helg som helst, fast värre.

Man använder inte "ordet" LOL. Det är jätte, JÄTTEtöntigt!

I helgen var jag ute med killarna. Vi började hemma hos mig med att dricka drinkar och spela ölspelet. Det var skitkul! Eller hur Erik??!! =)) ;)
Sen gick vi ut. Vi tänkte gå på Village, men vi kom inte så långt, för Robin skulle träffa en tjejkompis som han hade raggat på tidigare. Så det blev hirschenkeller istället. Fett me tråkigt tyckte vi andra, men man måste ju ställa upp för grabbarna, eller hur killar??!! ;))) *skratt*
Jag blev i alla fall jättefull, men slapp spy. Det var skitbra musik och asmycket tjejer. Så jäääääävla nice!
Lätt bästa kvällen på aslänge. Tack vare er, alla mina killar som rockar och gör livet värt att leva!!!
Så jävla bäst!!! Luv!!! =))))









"Hej, jag är en ung tjej/kille i stockholmstrakterna. Jag har skaffat en blogg för att Blondinbella/Alex Schulman har det, och tror därför att allt jag gör och skriver blir intressant för andra människor. Jag anser mig speciell, och jag vill ha en beskärd del uppmärksamhet, för det är sån jag har blivigt uppfostrad till att vara. Jag gör allt för att synas, även saker jag inte är bra på. Det lärde Big Brother mig. Om jag inte lyckas inom mitt bloggskrivande så tänker jag söka till idol nästa år eller någon annan "reality"-show, för att få mina 15 minutes of fame. Så länge ingen säger åt mig att det jag skriver är patetiskt så kommer jag fortsätta med det. Och förmodligen kommer jag fortsätta med det, även om någon säger åt mig att det är patetiskt, för jag kan inte ta kritik, och lever i en bubbla där jag tror att allt jag gör är unikt, och alla vill veta vad jag gör om dagarna.
Jag är även extremt dålig på att formulera mig och att skriva i allmänhet. Men det märker jag inte, och gör jag det så skiter jag i det, för du ska bry dig om dig själv så bryr jag mig om mig själv.
Du är inte heller så jävla bra!
MEN DUUURÅÅÅÅ!"

Killen som brukar jobba på det utpekat kriminella MC-gängets grupplokal till den 12 år yngre tjejen:

"Jaa, du kan väl följa med dit någon gång? Det blir skitkul! Men du måste göra som finnarna säger, annars slår dom ihjäl dig."

Tjejen:

"Ok, det låter ju kul, när får jag komma?"

Hur glamouröst du må tycka att ditt levnadssätt är så är det inget bra sätt att ragga brudar på. Även om du vill att 5 finnar ska gangbanga en söt liten snärta så är det ju faktiskt helt fel sätt att locka med henne.
Men.. försöka går ju.

Ännu en gång sitter jag på jobbet och slöbläddrar i expressen i samband med min rast.
Även denna gång hittar jag en artikel som för mig är helt meningslös och ja.. idiotisk.
Den här handlar om ett äventyrsland i storbritanien som dom har döpt till Lapland.
För er som inte är pålästa och redan vet vad det är, så är det Jultomtens hemort.
Problemet här är att Jultomtens förlovade land var en besvikelse till alla besökare. I alla fall om man ska tro det man läser. Och det gör man ju..
Det slutade illa. Kunder attackerade personal, det har kommit in över 2000 anmälningar till reklamationsnämnden och man har till och med startat en grupp på facebook mot Lapland.
Vad finns det inte grupper på facebook för?
Hur som helst är alla dessa människor besvikna på att Lapland inte alls var vad dom hade räknat med.
Istället för snö var det lera överallt, dyra priser och inga egentliga attraktioner.
Protesterna kom in i kopiösa mängder.
Frågan är, vad ska man egentligen förvänta sig att mötas av när hela idén grundar i en stor, fet lögn?
Tomten finns inte. Lapland finns inte. Det finns inga jävla nissar och inga flygande renar.
Så var förväntade sig kunderna att mötas av?
Stackars barn, hur ska föräldrarna kunna förklara för dom att "ja, nu är det ju så att det här faktiskt bara är på låtsas."
Kanske borde ha funderats över redan innan dessa bestämde sig för att lura sina egna barn?

Jag har nog aldrig i mitt liv hotat någon. För att en människa ska inse ett misstag behöver man inte hota denne. Det gäller nog mest att sätta personen i fråga på plats på en gång, utan en massa onödigt tjaffs runt-i-kring. På så sätt hoppas jag att personen lär sig att handlingar föder konsekvenser, och att man inte kan bete sig hur som helst.
Men det finns gränser.
Jag vet inte om någon av dom berörda läser här. Men jag vet att vissa personer har betett sig ytterst illa åt mot en av mina familjemedlemmar. Och om detta beteende fortsätter kommer åtgärder att tas. Mer behöver inte sägas.

Någon hype just nu med att skriva i sina bloggar om man föredrar det ena före det andra, olika typer av svar på olika typer av frågor om sig själv. Varför har jag faktiskt inte förstått. Om någon vet innebörden av fenomenet är denne välkomen att förklara det för mig.

Så länge; Vill jag veta så frågar jag.

Det bästa med livet är att man alltid har ett val. Min vän skrev:

"Sluta vara så jävla alternativ. Hur många är det egentligen som firar julen av religiösa skäl fortfarande? Skippa julklapparna och julkrubban om det är anledningen. Tycker sjukt synd om dina barn om dom inte får uppleva en riktig jul. Jul och julmat är tamejfan bland det bästa som finns."

Vad var det du inte förstod med det jag skrev? Läs det en gång till och klura lite på det. Jul är härligt, som jag skrev. Men allt baseras på en lögn. Och det är där det brister för mig. Om du kallar det att vara alternativ så är det väl ditt sätt att se på mig. Det du menar är att jag självklart ska vara en klon och göra det som jag alltid har gjort? För att alla andra gör det? Utan att reflektera över varför man gör det?

Visste ni förrästen att tomten är röd för att Coca Cola färgade honom så i en reklamkampanj back in the days. Julmys är vad det är.

Sitter och slösurfar så här på kvällskvisten innan kudden skallar mig och jag däckar. Stör mig riktigt på hur många bloggskribenter som är helt värdelösa på att skriva, och istället lägger en massa energi på att "designa" sin blogg på häftigast tänkbara sätt. Personer som inte kan skriva ska helt enkelt ge blanka fan i det.
Men många insisterar på att dom kan skriva, helst i bloggar, bara för att hänga med i trenden.